Om bara de frivilligt stridande araberna hade blivit väl mottagna i sina hemländer efter att ha krigat mot Sovjet i Afghanistan och fått jobb, så skulle de inte bildat al-Qaida, anser sociolog Abdulhadi Khalaf. Han forskar om al-Qaida på Lunds Universitet och berättar i en artikel i studenttidningen Lundagård, om vad han anser vara orsaken till al-Qaidas uppkomst.
(Finns ej på nätet)
En slags arbetslinje och hjältedyrkan hade uppenbarligen hindrat dessa hemvändande och vi hade sluppit rädslan för terrorism och 9/11 hade alltså aldrig hänt, kan man sammanfatta Lunda-sociologens tankegångar runt al-Qaida med.
Det låter ganska så otroligt. Även hemvändande vietnam-soldater behandlades mycket illa i USA, men jag kan inte dra mig till minnes att de har startat någon terrororganisation.
Om nu hemlandet inte tog emot de frivilliga soldaterna, utan "betraktade dem som farliga radikaler med utbildning i vapenteknologi och gerillakrigföring" som sociologen Abdulhadi Khalaf menar, varför är det väst man ger sig på? Är det inte mer logiskt att vända sig i vrede mot det egna samhället som stänger en ute? Varför är det alltid väst som ska ha skulden och ta konsekvenserna av de problem som muslimska länder har?
Abdulhadi Khalaf låter dessutom som en riktig kommunist; med hjältedyrkan och där arbetarens roll har en central betydelse i förståelsen av samhället.
Däremot kan jag hålla med den franske samhällsfilosofen André Glucksman, vars resonemang artikelskribenten Karl Eckhardt tagit upp. André Glucksman anser att "al-Qaida och de som följer i deras fotspår paradoxalt skulle kunna benämnas religiösa nihilister. De säger sig hämta inspiration från sakrala texter samtidigt som de förnekar all värdslig moral och därmed också livet.
Hans teori är att de snarare är beräknande taktiker än religiösa fanatiker. I detta avseende kan de sägas ha vissa likheter med 1800-talets anarkister som sökte förstörandet för förstörandets skull: al-Qaida är vår tids svar på denna dödandets kult som hyllade döden."
lördag 25 oktober 2008
"Vår tid hade kunnat se annorlunda ut"
Upplagd av From Sweden with Grief kl. lördag, oktober 25, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar