Bromsklossar mellan död och begravning

Sverige i topp på udda lista: Den döde får vänta längst i Sverige, 33 dagar mellan död och begravning. Våra grannländer Norge och Danmark klarar av att begrava sina döda inom åtta dagar.

Innan en begravning kan ske måste de anhöriga vara överens om två saker: dels om det ska vara kremering eller jordbegravning, dels om var gravsättningen ska ske. Det är de inte alltid.

Om den döde ska kremeras tar man avsked vid kistan som sedan körs bort för kremering. Det kan kännas lite snopet, om uttrycket tillåts. Först efter kanske ett par månader ska man träffas igen för att sänka urnan i jorden.

Begravningen borde ske så snabbt som möjligt. Och det borde gå att kryssa för på t ex skattsedeln, att man undanber sig rutinmässig obduktion. Människan borde få behålla sin värdighet även i döden.

Enligt lagen antas att den som avlider utan att ha meddelat sin inställning till donation accepterar donation. Närstående har dock rätt att säga nej.

Döden är ingen livshändelse, säger filosofen Wittgenstein. Så sant. Men därifrån till att staten ska disponera den dödes kropp är ett långt steg. Det vore bra om folk kunde registrera även när de INTE vill donera kroppsdelar.