måndag 29 december 2014
fredag 26 december 2014
torsdag 25 december 2014
Lad os i fællesskab bede for en mild vinter og en ny regering
Normalt udstilles vi bønder som dyremishandlere. Intet kan være mere forkert – vi elsker vore dyr, og når de skal sendes til slagt, så går vi derude og putter os nogle dage. Det er set, at en bonde kniber en tåre.
Lad mig fortælle om et af mine kæledyr – Charles hed han, og han var ikke mere end en stor tyrekalv, da han blev medlem af vor husholdning. En stor glad dreng – med glubende appetit på hø og anden mad – og senere på damer – kvier og køer som de hedder i deres verden.
Jeg bor herude ved åen, og om sommeren tog jeg, når der var en smule fritid, fiskestangen med ned i engen – ikke så meget for at fiske, men mere for at glæde mig over naturen dernede. Så skete det, at han, når han gik deroppe på marken sammen med pigerne, fik øje på mig, og med et kæmpe hyl stak i rend ned mod mig. Sådan en herefordtyr på ca. 1 ton kan rende ufatteligt hurtigt, så jeg må indrømme, at jeg, når situationen opstod, kun tænkte på, hvor jeg skulle hoppe ud i åen, for ikke at blive mast til noget fladt. Men bekymringen viste sig hver gang at være uberettiget. Ca. 10 meter før han nåede mig, satte han sig på r…. og kurede de sidste meter hen til mig. – Hvorledes de lange klunker overlevede turen, ved jeg ikke, men vel ankommet stak han snuden ned i den mange gange afrevne og atter fastrimpede lomme på parkaen, for at finde den gulerod, han vidste var der. Når den så var indtaget, fik vi os en sund snak om blomster og bier og suppleret med en ordentlig kradt bag øret.
Da han skulle afsted, må jeg indrømme, fældede jeg en tåre. :-(
Husmanden
onsdag 24 december 2014
Imagine all the people living life in peace...
Islamixa Ztatens jihadister lovar att erövra Europa och döda alla. Detta är ett problem som bara kan lösas med mer muslimsk invandring. Det är som John Lennons "Imagine" i Cat Stevens version. Det blir fred på jorden när alla icke-muslimer är utrotade.
Den brittiske sångaren Cat Stevens slog igenom med låten "Morning has Broken". Sen blev det inte mycket mer, bortsett från att han konverterade till islam och fick sjunga på Nobelfester och sitta i Skavlans tv-soffa.
I en intervju avslöjade han sig. Han fick frågan om vad han ansåg om att en docka föreställande Salman Rushdie, författaren av "Satansverserna", brändes vid en demonstration. Svar: han hade önskat att det i stället hade varit "the real thing" som brändes!
Robertson: Du tycker att denne man förtjänar att dö?
Stevens: Vem, Salman Rushdie?
Robertson: Ja.
Stevens: Ja, ja.
Robertson: Och att det är din plikt att vara hans bödel?
Stevens: Uh, nej, inte nödvändigtvis, såvida inte vi var i en islamisk stat och jag blev beordrad av en domare eller av myndigheterna att utföra en sådan handling - kanske, ja.
“De är de mest brutala och farligaste fiender jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag ser inte någon som har en verklig chans att stoppa dem. Endast araber kan stoppa IS. Jag kom tillbaka mycket pessimistisk.” Gates of Vienna
tisdag 23 december 2014
Diskussionen om arv och miljö är gammal, men fortfarande aktuell
Er tosprogede elever dummere end andre?
AF HENRIK DAY POULSEN Berlingske 21. DECEMBER 2014
Er tosprogede elever dummere end etnisk danske børn? Berlingske og Jyllandsposten har den sidste uge endnu en gang dokumenteret de massive problemer, som dårligt integrerede indvandrere medfører. Morten Østergaard kunne så endelig bekende kulør i ugens løb, hvor han sagde det, vi alle sammen jo godt vidste, er regeringens politik, nemlig at de mange syriske flygtninge forbliver i Danmark. Så problemerne med integration af muslimer fortsætter og vil også i de kommende år suge milliarder ud af statskassen. Så det mindretal af danskere, som arbejder, kan altså se frem til, at en endnu større del af vores skat går til dårligt integrerede muslimer.
Er der en overvægt af tosprogede elever i en klasse, skader det karakterniveauet. Det kunne man læse i Berlingske. Så tilbage til mit indledende spørgsmål, om tosprogede elever er dummere end andre? Dette sprængfarlige spørgsmål er relevant, om end forventeligt også en potentiel bombe med risiko for at blive kaldt alt fra racist til fascist.
Tidligere har forskere set på race og intelligens. Og nogle har fundet, at asiater som gruppe er de klogeste. Men hvad med vores mellemøstlige medborgere? Intelligens er i høj grad arvelig. Har du kloge forældre, er sandsynligheden for, at du også selv bliver klog, større.
Diskussionen om arv og miljø er gammel, men stadig aktuel. Og med vores tosprogede elever passer pengene ikke rigtig, hvis man konkluderer, at de er mindre intelligente end etniske danskere; alene af den grund, at det kun er drengene, der klarer sig katastrofalt. Pigerne klarer sig forbavsende godt.
Så med mindre, at muslimske mænd på deres Y kromosom har en hel exceptionel afvigelse, kan vi altså lukke diskussionen om arv. Det, der også taler imod, at arv betyder meget, er DRs berømte programmer om Xin Xin og de stakkels indvandrere. Her viste Xin Xin, at kinesisk disciplin fik indvandrerdrenge, der var håbløst bagud i skolen, til at rykke sig fagligt svt. til flere år på få måneder. Det ville være umuligt, hvis de generelt havde en lav intelligenskvotient.
Så vi er altså nået frem til diskussionen om, hvad der så i miljøet medfører, at indvandredrenge klarer sig katastrofalt dårligt.
Og her skal vi måske lige hive Xin Xin frem igen. Hun havde jo buzz ordet ”disciplin”. Tosprogede piger af muslimsk herkomst opdrages med en disciplinær tilgang, der på en dansker som mig virker skræmmende. De skal gå med tørklæde, må ikke kysse en dreng til skolefesten, må ikke tage på lejrskolen, må ikke drikke alkohol og skal acceptere, at deres brødre af forældrene behandles som Hollywood stjerner.
For drengene er der ingen grænser. De må alt. Det, at få en dreng, er en velsignelse. En pige er lidt af en nitte.
Hvad sker der psykologisk, når man opdrages som en Hollywood stjerne og bildes ind, at hele verden ligger for dine fødder? Dit ego bliver ekstremt overudviklet og man kan slet ikke forstå, at alle andre ikke forguder en.
Så når man får sin første dårlige karakter og møder modstand, er det samfundets skyld. De racistiske danskere, ”møjsystemet”, der er antimuslimsk, er skurken.
De små Hollywood stjerner støttes af forældrene, der ofte selv er ekstremt dårligt integrerede, modtager offentlig forsørgelse og tror, at Danmark har pengetræer, man blot kan plukke fra. Alt imens sidder de flittige tosprogede piger i baggrunden, passer deres skole og ender med 10 og 12 taller.
Mit bud er derfor, at en radikal ændring i opdragelsen af de muslimske drenge er nødvendig, hvis det skal lykkes at få dem op på niveau med etnisk danske drenge.
Derfor skal muslimske drenge i langt højere grad opleve disciplin og opleve umiddelbar konsekvens, hvis de ikke lever op til samfundets og skolens krav. De skal lære ydmyghed og respekt for andre. De skal lære tolerance og at de selv nogle gange må indgå kompromisser. Men det kræver samarbejde fra forældrenes side. Og hvis de stadig lever i en middelalderlig, formørket opfattelse af livet og kun er i Danmark for at kunne sende penge hjem og leve af offentlig forsørgelse, så er spillet tabt på forhånd. Med mindre, at de kloge indvandrerkvinder gør oprør!
Nøglen til, at få tosprogede skoler tilsat fungere, er derfor disciplin, disciplin og disciplin tilsat tosprogede piger, som smider tørklædet og tør sige højt, at deres forældre må stoppe den helt urimelige glorificering af drengene, der skaber svært selvovervurderede egoister med skolekundskaber som voksen svarende til et barn på 10 år.
Tosprogede muslimske drenge er fra naturens hånd med meget stor sandsynlighed ikke dummere end andre, men de bliver det, hvis de opdrages forkert.
Sagens kerne, tror jeg, derfor er af kulturel karakter. Man kan ikke forene et mellemøstligt, super patriarkalsk samfund med en skandinavisk velfærdsmodel. De, der som Morten Østergaard og andre tror det er muligt, er hovedårsagen til de massive integrationsmæssige problemer, som Danmark oplever.
- - -
Se också:
IQ studies from 113 countries ranked highest to lowest
onsdag 17 december 2014
Är du galen Erdogan?
DEN SENESTE arrestationsrunde i Tyrkiet, der i søndags hovedsageligt gik ud over jourmalister, heriblandt chefredaktøren for landets største avis, Zaman, kommer ikke som nogen overraskelse, da præsident Erdogan i fredags bebudede et endelig opgør med regeringens modstandere.
Dette skridt har fremkaldt international fordømmelse, og Federica Mogherini, EU’s udenrigsrepræsentant, har sammen med EU’s udvidelseskommissær, Johannes Hahn, fremsendt en fælles udtalelse, hvori de fordømmer arrestationerne, som de mener er ”i strid med de europæiske værdier og standarder, Tyrkiet håber at være en del af.”
I en tale holdt i forgårs erklærede Erdogan sig at være flintrende ligeglad med, hvad EU mener, og med EU-medlemskab, og bad EU om at holde deres meninger for sig selv. Som præsidenten understregede, var arrestationerne begyndelsen på en ”normalisering” i Tyrkiet.
For fire år siden fik Tyrkiets daværende premierminister (og nuværende præsident), Recep Tayyip Erdogan, tildelt den libyske diktator Muamar Gaddafis menneskerettighedspris, og nu er Erdogan begyndt at lyde som Gaddafi.
Den seneste spøjse udtalelse, som er gået verden rundt, er Erdogans påstand om, at det var muslimer og ikke Columbus, der opdagede Amerika. Som bevis fremførte Erdogan, at Columbus havde set en moské på en bakketop i Cuba. Ikke nok med det, præsidenten har bebudet, at der skal undervises i denne udlægning af verdenshistorien i tyrkiske skoler for at fremme elevernes selvtillid.
