Den ofrånkomliga spänningen mellan islam och kristen tro

Bilden: Epifania, den heliga natten före trettondagen, när barnet i krubban skall uppenbaras för de tre kungarna eller vise männen. De kom med guld, rökelse och myrra och såg stjärnan över stallet i Betlehem.

Biskop KYRILLOS skriver:

"När man skalat av allt som i vanligt folks ögon och tänkande skiljer islam från kristendomen, och den fredliga samexistensen är uppnådd - är då allt väl? Kanske, om man bara ser till just den fredliga samexistensen. Men även i en fredlig samexistens kommer islam att vidhålla profeten Muhammeds ord ”att otrogna är de som säger att Gud har en son.” Och just i dessa ord kommer spänningen att förbli mellan islam och kristendomen.

Men behöver några ord från profeten Muhammed betyda att en spänning måste fortleva? Innan jag visar på varför den består, vill jag säga följande; För min del får islam med sina muslimer gärna leva i Sverige om de låter sig integreras i vårt land, och respekterar vår kultur, tradition och våra lagar utan att försöka förändra dem. De får gärna ha sina moskéer utan ”ropande minareter”, och där förrätta sin religion.

Vår kristna tro, som i tid är 600 år äldre än islam med sin Koranen, har den Heliga Skriften Bibeln, som är skriven av människor under Guds Helige Andes ledning, och därför är Guds Ord med anspråk på att förkunna Guds vilja till alla människor. Några Nytestamentliga Bibelställen sammanfattar Guds kärlek och Guds konkreta handling.

I Johannes Evangelium kapitel 3 vers 16, finner vi de ord som kallas för den ”lilla Bibeln”. Evangelisten säger: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan ha evigt liv”. Och i 2 Korintierbrevet kapitel 5 vers 19: läser vi ”Ty Gud försonade hela världen med sig själv genom Kristus”.

Guds budskap till mänskligheten är, att Gud har en Son, som föddes in i världen genom Jungfrun Maria, och att Gud själv var i denne Sin Son och försonade världen med sig själv. Dessa Bibliska ord, som för de kristna är eviga sanningar från Gud, kan inte förenas med profeten Muhammeds ord i Koranen. Därför kommer det intill världens slut att vara en spänning mellan kristen tro och islams lära.

Men även om denna spänning måste bestå, mellan kristna och muslimer, är det inte nödvändigt att använda våld för att försvara sin tro och lära.

Vi borde, både kristna och muslimer, lära av Guds handling genom patriarken Abraham. Abraham skulle offra sin son Isak som ett brännoffer på order av Gud. När Gud prövat Abrahams trohet löste Gud provet genom att stoppa Abrahams offer av Isak. I stället fick Abraham offra en vädur, en bock som med sina horn fastnat i ett snår på berget.

Berättelse från 1:a Moseboken ger ett klart besked från Gud, att Gud inte kräver människoffer för att vi skall visa vår trohet till honom. "Heliga krig" är absolut inget som Gud kräver, eller ger order om.

Låt oss gärna argumentera och debattera men aldrig utöva kroppsligt eller psykiskt våld. Samexistensen blir då onekligen lite lättare."