Synd och skam

I det socialdemokratiska välfärdssamhället behöver man inte känna skuld om man ligger samhället till last, det är inte ens eget fel, det är samhällets fel. Allt är ödesbestämt. Om man lyckas i livet är det bara tur, och staten kan därför konfiskera ens överflöd för att ge till mer behövande. En rövarmoral utan samvete. En moral med många beröringspunkter till islam.

Om någon antyder att motgångar skulle bero på en själv skyller man ifrån sig. Om man gjort något fel känner man ingen skuld, däremot skam om brottet skulle upptäckas. Man vet sina rättigheter och struntar i sina skyldigheter och det slutar alltid med att man biter den hand som föder en.

”Pojkar som uppfostras till att var utåtreagerande, självhävdande, ’berättigade’ och icke-förlåtande - vilket tillsammans ger kort stubin - har verkligt dåliga odds i integrationen, när inte heller deras skolkunskaper kan ge dem respekt. Samtidigt är pojkarna mycket materialistiska och tycker inte om att ha lite pengar. Jag har diskuterat denna farliga cocktail åtskilliga gånger med här boende palestinska mödrar, men de önskar denna socialkaraktär i sina söner. Det ser ut som att den andra sidan av myntet är kriminalitet och våld.”

Kirsten Damgaard, kulturpsykolog, via Snaphanen

Kriminalitet och våldsamt beteende bland unga män i invandrarförorterna är ett stort problem. Men den majoritet av invandrare som bara vill ha lugn och ro och därför bara låter saker och ting gå sin krokiga väg... har denna majoritet egentligen inte en stor skuld i det som händer?