torsdag 22 juli 2010

Turkey in Cyprus vs. Israel in Gaza

Cypern är delat sedan 1974. Turkiet har kritiserat Israel för dess agerande i Gaza, men vad har Turkiet i sitt bagage från ockupationen av norra Cypern?

Turkiets invasion av norra Cypern i juli-augusti 1974 innebar användning av napalm och rädsla bland grekcypriotiska bybor, etnisk rensning och en mur tvärs över ön.

Israels ockupation år 1967 tvingade inte bort en enda arab och muren är till för att slippa islamiska terrorister, inte som på Cypern för att hålla ute de fredliga grekerna.

Cypern blir EU:s ordförandeland från den 1 juli 2012. Turkiet kommer förhoppningsvis aldrig att bli något ordförandeland i EU!

Turkiets löften får EU att jubla

3 kommentarer:

ɱØяñιηg$ʇðя ©™ sa...

Cypern berör mig lite grand därför att vår familj åkte dit på semester när jag var ca 12-13 år. Vet inte hur Famagusta ser ut just nu men för några år sedan såg jag ett inslag på tv och då var stan fortfarande en spökstad efter drygt 30 års ockupation av turkarna. Så jag råkar med andra ord vara en av förmodligen ganska få ännu levande svenskar som har upplevt Famagusta som en levande stad.

Trots att nästan 40 år har förflutit så minns jag fortfarande vissa saker väldigt klart. En lustig detalj var att det var första gången av två jag besökte en moské. Förmodligen var det första gången i mitt liv jag såg muslimer i verkligheten. Moskén låg i den turk-cypriotiska stadsdelen av Famagusta. En stadsdel som var omgärdad av en gammal och hög mur likt Visby kanske fast mörkare.

För första gången i livet upplevde jag muslimsk segregation fast då tänkte jag inte så mycket på det. Det och besöket i moskén var mer exotiskt på den tiden då det inte fanns några muslimer i Sverige. Har ett vagt minne av nån av mina föräldrar kommenterade nåt i stil med att det var ju inte så mycket utsmyckning i moskén jämfört med en kyrka. Vad jag mer minns är att den muslimska stadsdelen såg mycket slitnare och fattigare ut än resten av staden och att muslimerna glodde som fan på oss. Jag var fortfarande en blond lintott på den tiden. Bara några år senare blev håret brunare. Jo en annan grej, vi turister fick besöka stadsdelen men grekcyprioterna var vad jag förstod hatade och inte välkomna. Tänk, idag förstår jag så mycket bättre varför det låg till på det viset.

To be cont'd

ɱØяñιηg$ʇðя ©™ sa...

Redan på den tiden tråkade det ut mig med bara sol och bad så därför var jag pådrivande så att vi kom iväg på diverse dagsutflykter omkring Famagusta. Längsta utflykten måste ha varit ett kloster i bergen. Rolgaste utflykterna måste dock ha varit ruinstaden Salamis. På den tiden var jag jättefan av Asterix så jag tyckte det var både kul och intressant att se miljöer från antiken på riktigt. Kände verkligen historiens vingslag. Det gjorde man verkligen också på fortet som varit Rikard Lejonhjärtas bas vid sina korståg till det heliga landet. Att få trampa samma mark som en så pass känd historisk personlighet.

En gång åkte bussen förbi en strand, vi stannade aldrig och badade men guiden deklarerade att detta skulle enligt sägnen vara just den strand där Afrodite skulle ha stigit upp ur havsskummet. Redan i dessa unga år var jag intresserad av mytologier och sagor så jag kände ju till Afrodite och tyckte det var häftigt också.
Apropå sagor, vi gjorde ytterligare en utflykt, inte till nåt speciellt historiskt ställe men denna gång med båt. Det var en stor glasskiva i durken på båten så mina ögon kom mestadels att vara riktade neråt då vattnet till skillnad från här var kristallklart så det var som att segla på jättelikt akvarium! Det var verkligen jättevackert.
Till slut kom vi till vår destination en strand där vi fick tillfälle till både sol och bad. På denna plats som jag inte minns vad den hette, skulle vi också äta lunch. Vår familj råkade hamna vid ett långbord tillsammans med en engelsk familj. På den tiden var jag inte så haj på engelska, kunde säkert en del fraser och ord och förstod lite grann men det var mest min far som skötte konversationen. Om ni undrar hur jag tänkt återknyta till det där med sagor så råkade en tonårig dotter i denna familj ha med en bok som hon läste. Jag kommer inte ihåg hur konverssationen kom in på just det men min far måste ha blivit nyfiken och frågat, något som jag senare skulle bli ytterst tacksam för. Författaren hade jag aldrig för mitt liv hört talas om men det handlade om alver, mäktiga trollkarlar och ett småväxt folkslag med ludna fötter! Kom nu ihåg på den här tiden var det inte riktigt samma fenomen som idag, särskilt inte i Sverige. Jag måste ha varit först i mitt umgänge med att läsa böckerna, säkert med ett par år. Några år senare när den tecknade filmen kom började fler människor få upp ögonen för Tolkien men det fanns inte alls det utbud i genren som det finns idag.
På tal om mat så var det på Cypern jag för första gången åt dom berömda "kåldolmarna" som alla politiskt korrekta från tid till tid måste dra upp som exempel på importerad matkultur. Dom var faktiskt väldigt goda men vinbladen hade ju en annan konsistens än våra kåldolmeblad.

Som slutkommentar, så här väldigt långt senare så upplevde jag den numera ökända muslimska självsegregationen redan då, men före massinvandingens tid så var det mest ett pittoreskt inslag i en annan annorlunda kultur. Vi spenderade 14 dagar på Cypern så det var aldrig lika påträngande som det senare blivit här i Sverige. Jag var aldrig fientlig till islam och muslimer för vi visste helt enkelt inte så mycket om dem. Det är ju alltid lätt att vara efterklok så här när man ser det backspegeln. The End.

Kalle sa...

Du har helt rätt men det krävs mycket mer för att få stopp på svenska "israelkritiker" som det heter nu för tiden.
Men åker man med en båt med destination Gaza kan man inte förvänta sig en vanlig kryssning. Det var självklart att israelerna skulle reagera. Ingen går på Mankells gråt och tandagnisslan efteråt.

Skicka en kommentar