Barnkonventionen och förtryck i hederns namn

"Stoppa förtryck i hederns namn" är rubriken på en artikel i dagens SvD där bland annat Bengt Westerberg från Rädda Barnen har skissat idéer om hedersrelaterat våld för att säkra barns rättigheter och de fyra artikelförfattarna har tagit avstamp i Fadime Sahindals tal i riksdagen om sin situation:

"Vi kräver ett integrationspolitiskt åtgärdspaket som garanterar att barnkonventionens villkor även omfattar de barn och ungdomar som växer upp i våra förorter. Liksom att kvinnorna i dessa förorter omgärdas och skyddas av samma lagar avseende kvinnors rättigheter om jämställdhet som landets kvinnor i övrigt." SvD


Att göra en staty av henne med hennes tal skrivet på kurdiska, svenska och engelska låter en aning överilat, för att inte säga infantilt. Vi behöver inga symboler eller hjältar i denna debatt, alla barns liv är lika unika och värdefulla som någon annans. Alla historier är värda att berättas och beröras av.

Ska man nu nämna de språk där kvinnor och män lever i denna hederstradition får man nog skriva talet på arabiska, persiska, somaliska och många andra språk. Är de här tre språken de som Fadime själv talade, eller vad är man ute efter? Vi bor i Sverige och talar svenska här och det går alldeles utmärkt att tala svenska i riksdagen också. Det gjorde Fadime själv vad jag kan dra mig till minnes.

För hedersproblematiken har kommit att blivit ett svenskt problem och igen kastar sig debattörer över varandra i kampen om vem som är minst och mest rasistisk. Som vanligt. Och inte tvekar heller människor från länder där man utövar hedersvåld att kasta sig över oss svenskar och säga att vi är rasister och de svenska männen utövar också våld minsann, och det finns ingen hederskultur heller.

Artikeln i SvD är väldigt kort och bara en slags blänkare åt vilket håll man vill att debatten ska gå får man förmoda, och jag kan inte annat än hålla med om sakinnehållet då man talar om barnens rättigheter och barnkonventionen. Den ska gälla för dessa barn, men inte bara barnkonventionen.

Det behövs mer, även svenska lagar ska gälla för barnen. Vissa lagar måste till och vissa lagar måste skärpas och det nämner man som hastigast i artikeln.

När man diskuterar hedersförtryck och hedersrelaterat våld resonerar man ofta med begrepp som rör vuxna mäns våld mot vuxna kvinnor. Barn rättssäkerhet urholkas om man ser på dem som vuxna. De är ofta bara barn och i vissa fall små barn, i vissa fall spädbarn. De enda som vinner på att vi ser på dessa som vuxna är pedofiler, de som vill att ha sex med minderåriga och de som anser att barn ska giftas bort. Barnen vinner ingenting på det, anser jag.

Barngiften får inte godkännas av länsstyrelserna som görs nu. Ofta räknas dessa flickor som könsmogna och giftasvuxna från nio år eller då första mens kommer och då ska de ofta träda in i kvinnorollen som en kvinna, med vad det innebär av att passa småsyskonen och hjälpa eller ersätta mamma med sysslorna hemma så de blir kvinnor som går att gifta bort, för att bara ta två exempel på hur man formar kvinnor i invandrade kulturer, religioner och traditioner.

Hur ska man då kunna förklara för dessa föräldrar att de inte kan hantera sina flickor så här bara med argument om kvinnoförtryckande normer och barnkonventionen, då man har en hel politisk värld där man skriker rasism om man inte tillåter vissa grupper leva efter sin syn på kvinnors plats.

Att börja med att tala om barns rättigheter är alldeles utmärkt, men det räcker inte eftersom vår syn på barns rättigheter är så skilt från många invandrargruppers syn på vad som är ett barns rättigheter att man riskerar att hamna i ett slags ställningskrig. Imamer styr religiösa muslimska familjers liv och man vänder sig till imamen och sharialagarna, inte till svenska myndigheter om man har problem med sina barn och i familjen.

Vilket lands rättigheter gäller för barnet egentligen om föräldern och barnet har dubbla medborgarskap exempelvis. Idag väljer föräldrarna inte sällan själva vilket lands lagar och vilka rättigheter de har som föräldrar som det passar dem själva. Då kan man inte komma släpande med den svenska synen på barnkonventionen eftersom det inte är en lagstiftning. Dessutom har varje land rätt att tolka barnkonventionen på grundval av sin egen lagstiftning och vad gör vi med vår svenska syn på barn och barndomen då?

Svenska barnavårdssköterskor anser att de inte är en kontrollfunktion ens om flickorna riskerar att bli könsstympade, eftersom de anser att dessa familjer ofta är välfungerande i övrigt. Vad har hänt med begreppet barn som far illa i dessa dagar då man ska respektera invandrarkulturer, traditioner och religioner?

Vi måste börja i någon ände, men jag tror inte enbart på det frivilliga samtalet om barnkonventionen. Och varför är det bara kvinnor som ska omfattas av lagstiftningen som det står i artikeln? Barnen då, ska inte lagar för barn finnas och följas?