Det ofattbara – yrkeskriminella med förtidspension

Läkaren Thomas Jackson skriver:

"Uppskattningsvis minst 10 000 - 15 000 yrkeskriminella har lurat sig till förtidspensioner som ger dem 11 000 kronor i månaden resten av livet. Detta trots att de är helt friska. En sanning som systematiskt slås ned, slås ned, slås ned av det socialfascistiska gudlösa mediaetablissemanget. Tyck som vi! Annars slår vi ned, vi slår ned, vi slår ned dig!

Den ekonomiska ersättningen som ger de yrkeskriminella en ekonomisk bas att planera och utföra de mest vidriga brott i Sverige och utlandet. Detta är Sverige unikt om. Jag kommer att beskriva hur det går till, det har aldrig beskrivits för allmänheten tidigare. Förtidspension är väldigt lukrativt för yrkeskriminella. Efter många år som yrkeskriminell/förtidspensionär, aktiv inom trafficking, narkotikasmuggling etc så har de yrkeskriminella t.o.m. fått pensionspoäng på sina förtidspensionsår som värdeökat deras pension, som utfaller vid 65 års ålder, betydligt jämfört t.ex. med fattigpensionärer. Detta bekostas alltså bl.a. av hederliga fattigpensionärer som inte gjort en fluga förnär under sin levnadstid. Yrkeskriminella får alltså betydligt högre pension än skötsamma fattigpensionärer.

Är det fler än jag som förstår att det svenska samhällsbygget ruttnar inifrån? För att inte tänka på de tiotusentals oskyldiga brottsoffren pga. att svenska staten via socialförsäkringen underlättar och stöder kriminell verksamhet. Tanken svindlar. Var finns kärleken? Solidariteten med sin nästa? Sökandet efter sanningen? Den försvann väl samtidigt som socialismen på allvar gödslades inom socialdemokratin och prästkåren i svenska kyrkan byttes ut mot själar med förkärlek för buddism och mångkultur. Parallellt tilltog förnekandet av inte bara världshistoriens utan jämförelse mest inflytelserika utan också mest kärleksfulla idé- och tankeströmning som den kristna tron. Som socialdemokratin på 50-talet rev ner Stockholms Gamla Klara stadsdel har de också våldtagit den svenska folksjälen." ND.SE

Thomas Jackson


Kommentar av Överayatollah: "Bara att det var Nationaldemokraternas tidning som publicerar artikelserien kommer att räcka som argument för Expo och andra PK-megafoner i regimens tjänst. Detta enkla faktum är skäl nog att skita i sakfrågorna, eftersom man enligt Expo kommer att göra “gemensam sak” med Nationaldemokraterna om man någonsin tar upp dem eller uttalar sitt stöd för Jackson!

Det är också ett sätt för PK-medier att dela upp folk som de “goda” och de “onda”; låt inte kritiska röster komma till tals och de kommer att söka sig till “nazistiska” tidningar, och sådana vill man ju inte göra gemensam sak med. Följaktligen tigs de kritiska rösterna ihjäl och asylsnylteriet kan fortsätta, helt okritiserat. Den som inte anser det har härmed nazistiska åsikter, fullt likställbara med utrotelse av 6 miljoner judar!!
Ursäkta tonläget, men jag är så förbannad så jag KOKAR!"

Kommentar av Snaphanen: "Jackson har selvfølgelig fået “kærligheden” at føle: Kontroversiell psykiatriker och högerextremister gör gemensam sak mot mångkultur og man kan mene om Nationaldemokraterna hvad man vil - og jeg er ikke begejstret - men som tidligere sagt, heller tæller hvad der skrives, ikke hvor eller af hvem." Snaphanen

Jackson intervjuad i Dala-Demokraten: Är du emot invandrare?
- Absolut inte. Jag är en djupt bekännande kristen. Jag tror på öppna gränser, låt alla få stanna som respekterar våra regler i Sverige.
”Jag för krig mot Uppdrag granskning”

Utan Israel faller Europa

Om Europa tillåter att Israel går under kommer det att trigga igång en sådan segervittring bland islamisterna att det blir omöjligt för oss att behålla vår frihet och demokrati. Varken judar, kristna eller ateister kommer att gå säkra.

Många i Väst stöder Hamas och Hizbollah och andra islamistiska terrororganisationer som har Israels utplåning på sitt program. I Sverige är det främst de tre socialistiska partierna som är anfrätta av hat mot Israel. Borgerliga politiker utrycker sig inte lika hätskt, men till exempel utrikesministern och statsministern visar en undfallande attityd mot islamisterna. Mönstret går igen bland pamparna i EU som under påverkan av muslimer och vänsterflygeln vrider politiken i en antiamerikansk och anti-israelisk riktning.

Fjordman: Why Europeans Should Support Israel
EKP: Islamisk armé
EKP: Anti-vita pogromer

Utomeuropeisk arbetskraftsinvandring brev 3-4

Miljöpartisten Valtersson och migrationsministern Billström

Nacka den 27 mars 2008

Till Justitiedepartementet
Migrationsminister Tomas Billström v g diarieför och meddela dnr
Näringsdepartementet Näringsminister Maud Olofsson
Sveriges Riksdag, Mikaela Valtersson, mp

Ämne: Arbetskraftsinvandring 3

”Vi lättar på reglerna för arbetskraftsinvandring”

Ni skyller bl a behovet av utomeuropeisk arbetskraftsinvandring på att Sverige och övriga EU har behov av utomeuropeisk arbetskraft p g a en åldrande befolkning. Som bekant (?) är en stor del av den åldrande befolkningen importerad och antalet importerade åldringar har ökat kontinuerligt sedan 1991. År 2010 beräknas personer med utländsk bakgrund utgöra 24 procent av befolkningen. Antalet pensionärer av utländsk härkomst beräknas då ha ökat från 11,9 procent år 2005 till drygt 13 procent. Tabell 1 och 2.

Befolkningen åldras följaktligen även på grund av alla de ”gamla mammor och pappor” som tagits hit av de utlänningar, som - så fort de fått PUT - kräver att få hit sina släktingar. Ansvarslösa politiker har alltså själva skapat de invandringsproblem som nu måste åtgärdas med ännu fler invandrare. En i sanning märklig logik!

Det skattefria äldreförsörjningsstöd på ca 11 000 kr/mån, som infördes 2001 för alla som är 65 år eller äldre vid ankomsten till Sverige verkar givetvis som en magnet på åldringar från hela världen!

Vår egen åldrande befolkning och vår egen välfärd hade vi säkert med våra tidigare goda förutsättningar kunnat hantera utan s k hjälp av utomeuropeisk arbetskraftsinvandring!

