Muslimska områden är spännande turistattraktioner!

Glöm inte att göra en kulturberikande resa till Rosengård under semestern!
Så här skriver Thomas Landen om vad han kallar en Eurabian Safari

Det är hett i Bryssel. Ramadan har börjat. De troende i den övervägande muslimska stadsdelen Molenbeek får inte äta eller dricka från soluppgång till solnedgång. Icke-muslimska poliser som patrullerar gatorna i Molenbeek i kokheta bilar, får inte heller äta eller dricka. Liksom varje år tidigare under Ramadan, har de fått veta av sin överordnade, Philippe Moureaux, den socialistiska borgmästaren i Molenbeek, att de måste respektera muslimska vanor och att inte "provocera" muslimer genom att bryta mot islamiska begränsningar under Ramadan. I själva verket tillämpas redan islamiska eller sharialagar - för alla - i de muslimska områdena i Bryssel.

Knappt två miles (drygt tre kilometer)från Molenbeek ligger Bryssels European district. En av dess stora glas och betong byggnader är Europaparlamentet, där förtroendevalda från de 27 medlemsstaterna i Europeiska unionen (EU) sammankallas. Dessa 736 ledamöterna (ledamöter av Europaparlamentet) har just återvänt från sitt sommaruppehåll. De är oftast omedvetna om livet i Molenbeek. De flesta av dem besöker aldrig den delen av staden. Det är förmodligen ett klokt beslut, eftersom de muslimska stadsdelarna är kända för att vara osäkra för icke-muslimer. Det är dock synd att Europas politiker är omedvetna om vardagslivet precis runt hörnet. Det betyder att merparten av de 736 ledamöter, vilka utgör den näst största demokratiskt valda församlingen i världen (efter Indien), inte vet hur livet egentligen gestaltar sig i en ständigt växande del av Europas stadsområden. En rundvandring i Molenbeek bör vara obligatorisk för varje ledamot.
Några vänner i Bryssel organiserar entimmesresor genom Molenbeek. De kör i en diskret bil, driven av en invånare som känner till utrymningsvägarna, och med en livvakt. Annars skulle risken bli för stor.

Dessa resor kallas "safaris." Liknande "Eurabien-safaris" är organiserade i andra europeiska städer. En av höjdpunkterna - men absolut inte den farligaste - är en safari i Rosengård, den muslimska delen av den svenska Malmö stad. Man gör ett kort stopp framför Malmös "Jihads körkortsteori" för att ge besökaren möjlighet att ta en snabb överblick .

Shariaområden expanderar snabbt i hela Västeuropa. De är fortfarande begränsade till vad fransmännen officiellt kallar ZUS (zones urbaines sensibles - känsliga stadsområden) men dessa områden växer snabbt. Idag bor åtta miljoner av de sextio miljonerna invånarna i Frankrike redan i en av landets 751 ZUS.

Ramadan är traditionellt den farligaste tiden på året i Europas känsliga områden. Efter solnedgången, upphör Ramadan-förbudet mot att äta, dricka och ägna sig åt sexuella aktiviteter till nästa soluppgång. Ramadan är en period av nattliga fester för muslimer. Unga muslimer är extremt känsliga. Dessa fester urartar lätt till nattliga spasmer i förstörelse, vandalism och våld. Europas Ramadan-upplopp håller ofta på i dagar eller veckor, under vilket hundratals bilar, affärer och offentliga byggnader sätts i brand.

I muslimska länder som Indonesien, trappar polisen upp patrulleringen under Ramadan för att slå ned på olagliga nattliga aktiviteter. Men i Europa har polisen fått order om att inta en extra låg profil för att inte "provocera" muslimsk befolkning. I länder som Storbritannien har poliser fått delta i "Ramadan- medvetenhets- kurser". De har även befallts, "på grund av religiös känslighet," att undvika verkställighet av arresteringsorder för muslimer under Ramadan. Under Ramadan är Europa en krutdurk.

