... men det var längesen. Här följer två öron- och ögonöppnande låtar:
Stellan Bojerud tipsar om denna klassiker från 1981, en låt som är starkt kritisk till Sveriges invandringspolitik och förutspår en framtid med segregering, bidragsberoende och hög brottslighet bland invandrare.
Owe Thörnqvist: Sverigebesöket (1981)
Jag fick telefon från brorsan
att det var illa ställt med morsan
och han tyckte att jag skulle skynda mig hem.
Jag tog planet i från Rio
samma morgon klockan tio
och var hemma kvällen efter kvart över fem.
När jag såg min gamla mamma
grät jag tårar och jag stamma’,
hon försökte le och ville hålla min hand.
Doktorn sa att det hänt vid buss-stationen,
när hon hämtat folkpensionen
slogs hon ned av tvenne modiga män.
Att dom sen fick nå’ra dar i buren
lär inte bota skallfrakturen
och dom lär redan va’ i farten igen.
Är det sant att knarktrafiken
har förgiftat politiken
och att statsråd och polis har tvätt i dess byk?
Och att härvan bara växer,
Mr Y och Mr X är
ej dom enda bovarna som borde ha stryk?
Att vår invandringsminister
har fått tips av antikrist här
och släpper in dom gangsters andra länder kör ut?
Att fascismen gror i våra parker
i takt med terror, våld och knark här
att säkerhet och trygghet börjar ta slut
Att ingen vill ta ansvar mer för knogen
man lägger ner, nu rostar plogen.
Så här var Sverige inte funtat förut!
Kära svenskar, vad blev av er?
Det finns justa jugoslaver
liksom greker och turkar här i vår handelsbod.
Men mitt i bidragskarusellen
står nu jättedamen Ellen,
Moder Svea och bligar dumt som en plundrad kommod.
Det som ligger dig i fatet
är allt världsförbättrar-pratet
mens dina egna ungar sprattlar i maffians nät.
Och dom knarkar, svinar ner och stjäl,
våra gamla sparkar dom ihjäl.
Vad i helvete, Moder Svea, har du ställt till?
De politiker som dig förådde,
och media-cyniker som sådde
kaos får dig att verka helt imbecill.
Rum-dumme-dum-dill, rum-dumme-dum-sill,
dom lurar dig så mycket dom vill.
Thoralf Alfsson tipsar om en fin text som ställer obekväma frågor och belyser obehagliga ämnen. På så vis är låten inte särskilt politiskt korrekt. Men den har en politiskt korrekt inramning, eftersom sångaren "försöker förklara och nyansera lite grann".
Peps Persson: Grannen (2005)
Oj oj oj oj, vad ska jag säga,
säga, säga, säga till min granne...
Min granne är en hedersman
av bygdens egen rot och stam.
En man som lever som han lär
men nu tycks han ha fått besvär.
Min granne är rädd för araber:
dom är ju inte som vi!
Och deras religion är makaber
med hedersmord och heligt krig!
Och de kommer hit och beter sig,
som om det var deras hem.
Men jag är svensk
och det ger mig min själ rätt å säga sanningen.
Vi har väl mera rätt än någon ann
till vackert av fäders hand, vårt eget land.
Min granne skakar på huvudet,
Nej, det var bättre förr.
Ska man leva i nuet, säger han,
så får man leva bak sin låsta dörr.
Jag sa, du verkar lite trött?
Han bara glodde på mig stött och sa,
ja, jag är trött på allt,
förbannat fusk och fjäsk och dalt!
Och alla jävla banditer
som kommer hit och förstör,
jag menar här går man å sliter
och det lär man få göra till den dan man dör.
Och sen ska packet ha bidrag
till hela sin jävla släkt,
och så slår dom ihjäl sina döttrar
bara för nån jävla pajasdräkt, va?
Jag måste erkänna
att jag blev ställd av hettan i hatet,
och jag försökte förklara
och nyansera lite grann,
men han surblängde bara
och sa: Det var satan vad du kan!
Och när jag blev pedagogisk,
då märkte jag att han fick nog,
så det var väntat och logiskt
att han sa ajöss och drog.
Vad ska jag säga min granne,
säga, säga, säga, säga till min granne...
- - - - - - -
För att fortsätta att vara "pedagogisk", det är verkligheten som är obehaglig, inte grannens ordval. Han säger bara som det är. Med invandringen från islamiska länder har vi fått hedersmord, heligt krig, bidragsberoende, "fusk och fjäsk och dalt".