I det hele taget virker den nye præsidents opførsel uligevægtig, hvilket giver anledning til bekymring. Under Gezi Park-urolighederne sidste år påstod Erdogan, at det var et internationalt komplot, der stod bag det hele, med det formål at destabilisere Tyrkiet, og hans økonomiske rådgiver mente, at fremmede magter prøvede at slå premierministeren ihjel med telekinese (tankeoverførsel).
FOR ÉT ÅR SIDEN blev alvorlige anklager om korruption rettet mod ledende medlemmer af regeringen og forskellige forretningsmænd, men ifølge Erdogan var der tale om ”et beskidt komplot” og ”et juridisk kup” iværksat af ”en parallel stat”. På vej til Estland i oktober meddelte præsidenten, at det var ”et komplot” og sandsynligvis ”en større hjerne” end kurderne, der stod bag deres heroiske forsvar af Kobani.
I marts udsendte Tyrkiets lægeforening en pressemeddelelse, der udtrykte alvorlig bekymring for Erdogans sindstilstand, og for, hvad den kommer til at betyde for hans omgangskreds og hele landet.
Erdogan har tidligere erklæret, at det er regeringens formål at opdrage ”en religiøs generation”, og nu har Tyrkiets nationale uddannelsesråd anbefalet, at man indfører religionsundervisning allerede fra 1. klasse, og ikke som nu fra 4. klasse. Det var endda foreslået at indføre undervisning i værdier i børnehaven, og Erdogan har talt om ”en ny livstil, der begynder i børnehaven”. Undervisning i demokrati og menneskerettigheder i 4. klasse skal afskaffes.
Derudover skal undervisning i ottomansk tyrkisk indføres som obligatorisk fag på religiøse højskoler og valgfag på andre højskoler. Sprogundervisning i tyrkiske skoler er ikke god, og derfor vil det være interessant at se, hvordan eleverne klarer et gammelt sprog, der består af arabiske, tyrkiske og persiske ord med arabisk skrift.
Forslaget har skabt en del debat, men Erdogan insisterer på, at det skal indføres, uanset om folk kan lide det eller ej. For ellers, som han argumenterer, kan folk ikke læse, hvad der står på deres forfædres gravsten.
Som en bet for Tyrkiets blomstrende turisme bliver undervisning i bartending afskaffet på turisthøjskoler.
Robert Ellis
tisdag 16 december 2014
Utan assimilering ingen tillit i samhället
Vad sa egentligen riksdagens vice talman Björn Söder (SD) när han blev intervjuad i DN? - Att det finns många medborgare i Sverige som inte känner sig som etniska svenskar. Ganska självklart egentligen.
Men det var ett taktiskt misstag att ta samer och judar som exempel, när det verkliga problemet är muslimsk massinvandring och muslimska parallellsamhällen.
Folk bryr sig inte om etniska hårklyverier, det är för att de drabbas in på bara skinnet av den nya barska verkligheten som de röstar på SD. Utan assimilering av invandrarna ingen tillit i samhället.
SD-riksdagsledamoten Paula Bieler: ”Vi är tydliga med att så länge det är på individnivå så nej, då är det inga problem att även ha andra identiteter än den svenska. Det som däremot blir problematiskt är när det skapas olika slags grupperingar som man delar in sig i och inte strävar efter en gemensam identitet.”
Dick Erixon: ”Hur ser vi till att behålla den internationellt höga tillit i samhället som vi har i Sverige? Den frågan tycker jag alla – från miljöpartister till sverigedemokrater – borde diskutera öppet. Och utan glåpord. Det blir så pubertalt när vänsteraktivister kastar okvädningsord omkring sig istället för att föra en intelligent diskussion.”
Bloggen Fnordspotting: ”Efter att Söder – måhända i något bombastiska och insnöade ordalag – funderat högt kring etnicitetsbegreppet började rasismanklagelserna och avgångskraven att hagla. Att alla svenskar i grund och botten vet att den svenska etniciteten – precis som till exempel den koreanska – är en realitet, tycks i sammanhanget vara sekundärt.
I den svenska åsiktskorridoren har konsensuskulturens trollkarlar svingat sina postmoderna trollspön och dekonstruerat etnicitetsbegreppet, eller rättare sagt, det svenska etnicitetsbegreppet. Efter denna exorcism talar man inte längre ostraffat om vad som alla innerst inne vet fortfarande finns där.”
Slutligen en kommentar av Jari på den politiskt korrekte författaren och rockartisten Ulf Lundells blogg:
”Jag trodde också att Björn skitit i det blå skåpet med det uttalandet och att hans saga var all med tanke på nolltolerans och allt vad det heter. Men sen läste jag intervjun. Jag är ledsen, men jag håller faktiskt med. Jag är finne och bekänner mig inte som svensk fast jag vuxit upp och bott här sen 1966. I början hade jag en hel del problem av det. Nu har det slagit över åt andra hållet. Hallå landet lagom! Det finns något mitt emellan. Man måste inte övertolka precis allt folk säger och speciellt inte i en filosofisk intellektuell diskussion får man ta fasta på precis alla orden. Jag är finne och fattar exakt vad han menar med bekänna sig till nation. För er som tycker jag ska sluta använda ordet finne... Jo, jag vet att ni tänkte på det. Läs David Eberhards bok Ingen tar skit i de lättkränktas land och ställ er frågan: hur blev vi världens mest psyksjuka land?”
lördag 13 december 2014
Den svenska lösningen
Vilka krossar folkets vilja med järnrör i Sverige? Inte är det Sverigedemokraterna, det är politikerna och journalisterna och deras hantlangare bland våldsvänster och islamister som skrämmer slag på folk. Antingen får man underkasta sig eller emigrera. Nu senast var det den kristne författaren Marcus Birro som flydde landet efter att talat klarspråk om islam och utsatts för mordhot. Men för varje Birro finns det tyvärr tusen vänstervridna kändisar som tanklöst babblar om hur förträfflig islam är och demoniserar SD.
"När en regim använder pöbelvåld kallas det Den Rumänska Lösningen. Namnet kommer från den rumänska övergångsregimens lösning på de folkliga protester som krävde tillbaka sin uppgörelse med Ceaucescu. Tiotusentals människor hade samlats vid Universitetsplatsen i Bukarest för att tvinga igenom demokratiska val, men kommunisten och kuppmakaren Ion Iliescu drog ner gruvarbetarna från bergen och sa till dem att hippies var ansvariga för att de inte hade fått lön på flera månader. Beväpnade med bland annat järnrör förvandlades arbetarklassen till en här av huliganer som på regimens vägnar krossade medelklassens uppror för folkets frihet. Kvasitotalitära styrelseformer älskar sånt. Man ser det också i Egypten, Hongkong, Iran och Sverige."
Citatet är från den danska bloggen Monokultur
 |
| Politisk svagsinthet av nästan kriminellt slag |
torsdag 11 december 2014
“... det är en annan stam, det angår inte oss”
Journalist blev chockad av den bistra verkligheten söder om liberala västerländska demokratier. Uriasposten:
“Det mest motbjudande ögonblicket i mitt liv var när jag besökte Somalia under en hungerkatastrof. Vi besökte ett område med en flod, där på ena sidan floden fanns ett mycket väl fungerande samhälle, och på andra sidan människor låg och dog av svält.
Inslaget handlade om hur svårt det var att få fram nödhjälp. Det visade sig bero på att det fanns två olika stammar i regionen.
Vi frågade: 'Varför hjälper ni inte dem på andra sidan av floden?' De sade: 'Tja, det är en annan stam, det angår inte oss.'
Det var en motbjudande upplevelse. Vi såg många döda människor. Människor som dör av svält tar inte upp mycket plats.”
The Road to Hell: Våldsam konkurrens om kontroll över storskaliga livsmedelsbistånd bidrog till nedbrytningen av regeringen i Somalia.
måndag 8 december 2014
Halshuggarstaten värvar muslimer i Norden
Vilka är de kriminella? Vilka är terroristerna?
Det är bara muslimer som uppför sig i enlighet med sin religion.
Vilka är Generation Jihad?
Först asyl och pass, så hem och slåss
Islamiska statens fängelse-bordeller
Tundra Tabloids
lördag 6 december 2014
Klemperer misbrugt mod islamkritikere
Den afdøde nazismekronikør Victor Klemperer spændes for en politisk vogn, han næppe ville have sagt ja til.
På billedet ses den jødiske Carolineskole på Østerbro, der er omgivet af et hegn.
GEOFFREY CAIN (Politiken 20. okt. 2011)
Det var kun hans ægteskab med en arisk kvinde, der reddede den tyske litteraturprofessor Victor Klemperer (1881-1960) fra Auschwitz, og det lyder umiddelbart rimeligt, at han – hvis han levede i dag – ville være den første modstander af, hvad der går under betegnelsen ’racisme’. Og det er der flere forhold, der peger på.
Midt i rædslerne i tredivernes Tyskland skrev han en bog om de sprogmanipulationer, der gjorde Holocaust mulig. Den hed ’LTI. Lingua Tertii Imperii. Det Tredje Riges sprog’, og dens budskab var i al korthed denne: At verbaldæmonisering meget nemt fører til vold. Det er også denne kronikørs holdning. Men vold mod hvem?
For forfatter og foredragsholder Knud Lindholm Laus er der ingen tvivl: Det er vold mod muslimer. De er vor tids jøder, mener han, og de bliver dæmoniseret på samme måde – eller næsten på samme måde – som jøder i Hitlers tredje rige. Dæmoniseret af hvem?
Ifølge KLL er det the usual suspects, det vil sige først og fremmest Dansk Folkeparti, Trykkefrihedsselskabet og alle bloggere med en kritisk holdning til muslimsk indvandring. Og derfor har KLL iværksat et storstilet korstog mod alle de nævnte, der – måske uden at vide det – løfter arven efter den gale Adolf, der endte sine dage under Berlins ruiner i 1945.
Fair nok. Det eneste problem med dette udgangspunkt er, at det bygger på en virkelighedsopfattelse, der har meget lidt til fælles med verdenen uden for studerekammeret. I virkelighedens verden er det ikke muslimer, der bliver udsat for vold i Europa, det er deres kritikere. Som bekendt kan Pia Kjærsgaard ikke forlade sin bopæl uden én eller flere livvagter i hælene, og Naser Khader er i samme situation.
