Regeringen mister en moralisk kompass

Det är problematiskt att den kristna falangen får minskad betydelse, skriver Dagen på tal om att Lars Leijonborg avgår som minister.

Minns lejonet Leijonborg när han "röt" åt den socialdemokratiska utrikesministern Freivalds för att hon hade stängt ner en Sverigedemokratisk hemsida för att den publicerat bilder på profeten Muhammed. Lite mer go' än i statsminister Reinfeldt som besöker halalslakterier.

Det behövs motvikter när röda, gröna och piratpartister skyr kyrkan som pesten och de så kallade Humanisterna hetsar mot kristendomen. Spola inte ut barnet med badvattnet, avvisa inte all religion bara för att islam är avskyvärd. Den "nya" humanismen är aggressiv och militantisk. Hellre än att idealisera mänskligheten smutskastar humanisterna Gud och angriper tron på Gud som den påstår är en mänsklig svaghet.

Roger Scruton skriver: "När jag nu ser tillbaka, måste mina föräldrars humanism varit en slags försvarsreaktion på de religiösa värdenas vägnar. De och deras samtidiga trodde att människan själv är källan till sina egna ideal och även föremål för dem. Det finns inget behov av Gud menade de, för att leva med föreställningen om ett bättre liv.

Alla värden som var knutna till de kristna kyrkorna är också tillgängliga för humanisten. Tro, hopp och barmhärtighet kan existera som mänskliga villkor, och det utan att man har fokus på något himmelskt: humanister kan bygga en tillvaro med kärlek till nästan, kan utöva dygder och tygla sig själva så de blir rättfärdiga, eftertänksamma, visa självbehärskning och vara modiga, sådant grekerna hade undervisat i långt innan kyrkan hade lagt sin skugga över människosinnet.

En humanist kan vara patriot, han kan tro på Jesus ord att "det finns ingen större kärlek än denna, att offra sitt liv för sin nästa." Han är fiende till falska uttalanden och eftergivande moral och långt mer ihärdig på moralens vägnar, eftersom han tror att det är det väsentligaste till förhärligandet av humanismen, och bevis på att vi kan vara källan till våra egna ideal."

Om Reinfeldts retorik skriver Claphaminstitutet att den är förvirrad:

"Reinfeldts uttalande nyligen om att ”religion och politik skall hållas isär” är intressant. Förutom att det avslöjar statsministerns bristfälliga politiska reflektion i ämnet, så reser det också en rad frågor. Vad är det som menas och vad är det som ska hållas isär?

När vi dessutom vet att Reinfeldt menar sig ha Ronald Reagan som politisk förebild, förstärks intrycket av förvirrad retorik från Reinfeldts sida. Knappat någon modern företrädare i någon modern demokrati har nämligen varit mer tydlig med att hänvisa till den kristna tron som bas för sitt politiskt agerande än just Reagan, faktiskt långt mer än George W. Bush.

Ett grundläggande misstag sker om man blandar ihop religion och religion i en enda kompott. De västerländska demokratierna har, som bekant, en bas i den kristna idétraditionen, ur vilka de också har vuxit fram.

Frågan är alltså vad Reinfeldt menar då han säger att religion och politik ska hållas isär? Tar han avstånd från sitt partis såväl äldre som senare historia?

Hur man än ser på förhållande religion och politik kommer man inte ifrån det som professor John H. Hallowell konstaterar i The Moral Foundation of Democracy, nämligen att det ”bakom varje politiskt system återfinns en dominerande uppfattning om människans natur och om meningen med mänsklig existens.”

Istället för att separera religion och politik, och förvisa kristendomen från det offentliga rummet, behöver politiken den kristna värdegrunden och etiken som inspiration, kompass och vägledning."

Reinfeldts sångkupp när han delade ut Polarpriset till Pink Floyd.