Finns det en religiös analfabetism bland journalister? frågar ett par journaliststuderande i en uppsats. Absolut, men inte riktigt på det viset som de påstår, de menar nämligen att journalister rapporterar för negativt om islam. Det brukar imamer också säga. Men är det verkligen så att det ska vara en millimeterrättvisa i rapporteringen om olika religioner? Det är skillnad på religion och religion.
De flesta journalister är präglade av skolans undervisning i religionskunskap på mellanstadiet och högstadiet, bedriven av de senaste generationerna av lärare som har varit varit präglade av vänstervågens religionsfientlighet. Inte för inte kallas journalisthögskolan i folkmun för kommunisthögskolan. Marx-citatet att religion är opium för folket sitter grundmurat.
Efter att islam på senare år har blivit aktuellt har lärare och journalister blivit ännu mer negativa. Men av rädsla för att stämplas som främlingsfientliga kritiserar man inte islam, utan religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Inte underligt att journalisterna som utbildas av den vänstervridna 68-generationen på journalisthögskolorna tar varje chans att hacka på påven, frikyrkor och vad det vara månde, bara inte islam.
Muslimer tillhör ju de förtryckta folken, de som på den tiden det begav sig med marxismen på 1970-talet kallades den tredje världen. Den vite mannens koloniala skuld får inte glömmas. Och vi måste akta oss så det inte byggs koncentrationsläger igen. Visserligen finns det en och en halv miljard muslimer, men det är oviktigt, de är minoriteten och vi majoriteten. Och så vidare, det gamla nazistiska och kommunistiska hatet mot USA, och mot Israel som man kan kamouflera sitt judehat med.
Men hur än journalisten bär sig åt finns verkligheten där, och den är inte smickrande för islam. Och hur än han eller hon bär sig åt för att racka ner på kristendomen kommer de negativa nyheterna om islam att dominera. Om han eller hon har en smula yrkesstolthet vill säga.
"Islam är inte en så våldsam religion som media uppvisar" brukar det heta. Men studera islams urkunder och historia och tag en funderare. Den förtjänar sitt dåliga rykte, liksom andra förskräckliga ideologier som till skillnad från islam hamnat på historiens soptipp, kommunism och nazism t ex.
Varför är det vedertaget språkbruk i media att kalla islamkritiker för islamofober? Det är ju en term som islamister präglat. Ska vi börja säga kristofober också, det vore beklämmande, även om det stämmer. De mjäkiga kristna som vänder den andra kinden till är inte de som förföljer. Tag bara händelsen i Kairo, när en mobb bestående av 20.000 muslimer anförda av en imam anföll en kyrka under jihadiska fältrop medan kyrkbesökarna satt i sina bänkar och mässade "Herre förbarme dig".
Jag kommer att tänka på en tidningsartikel som likställde de kristnas motstånd mot aborter med militant islam. Tony gav följande kommentar: "Det är personer som Hägg som förstör allting när det kommer till religioner. Hon har uppenbarligen ingen aning om vad det är för skillnader i olika religioner och hon kan absolut inte skilja på extremiteten i mördande och att värna om ofödda."
fredag 12 februari 2010
Journalisthögskolan bekräftar sitt öknamn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Vända andra kinden till, eller;
Johannes 15:6 "Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp."
Den som vill ha bibelns stöd till förföljelse har gott om passager att plocka. Den som vill ha bibelns stöd till fred har färre...
De Amerikanska högerkristna som menar att hela samhället drabbas hårt av Guds straff om man tillåter homosexuella eller feminister verka i samhället har sitt stöd;
Matteus 11:20-24 "Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu idag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.""
Jemy, du "läser Bibeln som fan själv"
Men Knute, nog förstår du att min läsning är helt oväsentlig?
De passager jag beskrev har historiskt tolkats precis som jag skrev, vilket hade historiska konsekvenser. Allt JAG gjort är att studera hur folk läst.
Det kan ju jämföras lite med dem som gärna rycker "älska din nästa" ur sitt sammanhang och säger att det är hela kristendomen... finns folk som gör så också.
Bibeln har 1500 sidor. Läs den.
