... men inte över gasledningen på Östersjöns botten. Sverige har svikit de baltiska staterna och Polen i deras ansträngningar inom EU för att Nord Stream ska utreda en dragning på land.
Östersjöledningen ger Ryssland möjlighet att stänga av gasleveranser till Polen utan att drabba övriga europeiska kunder. Men Polen har gjort ett motdrag och ska bygga kärnkraftverk. De är inte attraherade av en gemenskap med Putin och Gazprom.
I stället för att be och böna om rysk naturgas kan de baltiska länderna importera svensk el. Dra en elledning från Sverige till Baltikum!
Vladimir Putin har sagt att gasledningen ska skyddas av ryska Östersjöflottan. I september genomförde Ryssland de största militärövningarna på tio år i Östersjöområdet. Sverige spänner musklerna och ställer stridsvagnar i förråd på Gotland.
I Baltikum ökar oron för att i en kris bli avskuren från övriga EU och Nato. "Det nya var storleken på övningarna och att de baltiska staterna på sätt och vis blev omringade," säger Litauens försvarsminister. svd dn
Trots allt högtidligt prat om järnridåns fall visar det att i EU har små länder inte mycket att säga till om.
fredag 6 november 2009
Det suckas av lättnad över friheten på sina håll...
Upplagd av Knute kl. fredag, november 06, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Fjordman skriver:
It is now almost twenty years since the fall of the Berlin Wall and the end of the Cold War. But did it really end, and did we win it? Look at the situation in Europe today, where many of the former Communist countries in the eastern half of Europe are freer and safer than many of those in the western half of Europe. Instead of an Iron Curtain we now have an Iron Veil of Multiculturalism, and Western Europe is on the wrong side of it this time around. Did we trade the USSR for the EUSSR? If we really "beat" Marxism, how come Marxists and Leftists of all stripes virtually control Western media and academia a generation later, and why does the USA have a Marxist-inspired President Obama?
The Soviet Union’s leaders, out of at least partial desperation, opened the door to democracy a crack, and their restless captives barged right through. On the other side they found VHS players, compact discs, supermarkets overflowing with fresh produce, press freedom, the hurly-burly of markets, multiparty democracy—and an army of fallible historians, journalists, politicians, and pundits, all desperate to prove that they had been right all along.
http://www.brusselsjournal.com/node/4145
Skicka en kommentar