Den som har makten bestämmer öppet att ett visst ämne inte får diskuteras. Ett tydligt exempel ges i Magdalena Ribbings råd om hur julen ska skötas ”med hyfs och stil”. Med ett självvalt exempel på en ”julmiddagstölp” drar hon en parallell med folk som inte klarar att hantera spriten utan hinkar i sig på julmiddagen.
Den kalkonvideo där Magdalena Ribbing hjälper oss att hantera ”smygrasister” finns på DN och består av ett samtal där hon och kocken Monika Ahlberg ”reder ut hur man bäst ska bete sig under julen”. Magdalena Ribbing inleder:
– Det finns ju problem med alla människor naturligtvis, kanske inte alla men det finns problem i alla kretsar. /…/ och sen människor som säger hemska saker om andra människor ändå, det som du säger då, som rasistiska saker. Då får man, då kan man, det blir ju en väldigt trist stämning om man börjar slåss vid bordet (skrattar) och … du säger inte det här en gång till! Man måste kunna komma åt sådana saker. Sitter man och tiger så här (markerar passiv kroppshållning) då samtycker man och det är förödande för ens egen moral och alla andras också. Man måste kunna säga någonting. Och då säger man, tycker jag, till att börja med säger man ”vad var det du sa för någonting?” Ja då kommer någon av dom här vanliga hemska fördomarna om folk som uppför sig på si eller så sätt, som man tror sig ha hört. Då säger man ”Vad har du för belägg för det?” Och då kommer det sura kommentarer: ”Värst vad du var …” någonting då. Då säger man att det är faktiskt inte ok!
– Den här julen ligger ju lite risigt till för just den diskussionen, det får vi väl erkänna (Monika Ahlberg skrattar och tittar mot kameran).
– Jo, det kan vi väl absolut men då kan vi väl säga från början att den här julen talar vi inte om någonting annat än … och så ….
– Vi talar inte om flyktingar och terrorister!
Observera det hierarkiska i den situation som Magdalena Ribbing skissar upp. Det är inte bara så att den till julbordet inbjudne tar upp ett opassande ämne utan han eller hon är en hopplöst underklassig person som naturligtvis både har fel och saknar argument. Jag misstänker starkt att Magdalena Ribbing inte riktigt vet vad hon talar om. Som äldre adelsdam boende på Östermalm är hon nog inte helt medveten om vilka asylproblem Sverige brottas med. Det är begripligt att hon vill att julmiddagen ska vara trevlig och konfliktfri, men hon kunde ju också ha målat upp en person som ansåg att detta var något som de måste tala om, därför att ämnet är så viktigt. Hon verkar inte förstå att i verkliga livet är frågan ”Vad har du för belägg för det” riskabel, därför att det förmodligen är den klumpige julmiddagsgästen som har beläggen, medan värdinnan är okunnig. Mitt råd i Magdalena Ribbings position skulle ha varit: ”Laban/Lisa, det här är viktiga frågor och jag tycker att vi ska prata om dem, men det här är fel tillfälle.”
Arnstberg