”Vi måste ha arbetskraftsinvandring för att trygga välfärden”

Varför tryggar inte de horder av utlänningar, som under decennier invaderat Sverige vår välfärd? Med tanke på den oerhörda kompetens dessa – enligt bl a Mona Sahlin och Masoud Kamali – besitter borde ju alla era s k ”eftersatta” områden vara veritabla ”Silicon Valleys”! Varför är de inte det?

Varför sitter alla dessa läkare och vetenskapsmän och kör taxi, säljer korv, diskar och städar i stället för att arbeta med det deras kompetens borde berättiga dem till?

Maktens dolda agenda: ”Towards a wider Europe”

Det finns all anledning att ifrågasätta de verkliga motiven till kraven på utomeuropeisk arbetskraftsinvandring.

Är det inte i själva verket, hr Billström, de långtgående associeringsavtal med ett tiotal arabstater, som EU undertecknat inom ramen för den s k Barcelonaprocessen - eller EU:s sydutvidgning - under mottot ”A wider Europe” som ligger bakom talet om behov av utomeuropeisk arbetskraftsinvandring? I avtalen - som den svenska riksdagen ratificerat - förbinder sig ju EU-länderna att ta emot arbetssökande från andra sidan Medelhavet.

I dagens intervju i Studio 1 bekräftade Mikaela Valtersson att det de facto förhåller sig så: ”arbetskraftsinvandringen är en viktig reform som inte ska göra skillnad på människor innanför eller utanför EU.” Kan det sägas tydligare?

I associeringsavtalen garanteras arabiska arbetssökande samma sociala förmåner som regelrätta EU-medborgare. I Barcelonadeklarationen och i de enskilda associeringsavtalen med t ex Tunisien och Marocko fastslås i artiklarna 64-65 vittgående rättigheter för arbetssökande från dessa länder. Bl a stadgas att ”tunisiska/marockanska medborgare som har tillstånd att arbeta i en medlemsstat /inom EU/ inte får diskrimineras p g a sin nationalitet vad gäller arbetsvillkor, lön och uppsägning. Arbetare med tunisiskt/marockansk medborgarskap och deras familjemedlemmar som är bosatta i en medlemsstat /inom EU/ får inte behandlas diskriminerande i fråga om social trygghet dvs sociala förmåner vid sjukdom, graviditet, ålderdom, till efterlevande, vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, dödsfall, arbetslöshet samt familjebidrag.

Familjebidrag skall utgå till familjemedlemmar bosatta i Gemenskapen, och pensioner och olika former av livräntor skall fritt kunna överföras till Tunisien/Marocko” etc.

Dessutom stadgas att ”försäkrings- anställnings- och bosättningsperioder i olika medlemsstater /inom EU/ skall läggas ihop vid beräkningen av de sociala förmånerna.”

Avtalstexten avslutas med en brasklapp om att ”Tunisien/Marocko skall ge samma behandling till arbetare som är medborgare i en medlemsstat och som är sysselsatta på tunisiskt/marockanskt territorium.”

Utöver avtal med Tunisien och Marocko har EU - och därmed Sverige - associeringsavtal med bl a Algeriet, Jordanien, Libanon, Egypten, Palestinska myndigheten/PLO, Israel samt vid det här laget förmodligen även med Syrien och Libyen, som ju länge varit kandidatländer.

Arabstaterna har dessutom krävt att EU skall teckna associeringsavtal med Mauretanien, men hittills sagt nej till Jemens ansökan. Mauretanien ville dock endast delta som observatör, eftersom landets regering anser att samarbetet med EU via Lomé-samarbetet är ekonomiskt mer fördelaktigt.

Varför tiger ni och alla andra makthavare som muren om Barcelonaprocessen? Varför erkänner ni inte att ni gjort långtgående överenskommelser med araberna?

Eftersom Ni och Valtersson i er artikel i DN skriver att ”Sverige går nu före och kan utgöra ett föregångsexempel för övriga Europa” har vi - mot bakgrund av associeringsavtalen - all anledning att befara det värsta.

Återigen: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka” Michel de Montaigne, fransk filosof 1533-1592

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

Källor:
* Regeringens propositioner till associeringsavtal med Tunisien 1995/96:34, Marocko 1995/96:195, Israel 95/96:185, PLO 97/98:74, Jordanien 98/99:57, Egypten 2001/02:78
* Barcelona Declaration adopted at the Euro-Mediterranean Conference 27-28 November 1995
* Europe and the Mediterranean: towards a closer partnership. An overview of the Barcelona Process in 2002, European Commission 2003
* Barcelona: The Regional Dimension, The Barcelona Process continues, Bridging the Mediterranean: The Barcelona Process, Barcelona: The Bilateral Dimension, The European Investment Bank samt UD:s landrapporter over EU-program i Syrien, Libanon, Jordanien, Palestinska myndigheten/PLO, Marocko, Tunisien, Israel och Turkiet
* Towards a Wider Europe



* * *

Nacka den 31 mars 2008

Justitiedepartementet
Migrationsminister Tobias Billström v g diarieför och meddela dnr tack
Näringsdepartementet Näringsminister Maud Olofsson
Sveriges Riksdag, Mikaela Valtersson, mp

Ämne: Arbetskraftsinvandring 4

Alliansen och näringslivet fiskar i grumliga vatten

”Vi blir bättre rustade att rekrytera de bästa till vårt land” är ett av de argument Ni framfört för en utomeuropeisk arbetskraftsinvandring. Än en gång: vilken signal ger detta uttalande av landets migrationsminister till alla de arbetslösa – eller snarare arbetsbefriade - utlänningar som redan finns i landet? Jo, givetvis att de inte duger; de som kommit - och kommer - hit som s k ”flyktingar” tillhör inte ”de bästa.” Med förlov sagt: Ni fiskar – som det brukar heta i andra sammanhang och om helt andra politiska partier – i ”grumliga vatten.”

Utlänningarnas utestängning från arbetsmarknaden beror följaktligen inte – som vi alltid itutats av Masoud Kamali, Mona Sahlin m fl – på att de inte får arbete p g a arbetsgivarnas ”rasism och främlingsfientlighet” utan p g a de inte tillhör ”de bästa”!

Detta motsägs dock av att så gott som alla utlänningar som kommer till Sverige – enligt Sahlin - är högutbildade, högpresterande och oerhört kompetenta. Sahlin har som bekant ofta deklarerat att hon är ”så trött på att åka taxi med ”lekare” och tvingas ”köpa korv av civilingenjörer.” Dessutom: ”om Mohammed och Nisse söker samma arbete och har samma kompetens ska Mohammed ha jobbet.” M a o skulle svenskarna konsekvent diskrimineras.

Varför vill regeringen ta hit ännu fler utlänningar som kommer att utsättas för rasism, främlingsfientlighet och s k ”strukturell diskriminering”?

