Vaccin mot pneumokocker och konsensusmentalitet

"Hjärnhinneinflammation orsakad av pneumokocker är en barnläkares mardröm. Att vaccinera spädbarnen skapar ett fullgott skydd. Det görs i Stockholm, men anses i Skåne vara för dyrt," skriver barnläkarna Salomon Schulman och Tomas Sveger i Sydsvenskan.

"De danska bebisarna behöver inte frukta Malmös pneumokocker, ty de har fått en skyddande spruta."

Tidigare i veckan kom ett larm om att Chefen för Universitetssjukhuset i Malmö i strid med läkaretiken uppmanar de anställda att sänka ambitionsnivån.

I höstas gick larm om att en hostande städerska kunde ha smittat tusentals människor på sjukhuset i Lund. Det visade sig att hon ådragit sig sjukdomen i Sverige. Ändå måste man ställa sig frågorna:

Varför slutade man vaccinera mot tbc? Och varför börjar man inte igen, nu när invandringen från tbc-drabbade länder är så stor?

Som det nu är, så är det inte tbc som längre är folksjukdomen utan mentaliteten. Alla ska tycka likadant, allt ska utredas och stötas och blötas i oändlighet, men eftersom det inte går att uppnå konsensus tas inga beslut.

De som jobbar inom sjukvården får inte göra fel, de har ett personligt ansvar. Problemet ligger hos deras chefer, politiker och tjänstemän som kan ta beslut eller låta bli att ta beslut utan att behöva stå till svars.

De felar därför att de i sitt yrke överhuvudtaget inte behöver ha någon föreställning om personlig skuld och ansvar.

Som medborgare i ett land som bygger på kristna/västerländska värderingar borde vi lära oss att våra fel i grund och botten beror på oss själva, och vi måste därför också själva ta ansvaret för våra fel. Därmed är vi i stånd att utveckla en kultur där vi utövar självkritik, söker förlåtelse och försöker att förbättra oss.

Den motsatta uppfattningen som börjar breda ut sig, att vi är offer för andras undertryckande, främjar däremot en kultur dominerad av konspirationsteorier, och gör att beslutsfattare fastnar och inte får något gjort.

LÄS VIDARE >>