Medvetenheten sprider sig - nu också i New York Times

Framgångarna i Irak börjar äntligen rapporteras i politiskt korrekta main stream media (MSM), till exempel The New York Times.

Punditokraterna skriver: (med reservation för min översättning, läs gärna originaltexten)

Varför möts nyheterna om framgång inte bara med sund skepsis, men med uttalad bitter motvilja i vissa kretsar?

Der är förmodligen flera samverkande orsaker, varav de mest framstående nog är:

Envishet
Motviljan mot att lämna en redan intagen ståndpunkt är en mänsklig svaghet vi alla känner (and how). Har man en gång skrivit den stora förkromade artikeln om att kriget i Irak var ett misstag, som inte kunde sluta i annat än fiasko, är det helt enkelt för surt att behöva medge att man tog fel. Det förunderliga är varför man dock intog den defaitistiska ståndpunkten till att börja med. Här skall man nog söka ett supplerande svar i några av de andra orsakerna.

Anti- (insätt här)
Det är en av den pubertära människans första och viktigaste insikter, att den som är negativ, låter klok. Några kommer sen aldrig vidare. Här på bloggen har vi berömt Stjernfelt & Thomsens, Kritik af den negative opbyggelighed (här), och boken står fortfarande som den mest underhållande analysen av det fenomenet. Många, och väl inte bara i MSM, väljer att vare anti-ett-eller-annat, typiskt anti-USA eller, om man bara är lite mer sofistikerad, anti-Bush, eller mer generellt anti-Väst. De olika anti’erna kan sen strida inbördes om huruvida de överhuvud har något gemensamt. En god del av de journalister som är anti-Irakkrig i MSM, förefaller bara oreflekterat att uttrycka detta fenomen. Men de har nog inte klart för sig att de med sin negativa rapportering föder en annan mycket stark bevekelsegrund, som man normalt finner på den motsatta flygeln, nämligen

Rasism
Begreppet är strängt taget fel och efterhand så utskämt att det har mist sin ursprungliga betydelse. Här används det i sin utvattnade form, att man tillägger personer vissa egenskaper, normalt negativa, enbart för att de har ett bestämt ursprung, är födda på ett bestämt ställe eller har en bestämd nationalitet (egentligen chauvinism), eller en bestämd religion. Där anti-Bush är den dominerande grunden till att vara emot insatsen i Irak på vänsterflygeln, förefaller denna form av rasism att vara ganska utbredd på högerflygeln. Tänka sig, att vi kunde vara så dumma/naiva, att vi trodde, att man kunde göra muhammedaner till demokrater, hörs det ofta från även ganska trevliga människor. Det finns en del journalister, som vet bättre, som ändå i kampens hetta har uttryckt sådana synpunkter. Efterhand som demokratin i Irak lever vidare, blir det sådana saker som de knappast kommer att önska att bli påminda om i framtiden.

Pacifism
Slutligen är det den bekväma fickpacifismen, som inte verkar vara knuten till någon bestämd flygel. Skall man försöka en uppdelning, så är det väl att på vänsterflygeln finns den i en vi-vill-gärna-hjälpa version, men där hjälpen enbart skall bestå i att göra skojiga insamlingar och festliga stödkonserter. Här kombineras den ofta med anti-fenomenet, så man nöjer sig med at vrida sina händer och säga att något bör göras i stället, men så snart någon lägger an till att faktiskt göra något åt problemet, så blir man anti och ropar att det hela bara handlar om olja/makt/pengar. På högerflygeln finns pacifismen normalt i en mer ensidig det-angår-oss-inte version, for de mer mjuka ofta blandat med lite de-kan-ju-bara-själva-göra-uppror-och-införa-frihandel.
Den sista orsaken som skall anföras här, är – som ett försonande drag till våra trofasta kommentatorer – denna

Det slutar olyckligt
Denna hållning är helt förnuftig, om man menar att en militär insats kommer att skapa fler problem än den löser. De krigsmotståndare som har hört till detta läger har jag full respekt för. Men om det verkligen var den enda orsaken så borde man väl visa glädje, när det visar sig, att det ändå inte blev så. I så fall måste vi nog ty oss till de ovannämnda orsakerna för att finna förklaringen.
Härmed over and out, sommarferien sänker sig.