Den förra regeringens integrationsutredare Masoud Kamali fick – som bekant (?) - i sin skattefinansierade forskning uppdraget att bekräfta Sahlins mantra att kompetenta och högutbildade invandrare inte får några arbeten p g a arbetsgivarnas ” strukturella diskriminering.” Kamali påstod i en intervju att ”fientligheten i Sverige är värre än tortyr… det bemötande han fått som statlig utredare varit värre än tortyren han utsattes för i Iran” - ”Jag kan säga att tortyren i Iran bleknar jämfört med det jag utsatts för sedan jag blev statlig utredare.”

Bakgrunden till det hätska utfallet mot det land som så generöst tagit emot honom när han – som det brukar heta – ”flydde undan krig och förtryck” är bl a att en doktorand i Uppsala kallat honom för ’charlatan’ i ett ”mejl” till dåvarande integrationsminister Jens Orback. Kamali uppger sig också ha blivit misshandlad, men brydde sig inte om att polisanmäla den påstådda misshandeln eftersom han ”inte litar på polisens arbete i de här frågorna.”(1)

Professor Kamali misstror inte bara polisen utan även forskare och politiker: ”När rasister attackerar mig på gatan så vet de att det finns en stark opinion bland etablerade forskare och politiker i Sverige emot mig.” Bl a har professor Bo Rothstein konstaterat att ”Kamali rankas mycket lågt i alla anställningsförfaranden han deltagit i.” (2) Med dessa erfarenheter som intäkt har Kamali i tolv (sic!) skattefinansierade forskningsrapporter, presenterat slutsatsen att ”Sverige genomsyras av etnisk diskriminering.”

Om denne professor, som - trots allt ”strukturellt motstånd” - måste ses som etablerad i det svenska samhället har det så oerhört svårt i Sverige hur skall det då inte bli för de utomeuropeiska arbetskraftsinvandrare som Ni vill ta hit? För att inte tala om Maud Olofssons 90 000 arbetskraftsinvandrare, som hon anser att Sverige behöver ta in varje år under mantrat att ”det finns precis så många arbeten vi har förmåga att tänka fram.”

Med tanke på att Sveriges problem inte är arbetsbrist utan arbetslöshet är dock hennes övernaturliga förmåga att ”tänka fram arbeten” inte särskilt imponerande. I februari var antalet arbetslösa 293 000 personer. Samtidigt var antalet lediga jobb 66 000. (3)

Försäkringskassans generaldirektör Carl Malmborg och ett antal utredare redogjorde i en artikel i SvD den 15 december 2005 för de utrikesföddas ohälsotal. Utredarna ansåg att den uppvisade obalansen givetvis tyder på ”diskriminering utifrån etnisk bakgrund.”

Socialförsäkringsboken 2005 visade att såväl när det gäller arbetslöshet som förtidspensionering – eller med ett s-märkt nyord ”sjuk- och aktivitetsersättning” och sjukskrivning har personer från Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet en betydligt högre arbetslöshet etc än infödda. För dessa grupper ligger arbetslösheten på 26 procent. Bland individer födda i Somalia var arbetslösheten 40 procent. Motsvarande siffra för inrikes födda är fem procent.

”Dessa skillnader tyder på att den svenska arbetsmarknaden präglas av segregering, utanförskap och marginalisering” konstaterade Malmborg.

Mot denna bakgrund undrar jag vad som får Er, Mikaela Valtersson och Svenskt Näringsliv att tro att dessa ”rasistiska och främlingsfientliga” arbetsgivare skulle vilja anställa utomeuropeisk arbetskraft? Hur kan alliansregeringen et consortes ta på sitt ansvar att ta hit ännu fler utlänningar och medvetet utsätta dem för ”strukturella diskriminering” från de svenska arbetsgivarnas, krogägarnas, hyresvärdarnas, politikernas, forskarnas, polisens, och de andra ”rasisternas” sida?

Sverige är ingen magnet för arbetssökande utlänningar

Som exempel på områden där det saknas arbetskraft idag har företrädare för alliansen bl a nämnt byggsektorn. Finns det verkligen inga byggarbetare bland de hundratusentals utlänningar, som tagit sig hit under förevändning av flyktingskap och asylbehov?

Om inte, varför utbildar ni då inte dessa arbetsbefriade i de påstådda bristyrkena? Vore inte det betydligt humanare mot alla arbetslösa utlänningar i vårt land som – såväl enligt egen utsago som enligt professor Kamali, Sahlin m f – inget högre önskar än ett arbete?

För övrigt har det - bl a på ledarplats i DN den 16 juli 2007 - konstaterats att Sverige inte är en sådan magnet för arbetssökande från utlandet som förespråkarna för arbetskraftsinvandring tycks tro. Den enkla anledningen är förmodligen att Sverige aldrig har och aldrig kommer att utgöra en magnet för andra än för dem, som kommer hit som lycksökare eller välfärdskarrärister (4) för att inta sin plats i den svenska sociala hängmattan, vilket garanterar arbetsfri, livslång försörjning på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Tror man något annat tror man förmodligen också att jorden är platt, att månen skall trilla ner, att tomten kommer med julklapparna och storken med de små barnen.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

(1) Artikel i DN den 6 augusti 2006 av Eva Stenberg under rubriken ” Fientligheten i Sverige värre än tortyr”
(2) Henrik Borg i rapporten ”Som man frågar får man svar” Uppdrag Sverige 2006, Timbro
(3) Arbetslösheten är i realiteten ännu större, eftersom antalet förtidspensionerade, långtidssjukskrivna och deltidare som skulle vilja återgå till ett arbete respektive få heltid, tillkommer
(4) ”välfärdskarriär” introducerat av professor Joachim Vogel, fil dr Mikael Hjerm och docent S-E Johansson i en artikel på DN Debatt ”Flyktingar kan bli svensk underklass” den 14 oktober 2002

Utomeuropeisk arbetskraftsinvandring brev 1-2

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd, har skrivit fyra brev till regeringen angående att den i samarbete med miljöpartiet vill lätta på reglerna för arbetskraftsinvandring.

Nacka den 25 januari 2008

Migrationsminister Tobias Billström v g diarieför och meddela dnr tack
Näringsminister Maud Olofsson

Ämne: Arbetskraftsinvandring 1

Vilka garantier kan Ni ge skattebetalarna att arbetssökarvisum inte missbrukas?

Med anledning av att Ni tillhör förespråkarna för en massiv arbetskraftsinvandring har jag följande frågor, som jag gärna vill ha besvarade.

De som söker arbete i Sverige skall ha ett s k arbetssökarvisum. Med detta skall man kunna söka arbete i Sverige under tre månader. För att få ett sådant visum måste den arbetssökande ha kvalifikationer som Sverige lider brist på.

Vilka garantier kan regeringen ge oss skattebetalare för att de svenska ambassaderna i ansökarländerna inte får problem med att göra korrekta visumprövningar och att inga falska betyg och andra intyg åberopas vid utfärdandet av arbetssökarvisum?

