Hotet mot familjen

"Terrorist-gripandet på flygplatsen" som bloggen skrivit om är inget unikt fall. Här ännu ett exempel på socialtjänstens hänsynslösa framfart:

"Den 26 april 2006 försöker den då snart 15-årige Jonas ta livet av sig med en överdos insulin. Mamma Lisa får i sista stund syn på vad han gör och lyckas avbryta injektionen.
Orsaken till Jonas självmordsförsök är att han samma dag ska hämtas av socialtjänsten i Östersund och föras till ett så kallat hvb-hem, ”hem för vård och boende”, 50 mil från hemorten.

Det dröjer två och ett halvt år innan Jonas får sätta sin fot i Östersund, eller i sitt hem, igen – trots hans vädjanden till myndigheterna om att åtminstone få komma hem och hälsa på ibland. Under hela den tiden får han bara träffa sin mamma en gång i månaden, på dagtid, på den ort där han är omhändertagen

Bakgrunden till omhändertagandet är Jonas långvariga vägran att gå till skolan, och hans svårigheter med att sköta sin diabetes som han fått våren 2005. Enligt socialtjänsten i Östersund brister mamma Lisas förmåga till omvårdnad och omsorg om Jonas."

Socialtjänsten tog inte hänsyn till Jonas diagnos

Detta ligger i linje med den upplösning av samhället som är målet för marxister och andra och som präglar psykiatri och sociala myndigheter. Ett dokument från det danska Socialdemokratiets trivselsudvalg är talande:

"Föräldramyndighetens begränsning genom rättslig likställning av barn och vuxna (t.ex. med hänsyn till användning av våld), säkring av barnens ekonomiska oberoende av föräldrarna genom utbildningslön, sänkning av den personliga myndighetsåldern till 15 år samt etablering av inackorderingar för ungdomar, som barn och unga kan välja som grupp i stället för familjegruppen – för så vida de tycker att de trivs dåligt där."

För att uttrycka sig en smula orättvist generaliserande är tvångsomhändertagande av barn en industri som skaffar jobb åt politiker och social- och psykologfolk, och får dem att känna sig viktiga och mäktiga.