Den svenska arbetsmarknaden är inte anpassad efter de muslimska kvinnornas krav därför arbetar de inte. De måste klä sig som islam och traditionen kräver, annars är de inte med, som Karlsson på taket brukar säga i Astrid Lindgrens underfundiga böcker om en lagom tjock man i sina bästa år som vägrar att bli vuxen.
“Merhi Fadia berättar om hinder för att få jobb, om bekanta som sökt men fått veta att de inte får bära huvudduk eller lång kjol på jobbet.
Så agerar inte företag med kontor på Rosengård, menar hon, där det finns en stor vana vid personer med olika bakgrund. Moderaternas förslag innebär också att företag som etablerar sig i områden som Rosengård och anställer boende i området slipper arbetsgivaravgift.”
Tuffa krav från m får inget gehör i Rosengård, Sydsvenskan
Och DO stöttar och kräver "ömsesidig kunskapsutveckling" och driver opinionsbildning med flera andra åtgärder för "Etniska och/eller religiösa organisationer".
Bild på Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, som menar att kvinnorna i Halal-tv är lämpliga representanter för muslimer i Sverige.
Läs också: Cherin Awad säkrar islam i Sverige.
torsdag 27 november 2008
Kränkande svensk arbetsmarknad
Upplagd av From Sweden with Grief kl. torsdag, november 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Det bestämmer vi svenskar vad som är kutym när man arbetar och det är definitivt inte muslimskt. Antingen gillar man läget eller så flyttar man.
Skicka en kommentar