Kan de svenska ambassaderna i respektive hemland garantera att de får korrekta uppgifter av dem som söker arbetsvisum och att ingen får arbetsvisum på felaktiga uppgifter? Kommer ambassaderna att kunna bedöma att den arbetssökande har det yrke eller den utbildning han utger sig ha?

Om det – mot förmodan - skulle visa sig att den arbetssökande fått sitt arbetsvisum på falska grunder vad händer när detta uppdagas och de redan befinner sig i Sverige? Vilken mobilisering har regeringen för att i ett sådant läge stå emot – inte minst Kalle Larssons, Madeleine Seidlitz’ med fleras - krav på att de ändå skall få stanna ”av humanitära skäl, barnen har ju hunnit rota sig, de har inget arbete i hemlandet, det är en mänsklig rättighet att söka en bättre tillvaro, vi kan inte sända tillbaka människor till ett land, där det politiska läget är instabilt” etc etc?

Finns det någon risk för att de efter tre månaders misslyckat arbetssökande inte stannar i Sverige och arbetar illegalt? Vilken beredskap har regeringen för att förhindra detta? Vilka garantier ger regeringen skattebetalarna för att så inte sker?

Finns det någon risk för viseringsavhopp och t ex arrangerade äktenskap i akt och mening att få permanent uppehållstillstånd? Vilka garantier kan regeringen ge för att det inte finns någon som helst risk för sådant missbruk av arbetsvisumet?

Kan regeringen garantera att de som kommer att söka arbetssökarvisum inte är personer, som saknar arbete i hemlandet eller har ett lågavlönat arbete och ser detta som en ny möjlighet att få komma till Sverige i akt och mening att skapa sig en bättre framtid och därmed ytterligare belasta det svenska välfärdssystemet? Risken förefaller stor för att detta torde ligga i sakens natur.

För att få arbetstillstånd måste den arbetssökande bl a ha ett skriftligt erbjudande om arbete. Stämmer det? Hur är det tänkt att arbetskraftsinvandringen skall fungera, när de blivande arbetsgivarna själva skall avgöra behovet av arbetskraft? Vilka garantier får skattebetalarna för att inte kebabkrog-ägaren tar hit sina vänner/släktingar under föregivande av att han har behov av arbetskraft från hemlandet?

Finns det – enligt Er - ö h t några som helst problem med utfärdandet av arbetssökarvisum? Vilken beredskap har i så fall regeringen och UD för att tackla dessa eventuella problem?

Vem skall försörja de arbetssökande och var skall de bo?

Vem skall försörja de arbetssökande under de tre månader de kan vistas här för att söka arbete? Jag befarar att det som vanligt blir skattebetalarna som får stå även för detta kalas. För inte tar väl Svenskt Näringsliv - som ju länge varit pådrivande för en stor arbetskraftsinvandring - kostnaderna?

Var skall de bo? Står det tomma lägenheter och väntar på dem litet varstans i Sverige?

Er regeringskollega näringsminister Maud Olofsson sade förra året att Sverige bör ta emot 90 000 arbetskraftsinvandrare per år: ”det finns precis så många arbeten vi har förmåga att tänka fram.” Frågan är varför hennes telepatiska förmåga inte tycks kunna ”tänka fram” 90 000 arbeten åt dem som redan är här. Frågan är om den dessutom räcker till för att tänka fram 90 000 nya bostäder per år! Det återstår att se om fru Olofsson ens kan tänka fram bostäder åt en relativt begränsad ökning av arbetskraftsinvandrare!

I vilken utsträckning kommer de att ha rätt till gratis sjukvård – dvs sjukvård på skattebetalarnas bekostnad - under de tre månader de söker arbete? Akut? Operationer? Tandläkare? Övrigt? Eller står respektive hemländer för dessa utgifter? Vilka garantier finns det i så fall för detta? Skrivna avtal eller vad?

Får de ta med sig sina familjer/släktingar under de månader de söker arbete? Hur är det i så fall sörjt för dessa?
Hur mycket beräknas arbetskraftsinvandrarnas utbildning i svenska kosta? Hur mycket beräknas uppehället kosta under de tre månader de söker arbete?

Det kommer utan tvivel att dyka upp ännu fler problem under resans gång än de som skisserats i detta brev. Därför föreslår jag att statsråden Billström och Olofsson begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka råd: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak at göra: ta ett steg tillbaka.”

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

* * *

Nacka den 27 mars 2008

Justitiedepartementet
Migrationsminister Tobias Billström v g meddela dnr tack
Sveriges Riksdag Mikaela Valtersson, mp
Näringsdepartementet Näringsminister Maud Olofsson

Ämne: Arbetskraftsinvandring 2

”Vi lättar på reglerna för arbetskraftsinvandring”

Med anledning av Er och alliansens nya samarbetspartner miljöpartisten Mikaela Valtersons artikel på dagens DN Debatt ber jag än en gång att få svar på de frågor jag ställde i mitt brev den 25 januari 2008. Se bilaga 1

Er artikel ger upphov till en mängd nya frågor, som jag vill ha svar på.

Ni nämner ingenting i Er artikel om de arbetssökarvisum, som tidigare varit en förutsättning för arbete i Sverige och som skulle utfärdas av ambassaderna i respektive hemland. Har regeringen efter påtryckningar från vänstern (mp och kommunisterna) släppt kraven på arbetssökarvisum?

”Nu öppnar regeringen och miljöpartiet en ny väg för människor från länder utanför EU som vill komma till Sverige för att arbeta.”

För det första: vilka garantier har Ni och miljöpartiet för att de verkligen kommer hit för att arbeta?

För det andra: vilken signal ger detta uttalande till de hundratusentals migranter, som redan finns här och som är utestängda från arbetsmarknaden trots att de - åtminstone enligt egen utsago och enligt Masoud Kamali och Mona Sahlin – inget hellre vill än att få ett arbete, som motsvarar deras utbildning och kompetens? Vad skall alla dessa hjärnkirurger - ”lekare och civilingenjörer” -som Mona Sahlin är ”så trött på att åka taxi med och köpa korv av” tänka? Förmodligen att Ni och miljöpartiet fiskar i – som det brukar heta i andra sammanhang – grumliga vatten. Ert utspel kan knappast tolkas som annat än ren diskriminering och rasism. De signaler ni ger är att alla de som redan är här inte duger. Alternativt att de är arbetsovilliga och föredrar att leva på bidrag. Båda alternativen tyder på en obehaglig människosyn – en uppdelning i ”vi och dom” och vart har mantrat om ”alla människors lika värde” tagit vägen?

Som om denna nedvärdering av dem som redan är här inte vore nog skriver ni att ”Kompetent arbetskraft har länge valt att flytta till framför allt USA i stället för till Europa.” I klartext har Europa – och i synnerhet då Sverige – fått nöja sig med det mänskliga avskräde, som inte duger något till och som USA därför inte vill ha!