Tack för rådet Jemy, det ska jag göra. Sist jag läste Bibeln kom jag fram till att den är Guds självbiografi. Först är han judarnas stamgud, men så uppträder profeterna och förklarar att han är alla folks gud. Redan där för 2800 år sedan blev Gud alltså mer avancerad än muhammedanernas Allah, som bara bryr sig om sina egna.
I slutet av Gamla Testamentet, i Jobs bok, har Gud blivit gammal och går i pension. Han erkänner själv att han inte kan lösa det ondas problem, hur går det ihop att vara god och allsmäktig när det finns så mycket ont.
Men han återuppstår som Jesus i Nya Testamentet. I en unik historisk situation som skapat den djupaste förtvivlan erkänner han att det inte finns några politiska lösningar på världens problem, det enda som duger är att älska, till och med sina fiender.
Media är en makthavare, vars handlingar påverkar hela samhället och är en makthavare över vilken vår demokratiska makt är milt sagt begränsad.
Statsvetare som undersökt journalisternas egenskaper som kollektiv har funnit att nästan 70% av journalisterna röstar på de tre vänsterpartierna, var tredje journalist röstar på V, nästan lika många som på alliansen tillsammans.
Hur kan detta förklaras? Delvis spelar sannolikt ägandet in här, genom den anställningspolitik som förs, kanske även ren nepotism.
Lika viktig torde dock frågan om vilka som söker sig till journalistlinjen vara, och vilken information och världsbild de där får ta del av. Enligt diverse anekdoter är den akademiska världen mer dominerad av vänstern än samhället i övrigt, både avseende studenterna, lärarna och kurslitteraturen.
De svenska journalisterna är att betrakta som ett ganska homogent kollektiv, de har likartad social bakgrund och än mer likartad utbildning. De är därför kapabla att i många situationer agera på ett sätt som gör att utfallet blir likadant som om direkta order funnits.
Om man exempelvis tolkar historien som en kamp mellan stygga vita och oskuldsfulla svarta, så kommer man att se det som något betydelsefullt när de vita återigen skadar de svarta.
Det kommer då att få stora rubriker, eftersom det dels är viktigt, dels betydelsefullt (och även eftersom det ger den enskilde journalisten möjligheten att delta i Historien och de förtrycktas kamp, ett motiv vars betydelse inte bör negligeras).
Att svarta skadar andra svarta kommer däremot inte att ses som lika viktigt, det faller nämligen utanför historien och den stora Berättelsen.
På samma sätt "vet" de flesta journalister att de flesta kristna är homofoba galningar, varför de med förkärlek kommer att lyfta fram isolerade stollar och förtiga vad större och balanserade kyrkor ägnar sig åt.
Journalistkåren tycks kort sagt dela vänsterns världsbild, och sprida den till samhället i övrigt. Demokratiproblemet i detta sammanhang är att samhället i stort anammar vissa grundläggande delar i deras världsbild, utan att det diskuteras.
Utan att det ens kan diskuteras, för utrymme upplåts inte av journalistkasten och risken är dessutom stor att de riktar mediadrev med anklagelser om "rasism-kopplingar" och liknande mot grupper som ifrågasätter medias prioriteringar.
Intressant blir det också när man studerar journalistkastens habitus och värderingar med det återkommande samarbete med en starkt vänsterinriktad rörelse som det möjliggör.
Detta beror på att deras stora berättelser gör att de ser “högerextremt våld” som betydelsefullt, men vänsterextremt våld ses som undantag och/eller förklarligt.
Detta har i varje fall gett tidigare vänsteraktivister en lukrativ nisch i medialandskapet, där deras intresse för "högerextremister" låter dem framstå som initierade experter.
Journalisternas habitus, och ägarstrukturen, innebär att liknande nischer är uteslutna för vänsternradikalernas motståndare.
Journalistklassens habitus innebär också att den som utsatts för någon sorts karaktärsmord i en mediakanal, inte alltid har möjlighet att bemöta det i någon kanal överhuvudtaget.
Detta innebär att individuella aktörer i media kan förstöra både liv och karriär för enskilda individer, något som onekligen bör betraktas just som en form av maktutövande.
