Barn som blir bortförda

I Norge gick som en följetong under flera års tid historien om två barn som hölls fångna i Marocko av sin pappa och slutligen smugglades ut och återförenades med sin mamma. Pappan Khalid Skah är en känd idrottsman, med flera världsmästerskap i löpning. Mamman är den norska inredningsarkitekten Anne Cecilie Hopstock. Skah hävdar att hon tog hjälp av beväpnade norska kommandosoldater för att hämta barnen. Marockanska myndigheter kräver att de inblandade blir straffade.

Men det är inte många av dem som blir bortförda och eventuellt hemförda som blir uppmärksammade. Bloggtidningen Oikonea ger en dyster bild av det nya multikulturella samhället, där fäder för bort sina barn till hemlandet för att ge dem en muslimsk uppfostran. Förra året drabbade det 81 danska barn.

I sin bok "Ære og skam" berättar den danske politikern Naser Khader om ett par bortförda barn som han träffade i Syrien. Pojken som var nästan blind betraktades som byfåne, och blev utsatt för stenkastning. Hans syster skulle bli tvångsgift. Pappan uttalade sig retsamt i dansk TV om att han kunde tänka sig skicka tillbaka pojken till Danmark, vilket han aldrig gjorde.

Det skulle kunna skrivas många sådana böcker som klassikern "Inte utan min dotter" från 1987:

"Betty levde ett helt normalt liv tillsammans med sin iranske make Moody och sin dotter Mathob. En dag föreslår Betty att Moody ska hälsa på sin släkt i Iran. De hade en 2 veckors resa framför sig, men för Betty och Mathob väntade en evighet i Iran. Moody svor på Koranen att aldrig hålla Betty och Mathob i Iran mot deras vilja, men det ändrades snabbt när han tog deras pass, deras ägodelar och i stort sett deras liv ifrån dem."