Kommer företagen att rekrytera analfabeter?

Ni hänvisar till ”överfulla båtar med desperata människor” och att ”de tydligt visar att det måste öppnas fler vägar för dem som vill komma hit och arbeta.” Tror Ni och Er nya samarbetspartner att dessa - oftast illiterata människor - kan vara till någon som helst nytta för de ”många företag som har rekryteringsproblem.” I så fall tror Ni och Valtersson förmodligen också att jorden är platt, att månen skall trilla ner, att storken kommer med de små barnen och tomten med julklapparna! Hur många av dem är ”svetsare, elektriker, läkare och ingenjörer”? Hur många är utbildade byggnadsarbetare – de kommer ju från länder, där bostäderna mestadels består av hyddor med stampade jordgolv?

Hur många är utbildade inom vården och lämpar sig för att arbeta i äldre- och barnomsorgen? Är de gamla tillfrågade om de vill ”vårdas” av människor som inte ens talar begriplig svenska? Givetvis inte. Men svaret skulle vara ett rungande nej! Vi vill vårdas av svenskar precis som övriga etniska grupper vill ha vård av sådana som talar deras egna språk! Och som – i motsats till svenskarna - har rätt att ställa detta krav!

Fler stolligheter

”Arbetsförmedlingen ska inte längre i varje enskilt fall pröva om arbetskraften redan finns tillgänglig. /…/ Arbetsgivarens bedömning av sitt eget behov ska således vara avgörande” Detta ger ”carte blanche” för alla invandrarföretagare att ta hit sina landsmän – framför allt egna familjemedlemmar och övrig släkt.

Dessutom kommer detta givetvis att öka den s k främlingsfientligheten med 100 procent hos de arbetslösa svenskar som besitter nödvändig kompetens - och som dessutom talar svenska! Så omöjligt att hitta inhemsk arbetskraft kan det knappast vara, eftersom alltför många fortfarande går arbetslösa. Alla arbetslösa är väl inte arbetsskygga invandrare?

”Det dunkelt tänkta… ”

Hur tänker Ni och miljöpartiet när ni tror att ”en ökad arbetskraftsinvandring är ett instrument att få ner arbetslösheten för dem som redan finns i Sverige” och att ”utomeuropeiska medarbetare blir ett naturligare inslag på svenska arbetsplatser på sikt dessutom kan komma att öka möjligheterna för utrikes födda i allmänhet att etablera sig på arbetsmarknaden.” En sådan tanke kan endast rinna upp i en förvirrad politikerhjärna! Ett dylikt uttalande får mig att undra om Ni och Valtersson inte hellre borde tiga och riskera att framstå som korkade eller tala och undanröja varje tvivel!

Ni skriver att ”tidsgränserna för uppehålls- och arbetstillstånd förlängs. Inledningsvis beviljas ett tidsbegränsat tillstånd för som längst två år.” Hur är det tänkt att den nya arbetskraften skall kunna lära sig svenska under denna tid? Skall dessa två år ägnas åt sfi?

”Om personen därefter fortfarande arbetar ska tillståndet kunna förlängas med ytterligare två år. Efter fyra år ska ett permanent uppehållstillstånd kunna beviljas.” Vad gör Ni och miljöpartiet om personen inte arbetar efter två respektive fyra år, men har tagit hit alternativt bildat familj i Sverige under de första två åren och vägrar lämna Sverige, eftersom ”barnen rotat sig” ? Skall han/hon då få stanna även om han/hon inte längre arbetar och leva på bidrag som så många andra migranter gör? Det anser givetvis miljöpartiet men vad anser Ni?

Kan Ni och miljöpartiet garantera att de inte stannar i Sverige och arbetar illegalt efter avslutad två-årsperiod eller om de skulle förlora det arbete de inledningsvis fått i Sverige?

Ni säger ingenting om var dessa nya migranter skall bo? Står det tomma lägenheter och väntar på dem runt om i Sverige?

Ni skriver att ”Ingen arbetskraftsinvandrare ska längre tvingas åka hem trots att hon eller han har ett arbete.” Vad innebär det? Jag är tacksam för en förklaring!

Svaga argument

Som vanligt kommer ni dragandes med vallonerna på 1600-talet och med de italienare, greker och jugoslaver som kom hit som arbetskraft under efterkrigstiden. För det första: såväl vallonerna som de övriga var européer med i stort sett samma värderingar som vi. För det andra: de var – i motsats till dessa horder av utomeuropéer som söker sig till Sverige idag för en bekymmersfri tillvaro i den skattefinansierade svenska hängmattan - villiga att anpassa sig till oss, till vår kultur och våra traditioner och framför allt: de lärde sig svenska! De ställde – i motsats till bl a muslimerna - inte några som helst krav på att svenskarna skulle anpassa sig till dem. För det tredje: antalet valloner var synnerligen begränsat och många återvände f ö hem efter bara en kort tid i Sverige p g a att de inte trivdes eller saknade sina familjer. Det var nämligen på den tiden ingen självklarhet att de skulle komma dragandes med sina tio barn och övrig släkt från hemlandet!

Eftersom den svenska absorptionsförmågan, när det gäller utlänningar för länge nått bristningsgränsen föreslår jag att Ni och Er nya samarbetspartner begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”


Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka


Bilaga 1
Bland de frågor jag vill ha svar på i mitt brev den 25 januari 2008 är

Vilka garantier kan Ni ge skattebetalarna för att arbetssökar-visum inte missbrukas?

Kan ambassaderna bedöma att den arbetssökande har det yrke eller den utbildning han/hon utger sig för att ha?

Kan de ambassader, som skall utfärda arbetssökar-visum garantera att de får korrekta uppgifter så att ingen får arbetsvisum på felaktiga/lögnaktiga uppgifter?

Vad händer när det uppdagas att den arbetssökande fått sitt visum på falska grunder och redan befinner sig i Sverige? Får han/hon stanna av s k ”humanitära skäl” efter krav från vänstern et consortes med motiveringen: ”familjen är ju redan här, barnen har rotat sig, han/hon har lämnat allt för att flytta till Sverige, han/hon har inget arbete i hemlandet, det är en mänsklig rättighet att söka en bättre tillvaro, vi kan inte sända tillbaka människor, som hemlandet inte vill ta tillbaka” etc etc?

Kan regeringen garantera att det inte finns någon som helst risk för viseringsavhopp t
ex genom arrangerade äktenskap i akt och mening att få PUT i Sverige?

Kan regeringen garantera att de som söker arbete i Sverige inte är sådana som inte kan få arbete - eller enbart lågavlönade arbeten – hemlandet och ser arbetskraftsinvandring till Sverige som en ny möjlighet att komma hit för att utnyttja de svenska välfärdssystemen?