Kopplat till detta är fenomenet med mediadrev, som understryker att journalistkasten i så hög grad delar samma världsbild att de till och med kan gå in i grupphysteriska tillstånd.
Dessa mediadrev följer idag en närmast ritualiserad mall, som påminner om forna tiders häxprocesser vars mål var att de anklagade skulle erkänna sina fel så att samhällets gemensamma värdegrund kunde bekräftas.
I vår tid handlar det istället om att människor “gör en pudel”.
Varje gång detta sker så förstärks medias kollektiva makt.
Medias makt, hoppas många läser detta, för det var verkligen klargörande!
Jemy M, jag är själv kristen och uppväxt i det som svenska folket ser som extremism, nämligen inom pingströrelsen i Sveige och aldrig har Matteus använts som en uppmaning till våld eller något annat som koranen uppmanar till.
Det är skillnad på att tala om sin vrede över människor som inte vill ta till sig ett gott budskap och fortsätter att synda, än att utpeka människors synd som ett mål och medel för våld och dödande.
Visst använder kristna Bibeln som ett medel i en samhällsdebatt och möjligen använder högerkristna i USA Bibeln i riktigt obehagliga sammanhang, men det hindrar inte det faktum att i muslimska länder bygger politik, samhälle och religion på islams grunder. Även om brottslagstiftningen kan, säger kan i vissa fall, bygga på anglosaxisk eller romersk lag så bygger familjelagstiftningen på sharialagarna. Dvs direkt på islam.
Jag har läst dina kommentarer, Knutes inlägg och din blogg och jag förstår faktiskt inte vad du är ute efter alls. En ytlig ideologisk debatt bjuder du på, anser jag.
JemyM, det hade jag inte väntat av dig, att när argumenten tryter tar du till tarvliga persongrepp. Din kommentar kunde naturligtvis inte publiceras. Om du inte gillar min bibeltolkning borde du försökt komma med något alternativ.
För övrigt var det inte "min" bibeltolkning, det är den gängse i de ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkorna.
UltraV; jag är exkristen, men det säger inte mycket. Jag har idag perspektiv från socialantropologi, psykologi och idéhistoria. Som en del av mina studier har jag sett över hur tron fungerar och fungerat historiskt och kulturellt. De som lever inom en religion/ideologi uppfattar den gärna som en monolit, en enhetlig uppfattning. Det är endast då man kan förhålla sig till den i frågan om "rätt" eller "fel" tolkning, och givetvis ser alla att deras egna är den rätta. Men det är en illusion. Det finns ingen enhetlig tro, ingen enhetlig tolkning. En religion eller ideologi uppfattas baserat på vem som tolkar den, ofta med synkronism, alltså den tolkas utifrån de idérörelser den har som grannar. Hur extremt, radikalt, markant religionen har förändrats, endast de senaste 50 åren, eller de senaste 100, är något endast en genuint intresserad historiker känner till.
Den svenska kristendomen är idag sammansmält med den västerländska humanismen, socialliberalismen och hedendomen. Framförallt den Lutherska protestantismen har haft starkt högsäte här vilket innefattar Luthersk arbetsmoral. 100 år tillbaka fanns ett samhälle det är väldigt svårt att känna igen sig i. Så fullständigt annorlunda.
Den brittiska har haft en annan synkronism. Kalvinismen betonade predestinationslära ur vilket du hittar en bra grund för kapitalism, framgångsteologi, ja rent av socialdarwinism. Den Ortodoxa en annan, en katolska en annan.
I den här bloggen ser jag ett övergeneraliserande av Islam. Koranen presenteras "som fan läser den". Men det är ytterst få muslimer som tar någon egentlig hänsyn till vad som finns i urkunderna, eller ansvar för hur andra tolkar och har tolkat dem. På det sättet påminner de om kristendomens mångfald. Det är riktigt att den politiska strukturen är stagnierad och totalitär, men den påminner väldigt mycket om Sveriges historia. När man undviker att ta urkunderna i helhet så söker man bara de passager som passar ens egna åsikter och för det duger Koranen lika bra som Bibeln.
