lördag 18 juli 2015

Sverige förändras i rasande fart – och inte till det bättre

Ja, det sammanfattar väl allt jag vill säga, så sluta läsa här. Jag är för övrigt inte särskilt talträngd, bara lycklig över att ha levt i ett land och i en tid med frid och fröjd. Så varför oroa sig för mina efterkommande? varför inte inse att min gärning som uppfostrare för länge sedan är förbi? Därför att jag har mina rötter i ett land som precis hade lämnat knappheten, inte längre behövde spara på papperspåsar och glasburkar, när plastpåsar knappt var uppfunna, men då det plötsligt dök upp kylskåp i varje hem, och tvättmaskiner. En kul tid.

Sen ville folk ha det ännu bättre och klagade över bristande jämlikhet men fick mångfaldig invandring i övermått i stället. För första gången i världshistorien levde inte ett folk längre under knapphetens villkor, men det var inte nog för dem, kristligt uppfostrade som de var, ville de dela med sig till alla.

95 procent av svenskarna var blåögda år 1950. Inte anade vi då att vi var en hotad minoritet, bara någon promille av jordens befolkning.