Finns det ö h t några som helst problem med utfärdandet av arbetssökar-visum? Vilken beredskap har i så fall regeringen och den nya samarbetspartnern miljöpartiet för att tackla dessa problem?

Stämmer det att den arbetssökande måste ha ett skriftligt erbjudande om arbete i Sverige? Kan regeringen garantera att en städfirma, kebabkrog-ägare etc inte tar hit sina släktingar/vänner under föregivande av att han har behov av arbetskraft från hemlandet?

Hur får den arbetssökande sin försörjning medan han letar arbeta?

Får den arbetssökande ta hit sina anhöriga under den tid de söker arbete? Hur är det i så fall sörjt för dessa? i vilken utsträckning har den arbetssökande och hans familj rätt till svensk sjukvård under tiden han söker arbete? Akut? Operationer? Tandvård? Övrigt?

Hur mycket beräknas den arbetssökandes utbildning i svenska kosta? Hur lång tid skall denna utbildning ta? Hur bekostas den arbetssökandes vistelse i Sverige under utbildningen i svenska? Skattebetalarna? Den tilltänkte arbetsgivaren?

EU:s sydutvidgning - Medelhavsunionen 4

Statsminister Fredrik Reinfeldt
UD
Utrikesminister Carl Bildt
EU-minister Cecilia Malmström

Medelhavsunionen och bristen på demokrati

”Att leta efter demokrati i arabvärlden är som att skicka in en blind man i ett mörkt rum för att leta efter en svart katt som inte finns där” (1)

Världens förmodligen främste expert på islamism - professorn i statsvetenskap Bassam Tibi (2) har konstaterat att ”målet för de islamiska fundamentalisterna är att avskaffa den västliga sekulära världsordningen /dvs demokratin/ och ersätta denna med en ny islamistisk gudomlig ordning. Världspolitiskt sett innebär detta att vi styr mot en allt intensivare civilisationskonflikt mellan väst och islam. Islamisternas mål är en imperialistisk, nyabsolutistisk världsmakt: islam.”

I samband med att EU:s och arabstaternas utrikesministrar våren 2004 träffades i Bryssel för att diskutera ”hur demokrati kan främjas i Mellanöstern” konstaterade en högt uppsatt EU-tjänsteman att ”de har oftast inget att vinna på demokratiska reformer. Egentligen handlar det ju om att vi ber dem reformera bort sig själva.”

En saudisk minister avvisade också mycket riktigt EU:s förslag om ett ”demokratidokument om mänskliga fri- och rättigheter för Mellanöstern” med orden att han fruktade att ett sådant dokument skulle få ”oönskade följder för mitt lands enväldiga kungastyre.”

Med tanke på hur det ser ut i arabländerna när det gäller ”demokrati och mänskliga rättigheter” förefaller det inte som om EU – trots alla miljarder som redan investerats i den arabisk-europeiska dialogen/Barcelonprocessen/MEDA-biståndet/Medelhavsunionen - varit särskilt framgångsrikt i sina ”demokratisträvanden.” Miljarderna har m a o kastats i sjön – eller snarare i Medelhavet!

Med anledning av de obefogat våldsamma reaktionerna på grund av de danska karikatyrerna konstaterade fil. dr. Roberta Seid och Roz Rothstein under rubriken The double standard of islam:

”The radical Muslim message is clear: we can insult your religions. We can desecrate and destroy your holy places and kill your co-religionists, but you cannot do something as trivial as publishing satirical drawings of our sacred symbols. Only our religion should be honoured and respected. The world must defer to our rules and sensitivities. If you violate them, we will erupt in riots and violence and call for your deaths.

In short, the incident has laid bare radical Islam’s impassioned battle to dominate the West and impose Islamist values and a radical Islamist world order. They are trying to get us to respect Islam according to their rules not through persuasion but through intimidation and violence. Those who do not obey will be subject to a savagery and rage that radical Muslims unapologetically justify in the name of Allah and Mohammed. Anti-western governments like Iran and Syria and radical islamists will cynically fan the flames.

Medelhavsunionen och bristen på respekt för mänskliga rättigheter

När det gäller arabernas ”respekt för mänskliga rättigheter” räcker det att ta den senaste medlemmen i Medelhavsunionen Eurabia som ett varnande exempel - nämligen Syrien. ”Syrien har tillträtt majoriteten av de centrala MR-konventionerna, dock i vissa fall med omfattande reservationer.
FN:s MR- kommitté har uttryckt oro över att dödsstraff och verkställande av avrättningar återinfördes 2002. Kommittén är även oroad över rapporter om att allvarlig tortyr förekommer i samband med frihetsberövanden /…/ Sharialagen verkar i flera fall diskriminerande mot kvinnor /…/ Lagen förutser strafflindring vid hedersmord och straffrihet för våldtäktsmän som gifter sig med sina offer.”
Syrien har uttryckligen gjort en generell reservation till FN:s konvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, CEDAW och till FN:s barnkonvention, CRC ”i den mån de inte är i överensstämmelse med nationell lagstiftning och den muslimska shariarätten.”

Enligt ett PM från UD Mänskliga rättigheter i Syrien 2005 ”förekommer det trakasserier av journalister, liksom censur, inklusive av Internet. /…/ Syriens enda icke- statliga politiska diskussionssalong Attasi Forum stängdes 2005 /…/ Rättssäkerheten försämras av förekomsten av ett stort antal inflytelserika säkerhetstjänster, säkerhets- och militärdomstolar och en utbredd korruption. Politiska aktiviteter som ifrågasätter eller syftar till att ändra rådande system tolereras inte. /…/ Varken parlaments- eller presidentval kan betraktas som fria.”

Enligt UD:s PM 2005-09-20 Landrapport från Syrien är Syrien ”en sekulär (?) republik av auktoritär karaktär och konstitutionen stadgar att presidenten måste vara muslim och slår fast Baathpartiets ställning i landets styre /…/ Ledande personer från terroristlistade palestinska organisationer tillåts vistas i Syrien.”

Det är just snygga sängkamrater EU skaffat sig i Medelhavsunionen!

Makten tiger som muren

Viljan hos EU:s ledare att tillmötesgå alla krav från de muslimska länderna är så djupt rotad i deras DNA att de medvetet säljer ut sina folk och sina länder och tillåter en islamisering av Europa.

Som så ofta finns det anledning att än en gång erinra med den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.” Dessvärre har Europas ledare reden störtat Europa och de europeiska folken ner i avgrunden genom det största förräderiet i Europas moderna historia!

Avslutningsvis vill jag därför hellre citera Salman Rushdie som för ett tiotal år sedan konstaterade : ”Om 25 år kommer vi att undra varför vi i toleransens och acceptansens namn bakband våra händer, slet upp våra strupar och gav upp det västerländska samhället.”