Är Svenskt 1600-tal, då svenskar avrättades på löpande band under Gammeltestamentliga lagar, ett bra exempel på kristendom? Om du svarar Ja på den frågan så erkänner du problemet. Om du svarar Nej på den frågan, så kan du inte ta mellanösterns totalitära regimer som ikon för Islam.
Varför är den fredliga majoriteten betydelselös?
Majoriteten tyskar ville leva i fred, ändå tog nazisterna makten och miljontals människor mördades. Likadant i Ryssland och Kina. Ruanda blev ett slakthus, ändå ville säkert majoriteten leva i fred.
"Vi får höra om och om igen av 'experter' och 'TV-pratare' att islam är en fredlig religion att de allra flesta muslimer bara vill leva i fred. Även om detta omätbara påstående kan vara sant, är det helt irrelevant. Det är meningslöst ludd för att få oss att må bättre, och menat att förminska de spöklika fanatiker som härjar världen över i islams namn.
Faktum är att fanatikerna är regel i islam i detta ögonblick. Det är fanatiker som marscherar. Det är fanatiker som utkämpar de 50 krigen över hela världen. Det är fanatiker som systematiskt slaktar kristna och stamgrupper i hela Afrika och successivt tar över hela kontinenten i en islamisk våg. Det är fanatiker som bombar, halshugger, mördar och hedersmördar. Det är fanatiker som övertar moské efter moské. Det är fanatiker som ivrigt sprider stening och hängning av våldtäktsoffer och homosexuella. Ett hårt mätbart faktum är att den 'fredliga majoriteten' är den 'tysta majoriteten' och att den är kuvad och utan inflytande."
Celestial Junk
Knute, det finns en väsentlig skillnad mellan ett intellektuellt ställningstagande och en identitet. Den "fredliga majoriteten" flyter mest med, men vill leva i sin vardag bortom problem. Vardagsmänniskan associerar gärna det som är gott med lokala seder och bruk, vilka seder dessa är och hur man namnger dem skiljer sig med människan består. Kontrasten mellan Islam/Kristendom är en illusion.
Jag tar upp kristendomen eftersom jag tror du har enklare att ta till dig liknelsen. Fundera ett ögonblick vid kristendomens mångfald och historia.
I en undersökning, Zuckerman 2005, var antalet ateister i Sverige upp till 85%. Antalet medlemmar i Svenska kyrkan rör sig om 70-80%. Svenska Kyrkan är alltså den största ateistiska organisationen i Sverige, ändå kallar dessa sig ofta kristna. De har en kristen identitet, en kristen kultur menar man.
Men vad, får jag fråga, har dessa ateistiska svenskar med "kristen identitet" gemensamt med Ku Kux Klan som även den räknar sig själv som kristen? Vad har de gemensamt med de "kristna" som under 1600 talet dräpte människor på löpande band enligt gammeltestamentliga bud? Vad har de för gemensamt med de "kristna" som inspirerat av Johannespassagen citerad ovan brände avfällingar på bål?
Kristendomen har alltid tolkats utifrån lokala seder som förändras över tid och region. Den Lutherska grenen av kristendomen tolkat i det Svenska socialliberala samhället och dess hedniska arv formar en helt annorlunda kultur än t.ex. det katolska spanien eller ortodoxa ryssland. Betänk för ett ögonblick hur politiska ideologier har tolkats i olika länder; varför fick Sverige socialdemokrater och Ryssland kommunism? Samma urkunder tolkades olika i olika regioner tack vare vilka idéer som fanns där innan.
Att se kristendomen som en monolit där "kristna" har något gemensamt är en illusion. Kristendomen kan endast förstås genom att förstå vad som fanns före och efter kristendomens intåg i en population.
Titta nu på Islam. De flesta som tagit på sig en muslimsk identitet har inte den blekaste aning om historia eller vad urkunderna säger. De associerar positiva mänskliga egenskaper med den grupp de identifierar sig med (Islam) utan att kritisera eller problematisera bandet mellan dessa.
