Årets nyhetshistoria i svensk TV (humor)

Lisbeth Åkermans ständigt leende ansikte blir plötsligt allvarligt. Klockan är 19:58, det är två minuter kvar av kvällens Rapport. Dags för vädret som hon alltid brukar annonsera med en gladlynt kommentar. Men först har hon någonting att säga. Ingen i tv-studion är förberedd på vad som ska komma. En lätt skälvning skakar den slätkammade håruppsättningen när hon spänner de ljusblå ögonen i tv-tittarna och säger:

“Jag är ledsen över att behöva säga det här, men jag vill meddela att jag härmed säger upp min tjänst på Rapport och SVT. I åratal har jag suttit här och lett oavsett hur förljugna nyheter jag har förmedlat och hur mycket jag har sopat under mattan. Nu står jag inte ut längre. Jag klarar inte längre att ständigt servera politiskt vinklade nyheter och ljuga och mörklägga sanningen för er tittare. Jag orkar inte längre medverka i hetsjakten på ett demokratiskt valt riksdagsparti, och jag vägrar delta i grundlösa rasistbeskyllningar mot hela svenska folket. Nu har vi sugit på Breivikkaramellen i ett och ett halvt år, och den börjar smaka jävligt illa. Jag har helt enkelt fått nog. Varje kväll går jag hem från jobbet med en malande otäck känsla i magen. På nätterna har jag svårt att sova för det gnagande självföraktet. Visserligen har jag så bra betalt att jag har råd med en lägenhet i precis de rätta kvarteren på det journalisttäta Söder. Men vad hjälper det när jag tvingas delta i ett odemokratiskt och förljuget politiskt spel som får mig att må så dåligt?”

  Läs vidare: Åsiktsdiktaturen Sverige