söndag 26 juli 2009

Muslimska länders ekonomiska framtid



Jag hakar på Knutes inlägg nedan "Det har naturligtvis inget med ..... att göra". Det finns faktiskt gemensamma nämnare för dessa länder.


David S. Landes är professor emeritus i historia och ekonomi vid Harvarduniversitetet och har dessutom ett omfattande författarskap.

Hans styrka är att “förena insikter om de ekonomiska processerna som har format vårt samhälle med ett underhållande och lättläst språk”, står det om författaren till boken ‘Dynastier, Världens mäktigaste familjeföretag’.

Det finns många godbitar i boken, men några rader ur inledningen är väl värda att dela med sig av, om inte annat för, enligt min uppfattning, kunna förstå varför moderniseringsprojekt och fördelningspolitik misslyckats i Mellanöstern och Afrika. Iallafall då företagandet är en del av inkomsterna i ett land och hur fördelningen av företagens vinster ser ut och vilken plats företaget och vinsterna har ett samhälle och vad det får för en slags social betydelse.

Från sidorna 9-10:

“Till yttermera förvisso lyckades dessa företag bäst och överträffade genomsnittligt sett vida sina icke-familjeägda konkurrenter.

Den (tanken att familjeföretag är obsoleta och ointressanta, min anmärkning) är farligt missledande, eftersom utvecklingsländerna är i stort behov av familjeföretag, i synnerhet i länder som mest desperat är i behov av ekonomisk tillväxt. Där är de kulturella, politiska och ekonomiska omständigheterna ännu inte tillräckligt mogna för företag med spritt och anonymt ägande. I Afrika, det arabiska Mellanöstern samt merparten av Sydasien och Latinamerika erbjuder familjeföretagen de främsta utsikterna till en framgångsrik utveckling.

Företagandet i dessa regioner behöver både den tillit och den yrkesutbildning som familjen kan ge och de resurser den kan uppbåda. Att inte förstå den familjebaserade privatkapitalismens natur och dynamik är en allvarlig black om foten för såväl ekonomer som politiska beslutsfattare.”

Från sidorna 313-314:

"I dess släptåg (den globala kapitalismen, min anmärkning)
följer en ny geografisk fördelning av den ekonomiska aktiviteten, en i vilken det tas hänsyn till tillgången på och kostnaderna för arbetskraft och lokal ledning. Inkomst- och produktionsklyftorna växer mellan platser som lämpar sig för detta nya sätt att arbeta, och som därför vinner fördelar, och de som åsidosätts eller förbises. Visserligen har den snabba tillväxten för gamla eftersläntrare som Kina och Indien hyfsat på statistiken på global nivå; Asien, eller åtminstone delar därav, börjar ta in på de gamla ledande nationerna i Västeuropa och Nordamerika. Men den hårda, efterblivna kärnan -Afrika, det muslimska Mellanöstern och merparten av Latinamerika- hamnar allt mer på efterkälken. I samtliga fall rör det sig om vanstyrda länder med dåligt utbildade befolkningar, präglade av ojämlikhet mellan könen, manlighetskultur och andra, liknande förlegade ideal."

Det finns en not till denna text som följer: "Om den arabiska eftersläpningen och dess kostnader, se Arab Development Report, en rapport till FN:s utvecklingsprogram som diskuteras i The Economist, 25 oktober 2003, s 42."





Arabiske lande svigter befolkningernes sikkerhed, Kristeligt Dagblad

En länk till sajten Economist.com från 4 juli 2002 om arabländernas utveckling:
Why do the Arabs lag behind?

Länk till FN:s utvecklingsrapporter från arabländerna:
United Nations Development Programme, Arab States

1 kommentarer:

Knute sa...

78 millioner flere arabere på fem år

FNs utviklingsprogram presenterte før helgen «Arab Human Development Report 2009». Utviklingen av de menneskelige ressurser er svak: Hvordan skal landene kunne ta imot de 78 millioner nye borgerne som vil bli født de neste fem år? Det er ufattelige og nedslående tall.

Arbeidsledigheten blant unge er på 55 prosent! Samtidig begynner elementære ressurser som vann å bli en mangelvare.

The demographic pressure, according to EU data, will bring populations in Arab nations to 395 million citizens in 2015, compared to the current 317 million.

Det er vanskelig å unngå den konklusjon at dette henger sammen med landenes islamske karakter, som gjør fødselskontroll og prevensjon til et ikke-tema.

Araberlandene har rett og slett ikke brukt den gylne muligheten som oljeinntektene representerte, og nå er befolkningseksplosjonen i ferd med å løpe fra sjansen til å gjøre noe i et skrittvis, naturlig tempo. Krisetiltak eller eksplosjoner rykker nærmere.

- De arabiske landene er tatt som gisler av oljeprisen. Den fantastiske oljerikdommen for de arabiske landene viser et feilaktig bilde av den økonomiske situasjonen. Den skjuler de strukturelle svakhetene som eksisterer i mange land, og dette medfører usikkerhet for landene og befolkningen, konkluderer rapportforfatteren Walid Khadduri.

«Det er ikke blitt investert i infrastruktur, landbruk eller industri. Industrialiseringen av de arabiske landene er som den var i 1970,» heter det i rapporten.

Når man ser denne ubalansen opp mot manglende tilgang på grunnleggende ressurser som vann og dyrkbar jord, begynner katastrofen å avtegne seg.

http://www.document.no/2009/07/78_millioner_flere_arabere_pa.html

Skicka en kommentar