Men Turkiska, Afghanska, Iranska, Indiska och Afrikanska Islam är lika skiftande sinsemellan som skiftningar inom kristendomen. Du hittar få gemensamma nämnare mellan beduiner i Egypten och Sufismen i Indien.
De TV-pratare du refererar till gör exakt samma misstag. De förklarar Islam som en monolit och de säger att den står för fred. Det är snarare vissa människor som har tagit sig en muslimsk identitet som står för fred. Associationen mellan religionen och det goda är minst sagt problematisk. Lika problematisk som att säga att kristendomen står för kärlek och därmed bjuda in Pat Robertson i makten.
Här är min åsikt; en dogmatisk rörelse i makt är lika med ruin. Det finns inga kristna länder längre, bara exkristna som nu istället är demokratier. Det finns muslimska länder, och de är i ruin.
Jemy M, jag förstår vad du menar, men varför måste vi acceptera islam för den skull? Jag är medveten om de tysta, men i de tystas led finns de som gifter bort sina flickor, de som begår hedersvåld och mycket annat. Det finns inte mycket i de muslimska länderna som vi måste respektera eller ta till oss bara för att vi ska vara icke-rasister och en slags kultur-relativister.
Jag har också studerat islam på flertalet universitetskurser och universitet i Sverige, med många utländska både socialantropologer, ekonomer och statsvetare och många flera yrkesgrupper och det blir inte bättre för det.
På en kurs jag gick kunde i princip ingen föreställa sig demokrati på västerländsk grund i Mellanöstern. Islam i sig är en odemokratisk konstruktion, hedersbegreppet exempelvis bygger på social och sexuell ojämlikhet, även män emellan. Så länge de tystas majoritet förtrycks och kanske i sin tur förtrycker genom sina system de lever i så måste vi höja rösten i Sverige.
Vi kan inte ta in islam och bara lalla med. Det är bara att se på de muslimska kvinnoföreningarna i Sverige, som måste få leva i det muslimska dagligen och stundligen, annars är det rasism.
Vår jämställdhet inom relationer och i samhället passar dem inte alls. De måste leva på sina muslimska villkor. Det är möjligt att dessa tysta vill leva i fred, men de vill leva på islams villkor och det accepterar inte jag.
Det finns hur mycket som helst man skulle kunna rada upp, men jag har inte den tiden just nu.
Jag accepterar inte Islam, men jag tolkar inte någon med muslimsk identitet som en representant för det jag tillskriver Islam.
Istället för att dra en linje mellan Islam och Ickeislam drar jag en linje mellan dialektik och dogma.
Demokratin är en dialektisk form, där idéer får konkurrera med idéer, de idéer med mest attraktionskraft vinner gehör och konkurrerar ut de mindre uppskattade idéerna. Så länge yttrandefrihet är grundlagsskyddat ges även impopulära idéer möjlighet att göra sig hörda. På så sätt putsas idéerna så att de mest anpassade överlever, ja lite som naturligt urval.
Dogma är övertygelsen över att en viss form är så bra och självklar att den är absolut. Dogman finns i synnerhet i stora skikt av den Islamistiska världen. Den har funnits i den kristna men de strukturerna fick ge vika för demokratin. Den tredje brodern var kommunismen som även den var en fast övertygelse hur samhället skulle vara utformat. Gemensamt med dessa är att dialog undanbedes eller suddas ut. Människans egna upplevelser och möjlighet att diskutera och kritisera sin situation och sitt samhälle, hennes möjligheter att förbättra sin situation, att samla kunskap, att lära sig etc försvåras.
Vi har religionsfrihet av historiska skäl, men sättet religionsfrihet tolkas på idag är ickedemokratiskt. Det ger extrem makt till vissa rörelser med politiskt innehåll i vilket Islam ingår. Religionsfrihet skyddar ju inte individens möjlighet att ha en religion, det gör ju den universiella åsiktsfriheten. Religionsfriheten innebär snarare rätten att bryta mot lagen för sin religions skull samt rätten att undvika demokratins spelregler för man tillhör en ideologi som står över demokratin, över all dialog.
Jemy M, okej!
Skicka en kommentar