Pia K. er truet af den politisk korrekte venstrefløj, Khader er truet af radikale muslimer. Samtidig kan man konstatere, at ingen muslim i Europa behøver livvagt, og ingen moske har behov for en pansret indhegning, som den, der omgiver Jyllands Posten og den jødiske Carolineskole. Sådan er virkeligheden i dag.
I Sverige ser det endnu værre ud for islamkritikere, og hele seks medlemmer af Sverigedemokraterna – det parti, der svarer mest til Dansk Folkeparti – er blevet udstyret med livvagter efter et overfald, der nemt kunne have kostet et kurdisk medlem af Sverigedemokraterna livet. Han har nu forladt politik.
Hvordan ser det så ud uden for den politiske verden? Hvem bliver udsat for vold på gaden? Muslimer? Nej, her i kongeriget er det almindelige etniske danskere, der oftest bliver udsat for vold, og dette mønster gentager sig i hele den del af Europa, hvor der har været en massiv tilvandring fra Mellemøsten, Tyrkiet og Pakistan. Det er altså ikke muslimer, der går i fare for deres liv.
Det er først og fremmest dem, de har set sig gale på, jøderne og bøsser, og så dem, der kritiserer islam. Men det taler pæne mennesker ikke om. Det faktum, at grønlænderne er blevet fordrevet fra Gellerupplanen, og jøderne forsøges fordrevet fra Malmø, har medierne valgt at vende det blinde øje til, og – lige som KLL og hans meningsfæller – gør alt for at bagatellisere racistiske overfald begået af mennesker fra Mellemøsten, alt imens de fokuserer på alt, der bidrager til, at de opfattes som ofre.
Lyder det usandsynligt?
Det gør det sikkert for dem, der kun kan se ud af det venstre øje, men ved nærmere eftertanke burde selv de tungnemme kunne se, at det netop er islamkritikere – Salman Rushdie, Gert Wilders, Ayaan Hirsi Ali, Taslima Nasreen, Robert Redeker, den franske filosof og islamkritiker, der lever under jorden på femte år, den myrdede Pim Fortuyn, den myrdede Theo van Gogh og et utal af andre – der går i fare for deres liv.
Ikke altid fra muslimer, men oftest af folk med – i egen forståelse – en moralsk pligt til at advare verden imod ’folkefjender’ som dem. Og måden at advare på kan være særdeles barsk. Så barsk, at det allermest minder om den sprogmanipulering, som Victor Klemperer kaldte ’LTI: Det tredje riges sprog’.
Takket være det lukkede øje vil det sikkert komme som en stor overraskelse for KLL & co., at Pia Kjærsgaard og ligesindede jævnligt fremstilles i de politiske medier som havende de samme bestialske træk, som jøderne havde for nazisterne. Ikke med lignende symboler vel at mærke, men med præcis de samme symboler, som Klemperer harcelerede over i sine notater om LTI.
Eksempelvis er Pia Kjærsgaard her i bladet de sidste fire–fem år udelukkende blevet tegnet som snavs. I et enkelt tilfælde som lort. Politikens stjernetegner Mette Dreyer har tidligere tegnet hende som rotte i BT, og en forhenværende karikaturtegner på bladet, Bob Katzenelson, har tegnet hende som grib og som dæmon. I Ekstra Bladet er hun blevet fremstillet som gris (»Pia, du er en so«, har Michael Carøe udtalt fra scenen), og både EB og BT har jævnligt tegnet hende som hund.
I Kristeligt Dagblad er hun blevet fremstillet som slange, Dagbladet Information har tegnet hende som en heks og en orm, der æder menneskers hjerne, og mundtlige ytringer er præget af samme symbolik. Pia Kjærsgaard og alle DF’ere er »det monster, der har glammet i Danmarks stuer og tilmed spredt sin nødtørft«, skrev David Rehling i Information, og det bakkede SF’er Hans Erik Sætterup op sammesteds i et læserbrev med den prægnante overskrift »Pia lugter grimt«.
»Pia Kjærsgaard og Adolf Hitler er to alen af ét stykke,« proklamerede daværende cd’er Peter Duetoft, og eftersom hun er snavs eller det, der er værre, var det kun naturligt, at nogle »gæve gutter« (udtrykket er fra Berlingske Tidendes daværende debatredaktør Niels Houkjær) tog sig sammen til at give dette menneskelige snavs en lærestreg. Det skete med slag og spark på Nørrebro i foråret 1998.
»Det er legitimt at overfalde Pia Kjærsgaard«, skrev Ung-SAM’s daværende formand, mens dagbladet Socialistens skribent August Miehe-Renard kaldte overfaldet »forståeligt, uundgåeligt og nødvendigt«. Flere var enige i, at volden var berettiget. »Hun har fortjent det«, skrev Lars Bonnevie i Land og Folk. Og det kan man godt forstå, de mente.
Eftersom Pia K. i selv de pæne blade er blevet sammenlignet med en heks, en prostitueret, en horemutter en pengepuger, en morder og et svin, er det naturligt for dem at sige det. Berlingske Tidende har fremstillet hende som et uhyre i en toiletkumme, og ligesom jøderne i Hitlers rige ofte blevet portrætteret i færd med at skubbe andre i døden, har der været tegninger af Pia Kjærsgård i gang med at kaste flygtninge ned i havet til glubske hajer (Berlingske Tidende).
I Jyllands-Posten har man set hende i færd med at dolke en negerdukke i hjertet – et billede, der minder uhyggeligt meget om Dr. Stürmers billede af jøder i gang med at tappe et barn for blod. »Nu ser jeg djævelens ansigt«, skrev professor i middelalderhistorie Brian McGuire, der tydeligt ikke anede, hvor tæt han selv var på middelalderen (Pol. 14.10.97).
Havde overfaldet (der i øvrigt er blevet fulgt af flere) ingen forbindelse med de politiske korrekte mediers dæmonisering? Det kunne den nu hedengangne Tøger Seidenfaden godt se, at der var noget om. »Men de fleste journalister kender også til ubehaget ved at opdage, hvor voldsomme virkninger en lille artikel egentlig kan have for de mennesker, den vedrører«, skrev han her i bladet kort efter overfaldet. En lille artikel? Hvad med en tegning af nogen som rotte? Hvad slags signaler sender det?
Det kan forhenværende medlem af Folketinget Naser Khader tale med om. For nogle år siden blev han meget upopulær hos imam Abu Laban, hvis moske At Tauba på Vesterbro havde inviteret kendte terrorister som gæsteprædikanter.
Han sagde, at Naser Khader var en rotte. »Hvorfor siger han ikke, at jeg er et svin?« spurgte Khader. »Det er, fordi man udrydder rotter«. Ja, og det smarte ved den slags udtalelser er, at den, der fremsætter dem, ikke bagefter kan anklages for vold, hvis nogen skulle opfatte det skjulte budskab og gøre noget ved det.
Pudsigt nok er der i det fredelige og konsensussøgende Danmark faktisk tradition for den slags. I 1983 blev Mogens Glistrup overfaldet i Fælledparken. Det var 1. maj, arbejdernes dag, og nyheden om, at Glistrup ville deltage, havde fået daværende statsminister Anker Jørgensen til at skrive, at »det ender i støvletramp, hvis vores indsats mislykkes«. Der blev uddelt løbesedler, og folk stod parat, da Glistrup ankom. Bagefter tog Anker Jørgensen lunkent afstand fra overfaldet ved at kalde det »meningsløst«.
»Det var fandeme ikke meget at svinge sig op til«, skrev Leif Blædel i Ekstra Bladet, og BT var endnu mere klar i mælet. »Man skal være meget forsigtig, når man i Danmark drager paralleller mellem begivenheder her og de tilstande, der førte til nazisternes overtagelse, men overfaldet i går leder nu uvilkårligt tankerne hen på Tyskland«.
Så traditionen for tilsyneladende uskyldige bemærkninger med uhyggelige undertoner går temmelig langt tilbage. Politiken har som bekendt længe fremstillet Pia K. som snavs. Men pudsigt nok er det netop Politiken og dens frelste læserskare, der er de første til at klage over ’tonen i debatten’. Er det hykleri? Nej, det mener jeg ikke, det er. Det er blindhed. En manglende evne til selverkendelse. Og hvad kan man gøre mod det? Hvad kan man gør med folk, der har valgt at være blinde?
Knud Lindholm Lau er omgivet af den samme symbolik, han advarer imod, og han kan ikke se det. Han, der vil vejlede andre gennem nazisymbolernes minefelt, er selv ganske blind over for den, når den er markeret med et andet flag. Ville Victor Klemperer have bifaldet dette? Lad os lige se på hans livsværk.
Bogen om nazismens sprog, som KLL nu har genudgivet – ’Lingua Tertii Imperii’ (LTI) – blev først udgivet i den russiske besættelseszone i 1947 uden dengang at vække megen opsigt. I det senere opståede DDR skrev Klemperer en fortsættelse, men denne gang om marxismens sprog, som han kaldte ’LQI, Lingua Quarti Imperii’ (’den fjerde republiks sprog’), hvor Klemperer lader ane, at han anså kommunismen som lige så menneskefjendsk som nazismen.
»LTI lever videre«, skrev han. »Der burde oprettes et antifascistisk sprogkontor, der kan påpege ligheder mellem nazistisk og bolsjevistisk sprogbrug». (»So sitze ich denn zwischen allen Stühlen«,Tagebücher 1945-1959) .
Men disse betragtninger blev aldrig skrevet færdig og blev først udgivet længe efter Klemperers død, så den brede offentlighed kender ham kun som nazismekronikør. Hans dagbøger er blevet sammenlignet med Anne Franks ditto, og det er dybt fascinerende, men uhyggelig læsning at følge, hvordan nazisterne dag for dag strammer snøren om jøderne med stadig nye jødelove og forordninger, der fører op til den systematiske udryddelse under krigen: Endlösung.
Men Victor Klemperer var som nævnt en undtagelse fra den ultimative skæbne qua sit ægteskab med en arisk kvinde. Under DDR’s kommunistiske styre fik Klemperer sit professorat tilbage, og han og hustruen fik deres hus i Dresden tilbage.
