En frisör sysslar väl med hår, inte textilier?

Bloggen har tidigare skrivit om detta och nu verkar fallet ha fått fart igen: En muslimsk kvinna stämmer arbetsgivaren för att hon inte får använda huvudduk på jobbet, en frisörsalong i Malmö.

Diskrimineringsombudsmannen verkar inte fatta att om en frisörska inte visar håret är det dålig reklam.

LP kommenterar:

Många minns väl den stackars salongsinnehavaren i London(?) som stämdes av samma skäl och som Berit skrev om? Hon riskerade att förlora sin salong pga musslans anklagelser om diskriminering. Jag vet faktiskt inte hur det gick för henne, någon som har koll?

Ett rent allmänt reflekterande kring saken får mig att tänka följande:

- Om en färgblind nekades jobb i en färgaffär, skulle han då kunna gå till DO?

Kanske det. Åtminstone skulle den färgblinde kunna hävda att han verkligen valdes bort pga ett handikapp, något han inte kan göra något åt helt enkelt. Fast de flesta färgblinda skulle förmodligen själva inse att det kanske inte är lämpligt att de jobbar just med kulörer.

Just det sistnämnda känns som något som skiljer normalt folkvettiga människor, och de övertygelseskadade som mot allt förnuft, till varje pris skall hävda sitt sätt att göra saker och ting. Att DO missbrukas för sådana ändamål är mycket motbjudande. Denna "kränkta" muslim slösar bort våra skattepengar på sin egen lilla idiotiska kulturjihad, och banne mig om inte DO går med på det! Antingen har DO fått ett totalt felformulerat uppdrag, eller så har deras chef, Katri Linna, fullständigt missuppfattat det.

Ingen förbjuder muslimen att bära sin underkastelsesymbol, men liksom alla andra samhällsmedborgare, måste hon finna sig i att kompromissa, tex då det gäller arbetsplatsens skrivna och oskrivna regler för uppförande, klädstil mm. När jag gjorde min värnplikt kunde jag inte komma trallande i rosa byxor med glitter bara för att jag kände att det förde mig närmare den stora Discoguden (som för övrigt är en mycket större och bättre gud än sur-Allah). Jag fick dra på grönbrallan när det var dags att leka krig, och discobyxan fick vänta till helgen om jag hade permis. No problems, det inkräktade inte på min discomentalitet eftersom den var stark och övertygad.

Om muslimen nu är så svag i sin övertygelse att hon inte klarar av att vara utan snuttefilten kring skallen de få timmar om dagen hon praktiserar, då kan man undra hur mycket det är bevänt med hennes sk "religiositet". För den har väl inte vuxit fast i skallen?!