Dialog med dialögnare

Det stora kruxet med islams framstötar i det svenska samhället är att muslimer inte får överge sin religion. Straffet för avfällighet är döden. Därför måste man ha förståelse för att många kallar sig muslimer fastän de inte är anhängare av den avskyvärda sharialagen. Men samhället blir försvarslöst, ty hur ska man säkert veta om en muslim är muslim bara till namnet, eller muslim på riktigt med vad det innebär av jihad, sharia, hederskultur och kvinnoförtryck?

Hur ska man kunna vara säker på det demokratiska sinnelaget hos en muslim som den miljöpartistiske riksdagsmannen Mehmet Kaplan? Är det bara läpparnas bekännelse när han säger att han följer partilinjen angående homosexuella äktenskap? Bara ett sätt att få makt? Han säger ju samtidigt att han tror på Koranens bud om att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna. Menar han egentligen mellan en man och fyra kvinnor? Att kvinnan ska vara mannens egendom? Att homosexuella ska dödas? Det kommer aldrig att gå att lita på honom förrän den dag han tar avstånd från sin "religion" och dess avarter.

Kristna som är okunniga om islam inbillar sig gärna att islam är snäll och fredlig som kristendomen. Det är naivt att tro. Dialog och samarbete mellen de två religionerna slutar alltid med att kristendomen får ge vika. Så har det hittills varit genom historien och det finns ingen anledning att det skulle vara annorlunda nu. Man läser i tidningen om ett kristet-muslimskt stödcenter i Stockholm:

"Det här är ju ett socialt hjälparbete och här kan vi enas och arbeta utifrån tron på en kärleksfull och barmhärtig Gud. Det har vi ju gemensamt."

Tyvärr, det där stämmer inte. Det är ett självbedrägeri som bara kan sluta med sorg och tandagnisslan för de kristna. Om de kristna gick in i samarbetet med öppna ögon för att Allah är en helt annan figur än den kristna guden skulle det fungera bättre. En dialog som bygger på lögner är dömd att misslyckas.