Efter sin kones død i 1951 giftede han sig med en yngre kvinde, en af hans elever, den katolske Hadwig Kirschner, og da var han allerede godt på vej til at miste sin marxistiske tro. Men det fortav han.
Hvorfor? Nok fordi tilslutning til det tyske kommunistparti (KPD) havde givet Klemperer privilegier og magt. Han blev valgt ind i KPD’s politiske organer og var under ledelse af den sovjetiske besættelsesmagt og nu – som kommunist i SED, Sozialistische Einheitspartei Deutschlands – med til at gennemføre et marxistisk diktatur: DDR, Deutsche Demokratische Republik.
Og nu fulgte en god tid. Foruden at få sit professorat tilbage fik han også den første privatejede bil i Dresden efter krigen. Bil med chauffør. Ikke fordi det var nogen dans på roser for en mand med samvittighed, og det beskrives indgående i dagbøgerne, hvordan undertrykkelsen af befolkningen foregår komplet med pligt til at rejse sig og råbe »Heil Stalin« i rigsdagen (Volkskammer), hver gang Stalins navn nævnes. Klemperer heilede med, om end modstræbende. Efter Stalins linje kom der antisemitiske tiltag i DDR, som Klemperer resigneret noterede i dagbøgerne uden offentligt at tage til genmæle imod dem.
Historien var med andre ord ved at gentage sig. Klemperer, der havde anklaget sine tyske medborgere for at have tiet over for ondskab, gjorde præcis det samme selv.
Så meget for brugen af LTI til at hindre gentagelser!
Og nu vil KLL genoplive Klemperer som et våben mod Dansk Folkeparti, og det er bestemt ikke uproblematisk. Ville Klemperer – hvis han var i live i dag – hyle med de politisk korrekte ulve, alt imens han privat noterede, at der nu er kommet en tredje ’lingua’: ’LPC, Lingua Politica Correcta’?
Det kan vi ikke vide. Manden er død. Men KKL er ikke i tvivl, og han tøver ikke med at bruge Klemperer som galionsfigur på sin hjemmeside af samme navn og i sine mange debatindlæg og forelæsninger rettet mod islamkritikerne.
Han siger ikke, at de er nazister. Men de har et tankesæt, der i bund og grund er den samme som nazisternes, og de bruger samme symbolik, siger KLL, så læseren kan drage sine egne konklusioner, der efter denne insinuerende præambel vanskeligt kan være til fordel for Dansk Folkeparti og ligesindede.
Men okay. Det er Lindholm Laus måde at se verden på, og han argumenterer for sin sag med ildhu og schwung. Eksempelvis under en forelæsning i Mosaisk Trossamfunds selskabslokaler, hvor man formelig kunne høre tilhørerne gyse, da de hørte passager fra Klemperers bog, der omtalte »forsvindinger«. Det faktum, at man kendte til præcis samme fænomen i Sovjet og i DDR (meget sorgmuntert skildret af Sofia Westerholt i ’Hunden er rask’) blev ikke nævnt.
Men der har været protester. Under forelæsningen i Mosaisk Troessamfund blev KLL spurgt, om det ikke var mere påtrængende at gøre folk opmærksom på det grasserende jødehad i den arabiske/muslimske verden, hvor man jævnligt ser tegninger af jøder som blodsugende uhyrer med krogede næser i bedste Der Stürmer-stil (prøv at google: cartoons from the arab world).
Hvad ville Klemperer sige til fjernsynsføljetoner, hvor jøder spiser påskebrød lavet af børns blod? Det vil sige, at den samme løgn, Klemperer oplevede i tredivernes Tyskland, bare under et andet flag? Var det ikke mere relevant at sætte ind dér?
Jo, det var et godt forslag, mente KLL, men han havde alligevel valgt at påpege en islamofobi, der potentielt var lige så farlig for muslimer, som nazismen var for jøderne. Og det var dér, kampen skulle stå. Det forhold, at en milliard muslimer næppe kan siges at være et underkuet og truet minoritet, var åbenbart irrelevant.
Og det faktum, at der blandt denne milliard muslimer er højtplacerede gejstlige og politikere, der åbent advokerer en ny Endlösung for jøderne (et budskab, som vi herhjemme kan modtage via parabolantenner) var tilsyneladende heller ikke særlig vigtigt. Mest presserende, følte han, var et korstog mod Dansk Folkeparti og ligesindede, der ikke just var nazister, men ...
Og her kunne Klemperer bruges. Især hans betragtninger om sproget. Det er via sproget, at onde mennesker kan påvirke andre til at tænke ondt om bestemte grupper og gøre dem til syndebukke.
Ja. Og her kunne undertegnede ikke være mere enig.
Men af ganske andre grunde.
torsdag 27 november 2014
måndag 24 november 2014
Derfor kristendom, feminister
Lektor, cand. mag i dansk, engelsk, filosofi og køn & kultur. Arbejder som voksenunderviser, skribent og boganmelder på Jyllands-Posten. Forfatter til bøgerne "Sex, løgn og kvinder" (1993), "Børn, løgn og kvinder" (2001) og "Aktiv selvhjælp - et forsvar for aktiv dødshjælp" (2002). Redaktør (med Tabita Wulff) og bidragyder til Storm over Europa. Islam - fred eller trussel? (2006).
www.lone-noergaard.dk
torsdag 20 november 2014
En "dansk" terrorist förklädd till postbud...
... försökte mörda den islamkritiske journalisten Lars Hedegaard. Så småningom lyckades den danska polisen spåra attentatsmannen till Turkiet.
När turkarna sedan skickade honom till den Islamiska Staten i stället för tillbaka till Danmark, gjorde Danmarks utrikesminister Martin Lidegaard det häpnadsväckande uttalandet att en bra relation med Turkiet är viktigare än Lars Hedegaard.
"Det groteska med ministerns uttalande är att han motiverar sitt knäfall för Turkiet med att bekämpa foreign fighters och danska jihadkrigare utan att vara medveten om att detta är precis vad Lars Hedegaard-fallet handlar om," skriver Robert Ellis.
"En 'homegrown' terrorist försökte mörda en islamkritisk journalist och det är bara tack vare Lars Hedegaards reaktionsförmåga som han överlevde. Annars skulle Danmark ha upplevt det som Holland upplevde vid mordet på Theo van Gogh för tio år sedan. Och vad skulle Lidegaard ha gjort åt det?
Vår tids politiskt inkorrekta islamkritiker kan mycket väl jämföras med krigsårens motståndsrörelse, och den samarbetspolitik som Martin Lidegaard lägger upp till, skulle ha gjort Erik Scavenius stolt."
Även Sverige har en mesig utrikesminister. "Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik, i ett skärpt världsläge," säger Margot Wallström till Putin och möts av ett rått skratt.
Men den som i verkligheten bestämmer är bostadsministern, en rättrogen muhammedan som knappast är någon feminist. Nästa månad ska han besöka Turkiet och studera hur man skövlar grönområden och anlägger presidentpalats. Han kommer också få tips om hur man skickar medhjälpare till halshuggarsekten Islamiska Staten. Samt få beröm för att Sverige erkänt Palestina.
Att det är Mehmet "Ship to Gaza" Kaplan som dikterar Sveriges utrikespolitik framgår av följande uttalande: "De ockuperade territorierna kommer, om Allah vill, att befrias, och östra Jerusalem kommer att bli Palestinas huvudstad. Vi kommer att hjälpa till med detta som regering."
Islamistisk bostadsminister? Ja, det gäller att skaffa tak över huvudet till de 600.000 som väntas de närmaste tre åren, de flesta muslimer.
Sweden – Ship of fools
onsdag 29 oktober 2014
När vaknar vi?
Det duger inte att bortse från det: muslimer är oss andligt överlägsna, inte kunskapsmässigt, inte intelligensmässigt, utan genom sin turkartro.
Tron är en ödestro, ett på förhand bestämt öde som ingen har inflytande på. Jordelivet är bara ett förspel till det egentliga livet efter detta. Förspelets innehåll är avgörande för den enskildes liv hinsides: i Paradisets trädgård eller i Helvetets eld.
Uppfyller man Allahs och koranens bud att bekämpa de otrogna, det vill säga alla som inte är muslimer, så har man (det vill säga männen åtminstone) säkrat sig det liv i Paradiset som de drömmer om.
Denna turkartro gör att de aldrig flyr fara och död, men mördar utan hämningar.
En sådan turkartro har vi andra inte.
Spydpigen
söndag 26 oktober 2014
Danmark låter sig luras och rullar ut den röda mattan för återvändande jihadister
Från Hodja:
While officials in many western countries are wringing their hands over what to do about those citizens who want to return after fighting with one of the extremist groups in Syria and Iraq, Denmark welcomes its returning Jihadists with open arms.
Known as the “Aarhus Model,” named after the city where the idea was developed, the rehabilitation program helps returning fighters find jobs, schooling, and offers counseling.
“Our main principle is inclusion,” said Prof. Preben Bertelsen, who had a major role in developing the Aarhus model. “We’re not stigmatizing them or excluding them. Instead, we tell them we can help them get an education, get a job, re-enter society.”
In Denmark, not one returned fighter has been locked up. Instead, taking the view that discrimination at home is as criminal as Islamic State recruiting, officials here are providing free psychological counseling while finding returnees jobs and spots in schools and universities. Officials credit a new effort to reach out to a radical mosque with stanching the flow of recruits.
To call these efforts misguided seems an understatement. ISIS and other radical jihadist groups hold a universalist Islamic theology that they are willing to enforce with violence, and they have been clear that the West is on their target list. Though not every returning jihadist might bear malice against their home state, a refusal to take enemies who denounce your way of life, have sworn to kill you, and have actually killed people at their word seems insane.
For all Western nations, however, learning how to deal with that threat without veering into either repressive measures or Danish-style Pollyanna-ism will be one of the major security challenges of the coming months and years.
- - -
Danmarks omdømme bliver, at vi modtager krigsforbrydere, pædofile, kriminelle, røvere, mordere, voldsmænd, slavehandlere og voldtægstforbrydere, som har erklæret krig mod os, med inklusion.
