En vanlig "flykting"

En inte ovanlig "flykting" i Norge handlar detta blogginlägg om. Jag har översatt från Unni Wikans rapport om hur invandrare använder sitt dubbla medborgarskap för att kontrollera sina döttrar och deras liv. Unni Wikan är professor i socialantropologi och har bland annat studerat mordet på Fadime Sahindal och efterföljande rättsfall, och hon skrev en bok om sina iakttagelser.

Hon beskriver en "vanlig flykting" som vi ser även i Sverige idag. Frågan är om vi ska kalla dessa flyktingar, för vad är de på flykt ifrån? För att ett land har en viss moral ska vi då tvingas att försörja dessa för att de inte passar in i ett socialt samman- hang?

Jag har bearbetat Unni Wikans text något utan att tumma på den verklighet hon beskriver.

"På grund av sina alkoholproblem hade Aishas far liten utsikt att göra karriär i sitt eget hemland, Marocko. Akolhol är förbjudet i islamsk kultur. Han hade fått sparken från sitt jobb som polis och kunde inte försörja sin familj, inte heller få respekt i samhället. Han sökte en väg att fly och hittade den i det välfärds- samhälle som Norge är, där en mans behov fylls oavsett om han arbetar eller inte. Han reste till Norge och gjorde karriär som socialbidragstagare."

Unni Wikan, sid 152, The Case for citizenship as social contract, Globalization, the state and violence, edited by Jonathan Friedman.