Kris och konspiration

Jag undrar vad han egentligen menade, den tyske ekonom som jämförde kritiken mot bankledningarna för att orsakat finanskrisen med antisemitismen i Tyskland på 1930-talet.

Naturligtvis ska man inte förringa Förintelsen, men det ligger ändå ett korn av sanning i jämförelsen, eftersom det förekommer att skulden för finanskrisen felaktigt läggs på judiska bankirer. De allra flesta finansmän är inte judar men konspirationsteorierna är seglivade.

Varje gång det kommer en finansiell kris kommer de vanliga bortförklaringarna om att den beror på girighet, enskilda människors eller grupper av människors girighet. Oansvariga företagsledningar och oacceptabla bonusprogram. Men som den danska bloggen Ittext skriver:

"Den nuvarande finansiella krisen följer mönstret från de många tidigare kriserna. Förklaringen till dem ligger i kapitalismens egen inre absurda logik enligt Karl Marx. Är kapitalets profit hotad, tvingar den via börserna samhällena genom en förödande recession."

Marx förklaring av kapitalismens kriser håller än. Däremot har hans lösning "krossa kapitalismen" aldrig hållit. Politiska lösningar som innebär mer kontroll av marknaden har hittills visat sig förvärra kriserna. Egentligen är det inte så svårt att förstå varför. En massa kapital samlas på få händer i Europa och Amerika och kan inte ligga overksamt i kassavalven utan måste investeras för att skapa ännu mer kapital. Östeuropa, Asien och Latinamerika har fått enorma lån som de aldrig kan betala tillbaka. Så spricker bubblan och både utlånare och låntagare blir fattigare. Sen börjar det om igen.

Statliga regleringar och garantier både blåser upp bubblan och förlänger krisen när bubblan brister. Bankerna skulle aldrig våga låna ut så mycket pengar till riskfyllda projekt utan statens sedelpressar i ryggen.

Statliga regleringar kan vara aldrig så välmenande men får ofta oförutsedda konsekvenser. Klimathysterin är ett exempel. Att försöka minska utsläppen av koldioxid genom skatter och avgifter försämrar både ekonomin och ekologin. Men det får jag ta en annan gång.

Finanskrisen och konspirationsteorierna