Tea Party rörelsen som nu växer sig stor och stark i landet är ett tecken på att amerikanen inte var redo för Obama. Att Obama och hans grupp misstog sig när de nu forcerar fram sitt program som mest liknar en politisk kupp.
Sarah Palin är en av ledarna i det man kallar Tea Party Express III som startar i Nevada den 27 mars och sedan går över landet, för att nå Washington i mitten av april.
Läs vidare >>
söndag 7 februari 2010
Smekmånaden är över för Obama
Upplagd av Knute kl. söndag, februari 07, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Motståndet mot Obamas ekonomiska politik är en historisk händelse, och början på en utveckling som kommer dominera den amerikanska samtidshistorien.
Det hela började 15 april 2009 med mer än 700 “tea parties” och andra protester mot Obamas planer på höjda skatter runtom i USA. Det fortsatte 4 juli, med liknande protester, och i början av augusti när arga medborgare mötte sina “representanter”.
Det rör sig om en folklig reaktion mot det man ser som Obamas planer på att föra USA i socialistisk riktning, och det odemokratiska sätt på vilket detta sker.
Media har däremot i många fall förtigit eller förlöjligat dessa protester, men i den moderna informationsteknologins tidevarv är det ibland omöjligt även för media att kväva en folkrörelse.
Studerar man foton från olika “tea parties” finner man att de allra flesta deltagarna är vit arbetarklass. Detta kan framstå som märkligt, varför ger inte arbetarklassvita sitt stöd till en socialistisk politik?
Skälet till detta torde vara att en socialistisk politik i USA skulle leda till en än mer massiv överföring av resurser från vita (och vissa asiatiska) grupper till de snabbt växande “minoriteterna”.
Ur ett evolutionärt perspektiv vorde det alltså vansinne även för de fattiga vita att stödja en sådan politik, annat än på en så lokal nivå att det främst gynnar dem själva.
Samtidigt är det hela ett inslag i “kulturkriget”, och knyts därför till motstånd mot sådant som massinvandring, “affirmative action”, anti-kristen politik, et cetera.
Sådan politik förs inte minst av ett historiskt block av akademiker, journalister, och företrädare för “minoriteterna”.
Deltagarna i “tea parties” betraktar med rätta dessa element som antidemokratiska, och när de nu föreslår att röra USA i en mer socialistisk riktning reagerar man.
Tack, en utmärkt redogörelse.
Skicka en kommentar