Velbekomme!
fredag 3 oktober 2014
Council on Foreign Relations (CFR) och den Nya Världsordningen
Council on Foreign Relations (CFR) och den Nya Världsordningen
av W. E. B. | 1995-12-31
För dem som kanske förvirras av kontroverserna kring den "nya världsordningen", en regering för hela världen, och den amerikanska oron över att ge FN mer makt, för de som inte är insatta i de frågor som berörs och för dem, som önskar mer bakgrundsfakta, erbjuder jag följande.
Artikeln, ”Problem kring krig och fred”, som ursprungligen presenterades för elitstudenter vid New Mexico State University, förlöjligades och karakteriserades som "paranoid ... möjligen ett symptom på psykisk sjukdom”, av Dr Yosef Lapid, (en erkänd och lokalt citerade "expert" på terrorism och Mellanösternfrågor) Ni kan bedöma själva.
Den ”vetenskapliga metoden" går ut på att citera data från olika källor, men verkar inte gälla för "konspirationsteorier." Även om tusen källor citeras, så kommer det inte att övertyga "skeptikerna”, som benämner sig "realister”. Det förefaller mig som om "symptomen på psykisk sjukdom”, finns hos dem om de vägrar att ta del av bevisen ("Det finns inga så blind som de som inte VILL se"); eller kanske det gäller något mer olycksbådande, till exempel att man inte vill att ni skall få kunskap om sanningen.
Att vara paranoid innebär att tro på vanföreställningar om faror och förföljelser. Om faran är verklig, och bevisen är trovärdiga, så kan det inte handla om vanföreställningar. Att ignorera bevisen, och hoppas att det inte KAN vara sant, är mera ett bevis på psykisk sjukdom.
Frågan handlar om mycket mer än skillnader i filosofi, eller politiska ståndpunkter. Vår generation, som växte upp mitt under det "kalla kriget" fick lära sig att de som försökte avskaffa vår nationella suveränitet och störta vår konstitutionella regering begick förräderi. Bedöm nu själva om den diskuterade gruppen är skyldig till sådant.
Om en grupp effektivt kontrollerar nationella regeringar och multinationella företag; förespråkar en världsregering genom sin kontroll över media, forskningsanslag och utbildning; och kontrollerar och styr frågorna för dagen; så kontrollerar man de flesta tillgängliga valmöjligheter. Rådet för utrikes relationer (Council of Foreign Relations, CFR), och de finansiella krafterna bakom detta råd, har gjort allt detta, och de främjar den "nya världsordningen", så som de har gjort i mer än sjuttio år.
CFR är den befordrings- och karriärväg, som den styrande eliten i Förenta staterna använder sig av. De flesta inflytelserika politikerna, akademikerna och mediepersonligheterna är medlemmar (i CFR), och den använder sitt inflytande för att få ”den nya världsordningen” att nästla sig in i amerikanskt liv. Dess '"experter" skriver lärda stycken att användas i beslutsfattandet, akademikerna förklarar det kloka i en enad värld, och media-medlemmarna sprider budskapet.
För att förstå hur Amerikas inflytelserikaste människor kom att bli medlemmar i en organisation som målmedvetet arbetar för att omstörta konstitutionen och amerikansk suveränitet, måste vi åtminstone gå tillbaka till början av 1900-talet, även om berättelsen börjar mycket tidigare (beroende på edra referenspunkter och övertygelser).
Att en styrande maktelit faktiskt styr den amerikanska regeringen bakom kulisserna har intygats av många amerikaner i en position att kunna veta. Felix Frankfurter, domare i Högsta domstolen (1939-1962), sade: ". De verkliga härskarna i Washington är osynliga och utövar makt bakom kulisserna”. I ett brev till en bundsförvant daterat November 21, 1933, skrev president Franklin Roosevelt, "den verkliga sanningen är, som du och jag vet, att en finansiell del i de stora centra har ägt regeringen ända sedan Andrew Jacksons dagar.”
Den 23 februari, 1954, varnade senator William Jenner varnade i ett tal: "Utåt sett har vi en konstitutionell regering. Inom vår regering och vårt politiska system har vi ett annat organ som representerar en annan form av regering, en byråkratisk elit som anser att vår konstitution är omodern."
Baron MA Rothschild skrev: ”Om ni ger mig kontroll över en nations valuta så bryr jag mig inte om vem som stiftar dess lagar."
Allt som behövs för att effektivt styra en regering är att ha kontroll över landets pengar: en centralbank med monopol på tillgången på pengar och krediter. Detta hade skett i Västeuropa, med skapandet av privatägda centralbanker såsom Bank of England.
Georgetown professorn Dr. Carroll Quigley (Bill Clintons mentor medan han studerade i Georgetown) skrev om att målen för de investeringsbanker som kontrollerar centralbanker var: "... inget mindre än att skapa ett världsomspännande system för finansiell kontroll i privata händer som kan dominera det politiska systemet i varje land och ekonomin i världen som helhet ... och som kontrolleras på ett feodalt sätt av världens centralbanker, vilka handlar i samförstånd genom hemliga avtal, som uppnåtts genom täta privata möten och konferenser."
’Bank of the United States’ (1816-1836), som var ett tidigt försök till en amerikansk centralbank, avskaffades av president Andrew Jackson, som ansåg att den hotade nationen. Han skrev: "Den djärva försök den nuvarande banken hade gjort för att kontrollera regeringen, den nödställdhet som den hänsynslöst skapat ... är bara föraningar om det öde som väntar det amerikanska folket om de luras in i ett fortsättande av denna institution eller skapandet av en annan liknande. "
Thomas Jefferson skrev: "Centralbanken är en institution som förhåller sig i allra högsta grad dödligt fientlig mot vår konstitutions principer och former... Om det amerikanska folket tillåter privata banker att kontrollera utfärdandet av deras valuta, så kommer banker och företag som växer upp kring dem att beröva folket i all deras egendom, först genom inflation och sedan genom deflation, tills deras barn vaknar hemlösa på kontinenten som deras fäder erövrade."
Beskriver inte det situationen i Amerika idag?
USA lyckades klara sig utan en centralbank fram till i början av detta århundrade, då, enligt kongressledamoten Charles Lindbergh, Sr, ”Penning kartellen orsakade paniken år 1907, och tvingade därigenom kongressen att skapa en Nationell Valutakommission." Ledd av senator Nelson Aldrich, som var svärfar till John D. Rockefeller, Jr, rekommenderade kommissionen att inrätta en centralbank.
Trots att det var grundlagsstridigt, eftersom bara "Kongressen skall ha makt ... att pressa mynt och reglera dess värde ..." (artikel I, avsnitt 8 i den amerikanska konstitutionen) såg antogs ’Federal Reserve Act’ i December 1913; skenbart för att stabilisera ekonomin och förhindra ytterligare panik, men såsom Lindberg varnade kongressen: ”Med denna lag skapas jordens enormaste kartell ... pengamaktens osynliga regering, som genom undersökningen om penningkartellen visat sig existera, kommer att legaliseras." Efter den Stora Depressionen och många senare recessioner, är det uppenbart att Federal Reserve producerar inflation och federala skulder närhelst den önskar, men inte stabilitet.
Kongressledamoten Louis McFadden, som var styrelseordförande för Vita Husets Kommitté för Bank och Valuta (1920-1931), förklarade: "När Federal Reserve Act gick igenom, uppfattade inte gjorde folket i dessa Förenta Stater att ett världsomspännande banksystem sattes upp här. En superstat styrd av internationella bankirer och industrimän ... som samordnar sina handlingar för att förslava världen ... Fed har ansträngt sig till det yttersta för att dölja sina befogenheter men sanningen är att Fed har tillskansat sig regeringsmakten."
Fastän det är kallat "Federal," så är Federal Reserve-systemet privatägt av medlemsbankerna, skapar sina egna regler och är inte föremål för kongressens eller presidentens översyn. Som övervakare och leverantör av reserver, gav Fed bankerna tillgång till offentliga medel, vilket förbättrade deras utlåningskapacitet.
I ”Ekonomiska lösningar" listar Peter Kershaw de tio största aktieägarna i Federal Reserve Bank System som:
Rothschild: London och Berlin;
Lazard Bros: Paris;
Israel Seiff: Italien;
Kuhn- Loeb Company: Tyskland;
Warburg: Hamburg och Amsterdam;
Lehman Bros: New York;
Goldman och Sachs: New York;
Rockefeller: New York.
(Att de flesta, om inte alla av dessa familjer bara råkar vara judiska, kan ni bedöma betydelsen av själva). Aktiebalansen ägs av större kommersiella medlemsbanker.
Enligt Devvy Kidd i "Varför ett bankrutt Amerika?" betalar The Federal Reserve cirka 23 dollar till ”Bureau of Engraving & Printing” för varje tusental tryckta sedlar. Tiotusen hundradollarsedlar (= en miljon dollar) skulle alltså kosta Federal Reserve 230 dollar. De ser sedan till att de får utfästelser om säkerhet som är lika med det nominella värdet från den amerikanska regeringen. Säkerheterna är vår mark, arbetskraft och tillgångar ... som samlas in av deras agenter, IRS. Genom att bemyndiga Fed att reglera och skapa pengar (och därmed inflation), gav kongressen privata banker makt att skapa vinster efter behag.
Som Lindberg uttryckte det: "Den nya lagen kommer att skapa inflation närhelst kartellen vill ha inflation ... de kan sälja av aktierna till folket då det råder höga priser under den upphetsande högkonjunkturen och sedan skapa panik och köpa tillbaka dem till låga priser ... räkenskapens dag är bara några år bort." Den dagen kom med börskraschen och den stora depressionen 1929.
En av de viktigaste befogenheter som gavs till Fed var rätten att köpa och sälja statspapper och ge lån till medlemsbankerna så att de också kan köpa dem. Detta gav en annan inbyggd mekanism för vinst till bankerna, om statsskulden ökade. Allt som behövdes var en metod för att betala av skulden. Detta åstadkoms genom [kongressens] godkännande av inkomstskatten 1913.
En statlig inkomstskatt förklarades grundlagsstridig 1895 av högsta domstolen, så en grundlagsändring föreslogs i kongressen av ingen mindre än ... Senator Nelson Aldrich. Såsom det presenterades för det amerikanska folket verkade det ganska rimligt: en inkomstskatt på endast en procent av inkomst under 20.000 dollar, med en försäkran om att den aldrig skulle öka.