De mest rapporterade Ramadan-upploppen hittills, som rapporterats även av den amerikanska pressen, ägde rum i Frankrike 2005. Efter 2005-upploppen har de franska myndigheterna begärt att media inte rapporterar om vågor av våldsamma oroligheter i ZUS - en begäran som media tycks ha följt. Under Ramadan-upploppen 2005 föreslog flera sociologer att månggifte var en av orsakerna till de omfattande upploppen i muslimska samfund bland ungdomar som saknar en fadersfigur. Denna teori tycks ha imponerat på Frankrikes politiska ledare. Gérard Larcher, Frankrikes dåvarande arbetsmarknadsminister och för närvarande ordförande i den franska senaten förklarade i Financial Times (November 15, 2005) att många äktenskap mellan invandrare leder till antisocialt beteende, såsom brottslig verksamhet. Bernard Accoyer, en ledande parlamentariker av Frankrikes styrande UMP och för närvarande ordförande i den franska nationalförsamlingen (Frankrike's Congress), sa att barn från stora polygama familjer har problem med att integreras i samhället i stort.

Financial Times varnade dock att "Herr Larchers kommentarer kunde ge ytterligare bränsle till debatten och sannolikt reta muslimska och anti-rasism grupper." Uppenbarligen har den franska regeringen varit av samma åsikt, och de har inte följt upp herrarna Larchers och Accoyers ord med hårdare tag mot månggifte. Att ha flera fruar är olagligt enligt fransk lag, men är tillåtet enligt islamisk sharialag. Man beräknar att 30.000 franska muslimer har mer än en fru och att mer än 250.000 människor lever i polygama familjer.

Toleransen för sharia-polygama äktenskap är inte begränsad till Frankrike. I Norge råder Islamic Cultural Center Norge (ICCN), en invandrarorganisation som subventioneras av norska staten, muslimer att ta flera fruar "eftersom månggifte är fördelaktigt och bör tillämpas när omständigheterna medger ett sådant förfarande."
I Storbritannien har lagstiftarna antagit en liberal inställning till månggifte för muslimska män och skapat skattelättnader för andra, tredje och fjärde fruar. I februari varnade baronessan Sayeeda Warsi, en konservativ förebild av muslimskt ursprung, att allt fler muslimska män som gifter sig med fyra fruar i Storbritannien håller på att bli ett hot mot samhällets sammanhållning. I Nederländerna har myndigheterna officiellt registrerat polygama äktenskap för icke-nederländska medborgare från Marocko, Egypten, Pakistan och andra muslimska länder. Amsterdams kommun medgav att myndigheterna där registrerat nederländska medborgare (av islamiskt ursprung) med flera fruar. Belgien erkänner polygama islamiska äktenskap. Denna månad meddelade socialvården för staden Antwerpen att 45 socialbidragstagare har två eller flera makar.

Polygama invandrare missbrukar socialförsäkringssystemet genom att kräva statliga förmåner för flera hustrur. I Frankrike beviljas uppehållstillstånd endast till polygama familjer om de två fruarna inte bor på samma adress, vilket innebär att dessa familjer erhåller dubbla bostäder, barnbidrag och andra sociala förmåner.

Erkännandet av polygama äktenskap med muslimska män visar att sharialagen redan har accepterats i många europeiska länder, där månggifte brukade vara olagligt - och fortfarande är olagligt för icke-muslimer. De har underförstått accepterat ett system med "juridisk apartheid", med olika rättssystem för muslimer och icke-muslimer. Beslutet att undvika att arrestera muslimer under ramadan "på grund av religiös känslighet," och behandla muslimer och icke-muslimer annorlunda, bekräftar att det finns två rättssystem. Det är svårt att se hur dessa två rättsliga system kan fortsätta att existera inom samma område. I slutändan kommer en av de juridiska systemen att råda. Beslutet av Molenbeeks borgmästare, att icke-muslimska poliser måste respektera Ramadans föreskrifter, visar vad nästa steg blir om Europas myndigheter misslyckas med att beivra landets befintliga lagar för muslimska invandrare; införandet av sharia för alla, icke -muslimer och muslimer. Medan Europas muslimer håller sin Ramadan, är detta värt att begrunda för Europas icke-muslimer.