(1) Stefan Dominique i Världen Idag

(2) muslim, född i Syrien, utbildad i Tyskland, professor vid universitet i Göttingen

Övriga källor: The Barcelona Declaration 27-28 november 1995, Europe
and The Mediterranean: towards a closer partnership, European Commission, Landrapport från Syrien från Svenska ambassaden i Damaskus 2005-09-20, UD Mänskliga rättigheter i Syrien 2005

Brevet skrivet av
Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

EU:s sydutvidgning – “A wider Europe” 2

Ett brev skrivit av Inger-Siv Mattson, pensionerad internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd till
Statsminister Fredrik Reinfeldt
UD Utrikesminister Carl Bildt,
EU-minister Cecilia Malmström

”Ord, ord, ord…”

Vid den konferens som hölls i Barcelona den 27-28 november 1995 antogs det avtal, som ersatte den tidigare s.k. ”arabisk-europeiska dialogen” som då fick det mer rumsrena namnet Barcelonaprocessen eller EU:s Medelhavssamarbete. Konferensen leddes av Javier Solana och samtliga av de dåvarande EU-ländernas utrikesministrar deltog. Sverige representerades av Lena Hjelm-Wallén. Följande arabstaters utrikesministrar deltog i mötet och erkände deklarationen: Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien. Den palestinska myndigheten/PLO representerades av terroristledaren Yassir Arafat. Även Turkiet, Cypern och Israel erkände deklarationen som bl.a. stipulerade:

* stressing the importance of the Mediterranean and moved by the will to give their future relations a new dimension, based on comprehensive cooperation and solidarity, in keeping with the privileged nature of the links forged by neighbourhood and history
* aware that the new political, economic and social issues on both sides of the Mediterranean constitute common challenges calling for a coordinated overall response

* resolved to establish to that end a multilateral and lasting framework of relations based on a spirit of partnership, with due regard for the characteristics, values and distinguishing features peculiar to each of the participants

*convinced that the general objective of turning the Mediterranean basin into an area of dialogue, exchange and cooperation guaranteeing peace, stability and prosperity requires a strengthening of democracy and human rights…

Sedan mötet 1995 har ländernas utrikesministrar mötts regelbundet för att övervaka att deklarationens principer implementeras i EU:s utrikespolitik.

Makten och mörkläggningen

I Sverige har det rått total mediatystnad om dessa möten och om de beslut som fattats. Givetvis tiger också ansvariga politiker som muren. Att de mycket långtgående konsekvenserna av EU:s intima samarbete med arabstater – av vilka flera kan betecknas som rena skurkstater – skulle komma ut till medborgarna skulle givetvis vara alltför utmanande.
Så står det t ex i artiklarna 64-65 i associeringsavtalen med Tunisien och Marocko den dåvarande svenska regeringen överlämnade till riksdagen för ratificering den 12 oktober 1995 respektive den 9 maj 1996: ”Tuniska/marockanska medborgare som har tillstånd att arbeta i en medlemsstat /inom EU/ får inte diskrimineras p g a sin nationalitet vad gäller arbetsvillkor, lön och uppsägning. Arbetare med tunisiskt/marockanskt medborgarskap och deras familjemedlemmar som är bosatta i en medlemsstat /inom EU/ får inte behandlas diskriminerande i fråga om social trygghet d.v.s. sociala förmåner vid sjukdom, graviditet, invaliditet, ålderdom, till efterlevande, vid olycksfall i arbetet, yrkessjukdom, dödsfall, arbetslöshet samt familjebidrag.”

”Försäkrings- anställnings- eller bosättningsperioder i olika medlemsstater /inom EU/skall läggas ihop vid beräkning av de sociala förmånerna. Pensioner och olika former av livräntor skall kunna överföras till Marocko. ” /…/ ”Familjebidrag skall utgå till tunisiska familjemedlemmar bosatta i Gemenskapen, och pensioner samt olika former av livräntor skall fritt kunna överföras till Tunisien.”

Artikeln avslutas med brasklappen att ”medborgare i en medlemsstat skall ges motsvarande/samma behandling” i Tunisien respektive Marocko. Som om dessa arabstater skulle ha samma välfärdsssystem som t ex Sverige!

I Barcelonadeklarationen återfinns samma hyckleri i formuleringen om att man skall eftersträva ”creating an area of shared prosperity.” Vilka som får står för den fördelningspolitiken och som förväntas dela med sig av välfärden vet vi bara alltför väl!

Arabiseringen av EU – ett demokratiskt underskott

Magnus Karaveli skrev för ett tiotal år sedan att ”nationalismen /är/ grunden för demokratin. Nationalstaten har utgjort en arena för demokratin. En europeisering som drivs alltför långt, som tar makten från nationalstatens institutioner, kommer därmed att urgröpa demokratin.”

Vart en ”arabisering/islamisering som drivs alltför långt ….” kommer att leda vågar man inte ens tänka på!

Hur avser EU att slå vakt om demokratin i intimt samarbete med stater och regeringar, som varken accepterar eller respekterar demokratin och dess grundläggande värderingar som t ex åsikts- yttrande- och religionsfrihet?

I reglerna för EU:s biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, MEDA, finns visserligen krav på respekt för mänskliga rättigheter, demokratins grundläggande fri- och rättigheter samt rättsstatens principer. (3) Bl.a. finnes en ”suspensionsklausul” som föreskriver att EU kan vidta sanktioner mot de länder ”som inte uppfyller dessa grundläggande förutsättningar. ”

Vilken trovärdighet anser Ni att dessa – till intet förpliktigande - regler har? Anser Ni att de arabiska partnerländerna lever upp till dem? Vilka sanktioner har EU hittills vidtagit mot de arabstater som inte uppfyller ”dessa grundläggande förutsättningar”? I vilka sammanhang och mot vilka arabstater har ”suspensionsklausulen” använts?

Vidare garanterar Barcelonadeklarationen att en ”greater understanding among the major religions present in the European-Mediterranean region will facilitate greater mutual tolerance and cooperation. Support will be given to periodic meetings of representatives of religions /…/ with the aim of breaking down prejudice, ignorance and fanaticism and fostering cooperation at grass-roots level.” I deklarationen hänvisar man till ett möte i Stockholm den 5-17 juni 1995, där dessa krav fastlades. Så nu vet vi varifrån all propaganda för islam och alla krav på vår förståelse av muslimerna kommer! Toleransen och respekten är som alltid i västs s.k. dialoger med araberna ensidig! Det finns ju hittills ingenting som tyder på att EU:s arabiska partner ålägges samma krav på respekt för kristendom (eller judendom) som vi förväntas visa islam och muslimerna!

I det första kapitlet av Barcelonadeklarationen - Politiska och säkerhetspolitiska frågor - förband sig parterna att bl a ”förstärka sitt samarbete i syfte att förebygga och bekämpa terrorism, särskilt genom ratificering och tillämpning av de internationella avtal, som de undertecknat, genom anslutning till sådana avtal samt genom andra lämpliga åtgärder.” Hur tycker statsministern och utrikesministern - med tanke på vad som hänt i bl a Madrid och London - att EU lyckats med detta?

