Sverige är det perfekta exemplet på en socialistisk stat. Marx skulle ha varit stolt, det var inte länder sådana som Nordkorea och Kuba han ville ha.
Märkesdagen för socialismens införande är den 14 maj 1959. Det var då sossarna och kommunisterna vann omröstningen i riksdagens andra kammare om att införa allmän tilläggspension, ATP. De vann med en rösts övervikt på grund av att folkpartisten Königson la ner sin röst.
Efterföljande generationer blev slösaktiga och bekymmerslösa. Det ordnar sig alltid, staten tar hand om mig när jag blir sjuk eller gammal. Och skaffar mig mat och kläder och någonstans att bo när jag är ung.
Det var den socialdemokratiska regeringen som dränerade AP-fonderna och därmed skrotade sitt eget folkhemsbygge. Nu finns ingen garanti för en trygg ålderdom längre, envar få bli sin egen lyckas smed.
Visserligen är det inte bara i Sverige som utvecklingen gått mot mer socialism, det gäller alla västländer. Allt det som det lilla amerikanska socialistpartiet uttalade sig för i sin valplattform inför presidentvalet 1928, har nu förverkligats av demokrater och republikaner. Men Sverige är värst. Eller bäst, om man så vill.
Sedan moderaterna blev det "nya arbetarpartiet" är det svårt att se någon skillnad på de politiska blocken. Men för all del, det finns gradskillnader i helvetet. De rödgröna lovar allt till alla, det är bara att höja skatterna. Ett pyramidspel som förutsätter en ständig ökning av antalet arbetare som betalar skatter och pensionsavgifter.
En rödgrön regering (bilden) kommer att gräva djupt i plånböckerna. De vill avskaffa jobbskatteavdraget som ger en skattesänkning på runt 1600 kronor i månaden för en person som tjänar 25.000 kronor.
De är skickliga demagoger, men i de rödgrönas förslag sänks sjukersättningen. Socialism i praktiken, alla ska bli lika fattiga.
Nio och en halv mil till akuten
lördag 23 januari 2010
Välfärdsstaten ett pyramidspel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Detta är vad en utlandsfödd svensk medborgare får i sjukpension. Hon är 47 år och har arbetat i Sverige 25 år, bla 7 tunga år i långvården. P g a livshotande sjukdom har hennes högra arm amputerats. Det krävs ingen läkarexamen för att se det faktum att armen och högerhanden saknas och det krävs ingen Einstein för att räkna ut att avsaknaden på högerhand innebär en viss begränsning på arbetsmarknaden.
Det som läggs denna person till last är att hon är svensk medborgare och har arbetat i Sverige i 25 år och betalat skatt. För varje år har arbetsgivareavgifter inklusive pensionsavgifter betalats. Hon får 4.185 kr/mån. Försök leva på det Mona Sahlin med skär handväska för ca 6.000 kr.
Hade hon istället för att arbeta och göra rätt för sig i 25 år istället anlänt idag utan en enda dags pensionsgrundande arbetsdag i Sverige, skulle hon erhålla introduktionsersättning med 8.760 kr/mån skattefritt.
Min åsikt att svenska medborgare bör ha i vart fall jämställda villkor med nyinvandrare betraktas ännu så länge av makteliten som avskyvärd rasism."
http://mopsen.wordpress.com/2010/01/23/slohet-korruption-eller-ren-enfald/
KÖNIGSON BLEV MOBBAD
Som folkpartist levde Königson ett farligt liv på Götaverkens golv. Jag minns tydligt hur han förklarade att han inte skulle våga sig in på varvet, om han hade röstat mot ATP, vilket var folkpartiets linje.
Fackliga aktivister har ibland tagit till olagliga för att inte säga stötande metoder i sin inofficiella kamp: hot, sönderskurna däck, och en omgång stryk.
Läser man några fackliga debattsidor finner man att lusten till "riktig" kamp fortfarande finns levande på sina håll.
Fridsamme Fridolf
Skicka en kommentar