Alltsedan den gick igenom, skulle skatten ”tränga in bland de rika", ... men de rika hade andra planer, och hade redan utarbetat en metod för att skydda sin rikedom. Som beskrivs av Gary Allen i hans bok från 1976, "The Rockefeller File", "Vid tiden för staternas godkännande av den 16:e konstitutionstillägget, var Rockefeller Stiftelsen i full drift ... ungefär samtidigt som domare Kenesaw Landis beordrade att Standard Oils monopol skulle upplösas så undvek ... John D ... inte bara skatt genom att skapa fyra stora skattebefriade stiftelser; han använde dem som depåer för sina ’avyttrade’ intressen ... gjorde sina tillgångar icke skattepliktiga, så att de skulle kunna kan föras vidare till kommande generationer utan ... egendoms- och gåvoskatter ... Varje år kan familjen Rockefeller stjälpa av upp till halva sina inkomster i sina favoritstiftelser och dra av "donationerna” från sina inkomstskatter."
Att byta ägarskap kan vara ett sätt att kontrollera rikedom, och stiftelser är också ett behändigt sätt att främja intressen, som gynnar de rika. Miljontals dollar från stiftelser har "donerats” för att främja användningen av läkemedel samtidigt som det försämrar det förebyggande arbetet inom medicin. Eftersom många läkemedel är gjorda av derivat från stenkolstjära, blir både oljebolag och läkemedelstillverkningsintressen de som huvudsakligen gynnas (många Rockefeller-ägda eller kontrollerade).
Med möjlighet att låna ut enorma summor till regeringen (Federal Reserve), en metod för att återbetala skulden (inkomstskatt) och undgå skatt för de rika (stiftelser), så var allt som återstod [att ha] en ursäkt för att låna pengar. Av en lycklig "tillfällighet", så började Första Världskriget 1914 och efter amerikanskt deltagande ökade statsskulden från 1 till 25 miljarder dollar.
Woodrow Wilson [demokrat] valdes till president 1913 genom att slå den andra kandidaten William Howard Taft [republikan], som hade lovat att lägga in veto mot lagstiftningen om att inrätta en centralbank. För att splittra de republikanska rösterna och välja den relativt okända Wilson, öste JP Morgan & Co in pengar till Teddy Roosevelt och hans Framstegspartis kandidatur.
Enligt ett ögonvittne fördes Wilson till det demokratiska partiets högkvarter 1912 av Bernard Baruch, en förmögen bankir. Han fick en "indoktrineringskurs" från dem han mötte, och om han skulle komma att bli vald kom han i gengäld överens om att stödja den planerade Federal Reserve och inkomstskatten, och "lyssna"på råd i händelse av krig i Europa och angående sammansättningen av sin ministär.
Wilsons topprådgivare under sina två mandatperioder var en man vid namn överste Edward M. House. Houses levnadstecknare, Charles Seymour, kallade honom för Federal Reserve Acts ”osynliga skyddsängel”, som bidrog till att styra det genom kongressen. En annan levnadstecknare skrev att House ansåg att: "... konstitutionen, en produkt av sjuttonhundratals tänkande, var ... fullständigt föråldrad; att landet skulle må bättre av att konstitutionen skrotades och skrevs om ... "House skrev en bok med titeln" Philip Dru: Administratör,”som publicerades anonymt 1912. Hjälten, Philip Dru, styr Amerika och inför radikala förändringar, till exempel en graderad inkomstskatt, en centralbank, och ett "nationernas förbund."
Första Världskriget gav upphov både till en stor statsskuld och enorma vinster för dem som hade stött Wilson. Baruch utsågs till chef för Krigsindustri-styrelsen, där han utövade diktatorisk makt över den nationella ekonomin. Han och familjen Rockefeller uppgavs ha tjänat över 200 miljoner dollar under kriget. Wilsons uppbackare Cleveland Dodge sålde ammunition till de allierade, medan JP Morgan lånade dem hundratals miljoner, i skydd av Amerikas inträde i kriget.
Medan profit säkerligen var ett av motiven, så var kriget också användbart för att rättfärdiga idén om en världsregering. William Hoar avslöjar i "Architects av Conspiracy" att statliga utredare, som under 1950-talet undersökte Carnegies dokumentation av ’donationer för världsfred’ och sedan länge förespråkare för globalism, fann att Carnegies förvaltare planerade att dra in USA i ett världskrig, för att skapa förutsättningar för en världsregering, flera år före utbrottet av första världskriget.
Det största hindret var att amerikanerna inte ville blanda sig i europeiska krig. [En inblandning] förutsatte som provokation någon slags incident, t.ex. explosionen av slagskeppet Main, som provocerade fram det spanska - amerikanska kriget. Detta inträffade när [skeppet] Lusitania, som hade 128 [civila] amerikaner ombord, sänktes av en tysk ubåt, vilket uppväckte starka anti-tyska känslor. När USA förklarade krig, beskrev den amerikanska propaganda alla tyskar som hunner och ormar med huggtänder, och alla amerikaner, som motsatte sig kriget, som förrädare.
Vad som inte avslöjades vid denna tidpunkt, var att Lusitania transporterade krigsammunition till England, vilket gjorde det till ett legitimt mål för tyskarna. De hade till och med stora annonser i New York tidningar, där de bad amerikaner att inte ta med passagerare på fartyget.
Bevisen tycks peka på en medveten plan för att få fartyget sänkt av tyskarna. Colin Simpson, författare till "The Lusitania," skrev att Winston Churchill, som var chef för den brittiska flottan under kriget, hade beställt en rapport som förutsade vilka politiska konsekvenser en sänkning av ett passagerarfartyg som transporterade amerikanska passagerare skulle få. Tyska marinens koder hade brutits av britterna, som kände till ungefär var alla ubåtar i närheten av de brittiska öarna var belägna.
Kommendör Joseph Kenworthy, brittiska marinens underrättelsetjänst, förklarade enligt Simpson: ”Skeppet Lusitania skickades med avsevärt reducerad hastighet avsiktligt in i ett område där man kände till att en ubåt väntade ... och skyddsbåtarna hållna tillbaka.” Alltså, trots att Wilson hade varit omvald 1916 med sloganen "Han höll oss utanför kriget," så fann sig Amerika själv snart utkämpande ett europeiskt krig. Överste House hade faktiskt redan förhandlat fram ett hemligt avtal med England, som förpliktigade USA att ta aktiv del i konflikten. Det verkar som den amerikanska allmänheten hade mycket lite att säga till om.
Med krigsslutet och Versaillesfördraget, som avkrävde Tyskland svåra krigsskadestånd, banades väg för en ledare som Hitler i Tyskland. Wilson kom till fredskonferensen i Paris med sina berömda "fjorton punkter," där fjortonde punkten var ett förslag till en "allmän sammanslutning av nationer", som skulle bli det första steget mot målet att En Världsregering-Nationernas förbund.
Wilsons officiella levnadstecknare, Ray Stannard Baker, avslöjade att förbundet inte var Wilsons idé. "... inte en enda idé i förbundsöverenskommelsen kom ursprungligen från presidenten." Överste House var författare till överenskommelsen, och Wilson hade bara skrivit om den för att anpassas till hans eget sätt att uttrycka sig.
Nationernas Förbund bildades, men detta och planen för världsregering misslyckades så småningom eftersom den amerikanska senaten inte skulle komma att ratificera Versaillesfördraget.
Pat Robertson påstår i "The New World Order" att överste House, tillsammans med andra internationalister, insåg att Amerika inte skulle gå med i något världsregeringsprojekt utan en förändring i den allmänna opinionen.
Efter en rad möten, beslutades det att det skulle bildas ett "Utrikespolitiskt institut" (“Institute of International Affairs”, IIA), med två grenar i USA och England.
Den brittiska grenen blev känd som det Kungliga Utrikespolitiska Institutet (”the Royal Institute of International Affairs”), med ledarskap som tillhandahålls av ”Runda Bords”-medlemmar. Runda Bords-grupperna, som startade i slutet av 1800-talet av Cecil Rhodes, syftade till att bilda ett förbund av de engelsktalande folken i världen och få dem under deras styre.
Rådet för utrikesrelationer (CFR) inlemmades som den amerikanska filialen i New York den 29 juli, 1921. Bland grundarna ingick överste House och "... sådana potentater av internationell bankverksamhet som J.P. Morgan, John D. Rockefeller, Paul Warburg, Otto Kahn, och Jacob Schiff ... samma klick som hade iscensatt etableringen av Federal Reserve System ", enligt Gary Allen i oktobernumret av AMERICAN OPINION 1972."
CFR:s första president var John W. Davis, JP Morgan personliga advokat, medan vice ordförande var Paul Cravath, som även han företrädde Morgan intressen. Professor Carroll Quigley tecknade CFR som "... en frontgrupp för JP Morgan and Company i samarbete med mycket liten amerikansk Runda Bordsgrupp.” Med tiden gick Morgans inflytande förlorat till familjen Rockefeller, som fann att en världsregering passade väl in i deras affärsfilosofi. Som John D. Rockefeller Sr. hade sagt: "Konkurrens är en synd", och globalt monopol passade deras behov när de växte internationellt.
Antony Sutton, forskarassistent på Hooverinstitutet för ’Krig, revolution och fred’ vid Stanford University, skrev om denna filosofi: "Medan monopolkontroll över industrin en gång var målet för J.P. Morgan och J.D. Rockefeller, förstod Wall Streets allra innersta kretsar från slutet av artonhundratalet att det mest effektiva sättet att skaffa sig en ohotad monopolställning var att ’gå den politiska vägen’ och få samhället att göra jobbet för monopolisterna - under namn av allmänhetens bästa och allmänhetens intresse.”
Frederick C. Howe avslöjade strategin att använda regeringen i en bok som kom ut 1906, "Confessions of a Monopolist": "Det här är reglerna för storfinansen ... Skaffa monopolkontroll; låt samhället arbeta för dig; och kom ihåg att det bästa för all affärsverksamhet är politik ... "
När företag blev internationella, kunde nationella monopol inte längre skydda deras intressen. Vad som behövdes var en ’En världsregering’ som kontrollerades bakom kulisserna. Detta hade varit planen sedan överste Houses tid, och för att genomföra detta, var det nödvändigt att försvaga USA politiskt och ekonomiskt.