Några punkter i deklarationen rör invandringen till EU. Bl.a. säger man sig vilja bekämpa illegal invandring. Hur har EU sedan 1995 lyckats med detta? Vidare statueras att ”de legala invandrarnas levnadsförhållanden i unionen skall förbättras.” Med tanke på de hundratals miljarder den gigantiska importen av bl.a. araber kostar de svenska skattebetalarna är detta en passus som svenska regeringar såväl till vänster som höger utan några som helst restriktioner tagit till sig !

Har de krav på slopade viseringar till EU-länderna, som särskilt Maghrebländerna och Egypten drivit i sina respektive associeringsavtal, tillgodosetts?

Andra punkter som svenska makthavare till fullo accepterat är de som rör kraven på att européerna skall ”respect and ensure respect for diversity and pluralism in their societies, promote tolerance between different groups in society and combat manifestations of intolerance, racism and xenophobia.” Detta accepterande har i årtioenden resulterat i för skattebetalarna dyrbara men meningslösa s.k. antirasismkampanjer och hetsiga angrepp på alla som dristat sig till att kritisera den förda invandrings- och integrationspolitiken.

Barcelonadeklarationen innehåller också direktiv för media som åläggs sträng självcensur: ”they /utrikesministrarna/ reaffirm that dialogue and respect between the cultures and religions are a necessary pre-condition for bringing the peoples together. In this context the stress the importance of the role of mass media can play in the reciprocal recognition and understanding of cultures as a source of mutual enrichment” (Sic!)

I detta sammanhang vill jag gärna citera professor Per Bauhn, som i SvD den 2 mars 2006 under rubriken ”Rädsla för våld kallas ”tolerans”” konstaterade ”Att fjäska för fanatiker var en dålig policy 1933, när man i de nordiska länderna /också/ uppmanade den egna pressen till ”ansvarsfullhet” för att inte stöta sig med Hitler. Det torde vara en dålig policy också idag i mötet med den radikala islamismen:”

Vems värderingar skall gälla?

Hur ställer sig den svenska regeringen till arabernas uppfattning att ”samarbetet är alltför eurocentrerat” ? - ”Särskilt Egypten har reagerat starkt mot vad man uppfattar som försök att racka på arabländerna västerländska värderingar i paketform.” (1) Hur ställer sig regeringen till de arabiska kraven på ”större respekt för och hänsyn till arabiska värderingar och förhållanden”? (2)

Det vore onekligen intressant att få veta vilka dessa ”arabiska värderingar” som skall ”respekteras” är! Sharia? Taqija? Inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet? Stening av kvinnor som misstänks för otrohet? Könsstympning av småflickor? Gruppvåldtäkter? Tvångs- kusin- barngifte? Dödsstraff? Offentliga avrättningar? Terrorism? Eller vad?

En annan passus som väcker frågor är att ”the Euro-Mediterranean partnership must contribute to improving the living and working conditions and increasing the employment level of the population in the Mediterranean partner states, in particular of women and the neediest strata of the population.” Hur EU – som inte ens kan “skapa” arbeten åt sina egna befolkningar och ännu mindre till de araber (och afrikaner) som invandrat till Europa - skall lyckas med detta i arabstaterna är en gåta!

Jag misstänker på goda grunder att denna passus är grunden för den ihärdiga propaganda EU:s politiker och storföretagare bedriver för en ökad utomeuropeisk arbetskraftsinvandring! Politikerna har m.a.o. kommit på att import av arabisk s.k. arbetskraft är nödvändig för att - som det brukar heta - ”garantera fortsatt välfärd i Europa”. Den välfärd som araberna inte lyckats skapa i sina egna hemländer skall de alltså nu bidra med för att berika Europa! Tror man på detta tror man förmodligen också att jorden är platt, att månen skall trilla ner, att tomten kommer med julklapparna och storken med de små barnen!

Hur mycket betalar svenska skattebetalare till Barcelonaprocessen och MEDA?

Som finansiär av det europeisk-arabiska projektet vill jag också veta hur stor budgeten för MEDA III under innevarande sjuårsperiod 2007-2013 är samt hur stor andel Sverige bidrar med.

Redan i den första Barcelonadeklarationen fastslogs att “the economic and financial partnership /…/ will be based on a substantial increase in the European Union’s financial assistance to the partners.” Finns det enligt regeringens uppfattning några som helst begränsningar för denna ”substantiella ökning av EU:s ekonomiska bistånd” till araberna?

Enligt Barcelonadeklarationen 1995 avsatte EU 4 685 miljoner euro (ecu) av sin budget för samarbetsperioden 1995-99. Dessutom beviljade Europeiska Investeringsbanken, EIB arabstaterna ett substantiellt biståndslån. En uppsjö av bilaterala bidrag för diverse enskilda projekt från medlemsstaterna garanterades också av EU-kommissionen.

Enligt regeringens PM 2003-05-21 uppgick MEDA-biståndet under perioden 2000- 2006 till 5,35 miljarder euro! EIB tillsköt för 2000-2007 6,4 miljarder euro som biståndslån. Ytterligare en miljard euro avsattes som reserv. I PM:et konstaterades att ”biståndet från EU således under de kommande sju åren totalt beräknas uppgå till 12,75 miljarder euro.”

Hur har det f.ö. gått med planerna för och finansieringen av den Eurotunnel som Spanien och Marocko 2003 enats om att bygga? Står Spanien – d.v.s. EU - ensam för kostnaderna för denna tunnel eller bidrar även Marocko? Kommer Spanien ensam att ta ansvar för den ström av s.k. ”flyktingar” som förväntas utnyttja tågtunneln för att ta sig till Europa?

Avslutningsvis…

EU har genom sydutvidgningen under mottot ”A wider Europe” slagit in på en mycket farlig väg och har sanktionerat den förutsägelse Algeriets president Houari Boumedienne framförde i FN:s generalförsamling 1974: ””One day millions of men will leave the southern hemisphere of this planet to burst into the northern one. But not as friends. Because they will burst in to conquer, and they will conquer by populating it with their children. Victory will come to us from the wombs of our women.”

Med tanke på den fara demokratin och Europas demografiska utveckling utsätts för genom EU:s sydutvidgning samt p.g.a. de gigantiska ekonomiska uppoffringar, de europeiska skattebetalarna måste göra för projektets genomförande vill jag än en gång hänvisa till Michel de Montaignes kloka ord: ” Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”

Varför inte även betänka Salman Rushdies varning för ett tiotal år sedan: ”Om 25 år kommer vi att undra varför vi i toleransens och acceptansens namn bakband våra händer, slet upp våra strupar och gav upp det västerländska samhället.”