Under 1920-talet åtnjöt Amerika ett årtionde av välstånd som understöddes av den lätta tillgången på krediter. Mellan 1923 och 1929 utökade Federal Reserve penningmängden med sextiotvå procent. När börsen kraschade, ruinerades många små investerare, dock inte "insiders". I mars 1929 tipsade Paul Warburg om att kraschen skulle komma varvid de största investerarna drog sig ur marknaden, enligt Allen och Abraham i ”Ingen vågar kalla det konspiration."
Med sina förmögenheter intakta kunde de köpa företag för en bråkdel av sitt värde. Aktier som hade sålts för en dollar kunde nu kosta en nickel och de rikas köpkraft och rikedom ökade enormt.
Louis McFadden, ordförande i representanthusets bankkommitté förklarade: "Det var ingen tillfällighet. Det var en noga planerad händelse ... De internationella bankirerna sökte åstadkomma ett tillstånd av förtvivlan här, så att de kunde framträda som härskare över oss alla. "
Curtis Dall, svärson till Franklin D. Roosevelt och en konsortium-chef för investeringsföretaget Lehman Brothers, stod på NY-börsens golv på dagen för kraschen. I "FDR: My Exploited Father-in-law”, säger han: "... som man noggrant räknat ut så "flåddes” allmänheten av makteliten bakom ’En Världsvaluta’, vilket utlöstes av den planerade bristen på krediter som måste återbetalas omedelbart vid anmodan (=call money) på New York-marknaden."
Kraschen banade väg för mannen som Wall Street hade förberett för presidentskapet, FDR. Framställd som en "man av den enkla folket", var verkligheten istället att Roosevelts familj hade varit inblandade i New Yorks bankväsende sedan sjuttonhundratalet.
Frederic Delano, FDRs farbror, tjänstgjorde i den ursprungliga styrelsen för Federal Reserve. FDR gick på Groton och Harvard, och arbetade på 1920-talet på Wall Street, och satt i styrelsen för elva olika företag.
Dall skrev om sin svärfar: "... De flesta av hans idéer, hans politiska ’ammunition’, "... utarbetades omsorgsfullt för honom i förväg av CFR-gruppen för ’En Världsvaluta’. Briljant ... han lät detonera detta förberedda ”sprängstoff” mitt i en intet ont anande målgrupp, det amerikanska folket - och betalade därmed tillbaka för och behöll sitt internationalistiska politiska stöd."
Genom att ta Amerika ur guldmyntfotsstandarden 1934, öppnade FDR upp vägen till obegränsad ökning av penningmängden, årtionden av inflation och kreditintäkter för bankerna. Genom att höja guldpriser från 20 till 35 dollar per ounce, gav FDR och finansminister Henry Morgenthau, jr (son till en av grundarna för CFR), de internationella bankirerna enorma vinster.
FDRs mest ihågkomna reform ’theNew Deal’, kunde bara finansieras genom tung upplåning. Det innebar att de som [medvetet] hade orsakat depressionen lånade Amerika pengar till att återhämta sig från denna. Genom den nationella återhämtnings-administrationen (National Recovery Administration, NRA), som föreslagits av Bernard Baruch 1930, fick de sedan i uppdrag att reglera ekonomin. FDR utsåg Baruchs lärjunge Hugh Johnson att vara chef över NRA, biträdd av CFR-medlemmen Gerard Swope. Med långtgående befogenheter att reglera löner, priser och arbetsvillkor, var det, som Herbert Hoover skrev i sina memoarer: "... ren fascism, ... bara en imitation av Mussolinis ’korporativa stat ’…”. Högsta domstolen beslutade till slut att den nationella tillsynsmyndigheten var grundlagsstridig.
Under FDR åren lade Council on Foreign Relations beslag på det politiska livet i USA. Förutom finansminister Morgenthau så innefattade andra CFR-medlemmar utrikesminister Edward Stettinus, krigsminister Henry Stimson, och biträdande utrikesminister Sumner Welles.
Sedan 1934 har nästan varje utrikesminister i USA varit medlem av CFR; och ALLA krigs- eller försvarsministrar från Henry L. Stimson till Richard Cheney.
CIA har varit under CFRs kontroll nästan oavbrutet sedan starten med börjar från Allen Dulles, som var grundande medlem av CFR och bror till utrikesministern under president Eisenhower, John Foster Dulles. Allen Dulles hade varit på fredskonferensen i Paris, gick med i CFR 1926, och blev senare dess president.
John Foster Dulles hade varit en av Woodrow Wilsons unga skyddslingar vid fredskonferensen i Paris. Han var av grundarna av CFR ... ingift i familjen Rockefeller, styrelseordförande för Rockefeller Foundation och styrelseordförande i Carnegies Donationsfond för ’International Peace’.
År 1940 besegrade FDR globalisten Wendell Willkie, som skrev en bok med titeln "One World", och senare blev medlem i CFR. Kongressledamoten Usher Burdick protesterade vid denna tidpunkt på golvet i representanthuset mot att Willkie hade finansierats av JP Morgan och New Yorks bankirer för allmännyttan. Opinionsundersökningar visade att att få republikaner favoriserade honom, men ändå beskrev medierna honom som den republikanska kandidaten.
Sedan dess har nästan alla presidentkandidater har varit CFR-medlemmar. President Truman, som inte var medlem, förordades av en grupp "visa män", vilka alla sex var CFR-medlemmar, enligt Gary Allen. Åren 1952 och 1956, utmanade Adlai Stevenson (CFR) Eisenhower (också CFR ).
År 1960, CFR-Kennedy (som förmodligen dödades för att han hade modet att inte gå med på alla deras planer) mot CFR-Nixon. 1964 chockades etablissemanget av republikanernas nationella kommitté som nominerade sin kandidat före Nelson Rockefeller.
Rockefeller och CFR-vingen fortsatte genom att utmåla Barry Goldwater som en farlig radikal. År 1968 kandiderade CFR-Nixon mot CFR-Humphrey. 1972 års ”strid” presenterade CFR-Nixon mot CFR-McGovern.
De president-kandidater som varit medlemmar av CFR inkluderar George McGovern, Walter Mondale, Edmund Muskie, John Anderson och Lloyd Bentsen. År 1976 hade vi Jimmy Carter, som är medlem i den trilaterala kommissionen, skapad av David Rockefeller och CFR-medlemmen Zbigniew Brzezinski som har målsättningen om ekonomisk koppling mellan Japan, Europa och USA, och: "... att hantera världsekonomin ... en smidig och fredlig utveckling av det globala systemet." Vi har också haft CFR-direktören under 1977-1979, George Bush, (även om hans namn på ett mystiskt sätt försvinner från medlemslistan 1979) och sist men inte minst, CFR-medlemmen Bill Clinton.
De har alla främjat ”Den Nya Världsordningen", som kontrolleras av FN. Problemet är att "... den nuvarande FN-organisationen faktiskt är CFRs verk och ligger på det markområde på Manhattan som donerats till den av familjen till den nuvarande CFR-ordföranden David Rockefeller", som Pat Robertson beskriver det.
Det ursprungliga konceptet för FN var resultatet av den informella Agenda Group, som bildades 1943 av utrikesminister Cordell Hull. Alla förutom Hull var medlemmar av CFR, och Isaiah Bowman, en av grundarna av CFR, kom ursprungligen med idén.
Den amerikanska delegationen till San Francisco mötet som utarbetade stadgan för Förenta nationerna 1949 innefattade CFR-medlemmarna Nelson Rockefeller, John Foster Dulles, John McCloy och CFR-medlemmar som var kommunistagenter - Harry Dexter White, Owen Lattimore och konferensens Generalsekreterare, Alger Hiss. Totalt skickade Rådet (=CFR) med fyrtiosju av sina medlemmar i USA delegationen, vilket gjorde att de effektivt kontrollerade dess resultat.
Sedan dess har CFR och dess vänner i massmedia (som till stor del styrs av CFR-medlemmar såsom Katherine Graham på "Washington Post" och Henry Luce på "Time, Life"), stiftelser och politiska grupper konsekvent lobbat för att bevilja FN mera befogenheter och makt. Bush och Golfkriget var bara en av de senaste uppmaningarna till en ”Ny Världsordning."
Amiral Chester Ward, som varit CFR-medlem i över ett decennium, blev en av dess hårdaste kritiker och avslöjar arbetet i dess inre kretsar i en bok som utkom 1975, "Kissinger I SOFFAN”. I den slår han fast att ”De mäktigaste kotterierna i dessa elitistiska grupper har ett mål gemensamt: de vill åstadkomma att Förenta staterna ger upp sin suveränitet och sitt nationella oberoende.”
De flesta medlemmarna är ideologer som strävar efter ”En Världsregering” vars långsiktiga mål officiellt sammanfattades i dokumentet 7277 från Utrikesdepartementet i September 1961, som antogs av Nixon administrationen: att ”… avskaffa alla väpnade styrkor och vapen utom de som behövs för att upprätthålla den inre ordningen inom staterna samt att förse FN med fredsstyrkor ... vid den tid som den (FNs globala regering) blev så stark att ingen nation kunde utmana det."
Inom CFR finns det en "mycket mindre, men mäktigare grupp... som består av internationella bankirer från Wall Street och deras viktigaste agenter. I första hand vill de att världsbankmonopolet, oavsett från vilken maktkonstellation, slutligen hamnar under den globala regeringens kontroll... Denna CFR-fraktion leds av Rockefeller-bröderna ", enligt Ward.
Vad man måste komma ihåg är att detta inte är någon marginell grupp av dårar ... dessa är medlemmar i en av världens mäktigaste privata organisationer: de människor som bestämmer och styr Amerikas ekonomiska, sociala, politiska och militära politik. Ledamöternas inflytande och kontroll sträcker sig till "ledare inom den akademiska världen, offentliga tjänster, näringsliv och media," enligt CFRs "årsredovisning" 1993.
Sitt bildande beskriver de på följande sätt: ”De amerikanska deltagarna i fredskonferensen i Paris beslutade att det var dags för mer privata amerikaner att förstå USAs ökande ansvar och skyldigheter ... det fanns ett behov av en organisation som kontinuerligt kunde studera amerikansk utrikespolitik till FÖRMÅN FÖR DESS MEDLEMMAR (artikelförfattarens betoning) och en bredare publik av intresserade amerikaner. "
De sponsrar hundratals program, i vilka medlemmar "utbyter åsikter med amerikanska och utländska tjänstemän och politiska experter ... diskuterar utrikespolitiska frågor ... beaktar internationella frågor som berör näringslivet" (Corporate business), och "... anknutna grupper av lokala ledare i hela USA ... träffar beslutsfattare."
CFR slår fast att det inom den ”ryms många åsikter, men [att den] inte förespråkar någon”, och inte "har någon anknytning till den amerikanska regeringen." Nej, ingen anknytning alls, om man inte räknar: "En Råds-medlem valdes till USAs president ... Dussintals andra rådskollegor har valts att verka som ministrar och i positioner under ministrar”, som de beskriver det i ”Foreign Affairs”, tillsammans med många medlemmar i kongressen, högsta domstolen, de samfällda stabscheferna för försvaret, Fereral Reserve, och många andra federala byråkrater.
De är inte KNUTNA till regeringen, de är regeringen i praktiken.
En ofta återkommande uppfattning framfördes i den 50-de upplagan av ”Foreign Affairs”, CFRs officiella tidskrift. I en artikel av Kingman Brewster, Jr med titeln "Reflektioner kring vår nationella föresats.” Vårt syfte bör vara, enligt honom, att göra oss av med vår nationalitet, för att "ta några risker för att bjuda in andra att slå samman sin suveränitet med vår …”.
Dessa "risker" innefattar att vi avväpnar oss till den grad att vi skulle bli hjälplösa mot en global FN-regerings "fredsbevarande" styrkor. Vi borde gladeligt ge upp vår suveränitet till världsregeringen i ”världssamfundets” intresse.
I dag har vi spektaklet med Spc. 4 Michael New, en amerikansk soldat i Tyskland som vägrar att bära FNs uniform, som riskerar ett "administrativt avsked.” Han konstaterar med rätta att han svor en ed att försvara den amerikanska konstitutionen, inte FNs. Många andra amerikaner har svurit samma ed, såsom jag själv, och tror att det fortfarande är vår plikt ändå att försvara konstitutionen, eftersom en ed svuren inför Gud måste uppfyllas. (Varför annars svär vi att säga sanningen i våra domstolar, eller när man påtar sig ett offentligt ämbete?) Är det ett brott i dessa dagar för att verkligen TRO på Gud och på den ed som svors?
Samtidigt får andra, som försöker att förstöra konstitutionen och vår suveränitet, utmärkelser och höga ställningar ... De är åtminstone inte hycklare ... bara ytterst arroganta.
"Kort uttryckt, "världsordningens hus" måste byggas nedifrån och upp i stället för uppifrån och ner ... Ett slutmål som slingrar sig runt den nationella suveräniteten och fräter bort den bit för bit, kommer att åstadkomma mycket mer än gammaldags angrepp ...” enligt Richard N. Gardners åsikt, f. d. ställföreträdande biträdande utrikesminister i “Foreign Affairs,” April 1974.
James Warburg, son till CFR-grundaren Paul Warburg, och en medlem av FDR: s "hjärntrust", vittnade inför senatens utrikesutskott den 17 februari 1950 [”och sade]: Vi ska ha en världsregering oavsett om ni gillar det eller inte - genom erövring eller samtycke."
Är detta en AMERIKAN som talar, eller en farlig galning? Vilka är dessa "vi", som hotar att erövra oss?
De är en grupp som faktiskt har makten att göra det, och gör det varje dag, bit för bit.
CFR-medlemmar i massmedier, utbildningsväsendet och underhållningsbranschen driver sin propaganda för "humanism" och världsbroderskap. Vi bör alla leva i fred under en världsregering, och glömma sådana själviska saker som nationaliteter och patriotism. Vi kan lösa våra egna problem. Vi behöver inte Gud, eller moral eller värderingar: allt är relativt i alla fall, eller hur? ... För om vi faktiskt hade lite moralisk karaktär och moraliska värderingar, kan vi kanske urskilja att dessa människor verkligen är ONDA.
Bibeln säger att KÄRLEKEN till pengar är roten till allt ont (1 Tim. 6:10). Dessa människor är onda eftersom de älskar pengar och makt, och girighet driver dem att göra vad som helst för att uppnå sina mål. De har förlorat all moral och allt samvete, och anser att dessa begrepp, liksom vår konstitution är "föråldrad".
DET är vansinne - att ha mer rikedom än vad som kan spenderas, och ändå är det aldrig nog. De måste kontrollera regeringar, starta krig och konspirera för att regera världen; "vanligt folk" behöver åtminstone vakna upp till hur de har fått sina rikedomar, ta den ifrån dem, och kräva att de betalar priset för sina brott.
Det är därför de ständigt ställer oss mot varandra, med "mångfald”, solidarisk handling och andra program, ... svarta mot vita, män mot kvinnor, landsbygd mot stad, bönder mot miljöaktivister, osv., osv. ... så att vi inte tittar åt deras håll.
Vi som utgör folket hålls till en mycket hårdare tyglar. Om vi hotar presidenten eller en offentlig tjänsteman, så åtalas vi för ett brott ... ändå kan ’En Världs-gänget’ hota konstitutionen och vi folkets friheter, denna nations suveräna härskare, utan att någonting sägs eller görs.
Kanske de inte är rädda för vad mänskligheten kan göra mot dem ... de tror att de har ordnat allt, och att deras makt och rikedom kommer att bestå i denna värld. Men de ibland dem, som har svurit en ed inför Gud upprätthålla och försvara konstitutionen: presidenten, kongressledamöter, och militären; kanske upptäcker en dag att de faktiskt har något att frukta.
Förteckning över CFR medlemmar (List of CFR Members)
(Denna förteckning går dock endast till bokstaven E., anm. från SB)
Överste House, den fallne ängeln, har fortfarande släktingar som kontrollerar CFR. Karen Elliot House är ordförande i medlemskommittén och ledamot i valberedningen, tillsammans med Jeane Kirkpatrick. David Rockefeller är nu "hedersordförande i styrelsen", efter att ha varit ordförande 1970-1985; och "Director Emeritus," efter att ha varit en direktör 1949-1985. Peter G. Peterson är ordförande, Admiral BR Inman är vice ordförande, medan Thomas Foley och Jeane Kirkpatrick är styrelseledamöter som tjänstgör i styrelsen.
Dessa "privatpersoner" har tillgång till statliga tjänstemän och politiker så ofta de vill, ändå kan resultatet av deras möten endast meddelas till andra statliga tjänstemän, ledande befattningshavare, eller advokatpartners. Deltagarna är förbjudna att översända ett tillskrivet uttalande till något som helst offentligt medium, som till exempel tidningar eller tv, där det finns en ”risk för att det snabbt kommer att få stor spridning eller publicering”, som ”Årsredovisningen" uttrycker det.
Borde inte VÅRA offentliga tjänstemän förbjudas att ha hemliga möten med privata grupper? Offentliga tjänstemän bör endast tillåtas att diskutera den offentliga verksamheten och politiken i ett offentligt forum. De offentliga ... har de USA i åtanke ?
Det finns mycket mer att säga om denna grupp och deras planer för Amerika. Gary Allen, i "The Rockefeller File", säger att de ligger bakom regeringens många planer för regionala frågor, som skulle avskaffa stads-, läns-, och statsgränser, och överlämnar oss i händerna på federala byråkraters godtycke; och de ligger bakom satsningen på kontroller för ”hur marken används”. De vill ha ”federal kontroll över allting. Eftersom de har för avsikt att kontrollera den federala regeringen ... ”.
Det finns också de många anklagelserna om inblandning i vapenhandel, narkotikasmuggling, prostitution och sexslavar; och de många mystiska avrättningarna och "självmorden” bland vittnen och andra som kommer för nära sanningen ... men det är en annan historia.
Referenser
Bo Adelmann, 1986 "The Federal Reserve System." The New American, 17 oktober.
Gary Allen, 1976. The Rockefeller File. Seal Beach, Kalifornien: '76 Press.
Gary Allen med Larry Abraham, vågar 1972. None Dare Call it Conspiracy. Rossmoor, Kalifornien: Concord Press.
"Congressional Record", December 22, 1913, vol. 51.
Phoebe och Kent Courtney, 1962. America’s Unelected Rulers, The Council on Foreign Relations. New Orleans: Conservative Society of America.
Curtis B. Dall, 1970 FDR My Exploited Father-In-Law. Washington D.C .: Action Associates.
A. Ralph Epperson, 1985. The Unseen Hand. Tucson, AZ: Publius Press.
F.D.R.: His Personal Letters, 1950. New York: Duell, Sloan och Pearce.
William P. Hoar, 1984. Architects of Conspiracy. Belmont MA: Western Islands.
Herbert Hoover, 1952. The Memoirs of Herbert Hoover, The Great Depression 1929-1941. New York: Macmillan.
Frederick C. Howe, 1906. Confessions of a Monopolist. Chicago: Public Publishing Co.
Robert C. Johansen, 1980. Models of World Order, in “Dilemmas of War and Peace.”
Peter Kershaw, 1994. “Economic Solutions.”
Devvy Kidd, 1995. “Why A Bankrupt America?” Colorado: Project Liberty.
Ferdinand Lundberg, 1938. America’s 60 Families. New York: Vanguard.
Louis T. McFadden, 1934. “The Federal Reserve Corporation, remarks in Congress.” Boston: Forum Publication Co.
James Perloff, 1988. The Shadows of Power. Appleton, WI: Western Islands.
Carroll Quigley, 1966. Tragedy and Hope. New York: Macmillan.
Pat Robertson, 1991. The New World Order. Dallas: Word Publishing.
Charles Seymour, ed., 1926. The Intimate Paper of Colonel House. Boston: Houghton Mifflin.
Colin Simpson, 1972. The Lusitania. Boston: Little, Brown.
Arthur D. Howde Smith, 1940. “Mr House ob5 Texas.” New York: Funk and Wagnalls.
Antony C. Sutton, 1975. Wall Street and FDR. New Rochelle, New York: Arlington House.
George Sylvester Viereck, 1932. The Strangest Friendship in History. New York: Liveright.
Detta dokument får spridas fritt eller citeras i något medium.
(http://www.conspiracyarchive.com/2013/12/21/the-council-on-foreign-relations-cfr-and-the-new-world-order/
i svensk översättning av SB)