Utifrån dagens politiska korrekthet skulle man kunna tro att Europa hade försvarat bosniakerna, som ju var Europas egna muslimer. Men så var det inte. Hans Rustad skriver:
Denna underkastelse och förrädiska samverkan nådde sin lägsta nivå när serberna tog Srebrenica i juli 2005. Tusentals bosnier hade samlats inne i FN-förläggningen i Potocari, inne på området till en nerlagd batterifabrik. Mladic stod utanför portarna och krävde alla männen utlämnade. Ett antal bosnier hade arbetat för den holländska FN-styrkan, flera av dem hade fått in sina familjer i området, övertygade om att holländarna skulle beskydda dem. Men holländarna sade nej: familjemedlemmarna var tvungna att lämna området. De visste att det var ett ödesdigert beslut. Det var något av samma känsla över den här händelsen att när judarna lämnades över till nazisterna.
Det kan verka som en stor paradox: De politiker som idag går in för massinvandring och anpassning till icke-europeiska muslimer, är de samma som svek Europas egna muslimer. Men här är en hund begraven:
Europa, EU och det nya Europa efter 1989 var grundlagt på Aldrig Mer! Det var grundlagt på motsatsen till Auschwitz: mänskliga rättigheter. Men bara två år efter murens fall sätts Europa på prov. Om dessa ideal skulle betyda något, hade man varit tvungen att sätta makt bakom. Men det orkade man inte inte. Man valde kompromissen, eftergifterna, lögnen och sveket.
Därför står det förstörda Bosnien där som ett monument över Europas svek mot sig själv. Ett handlingskraftigt Europa skulle ha försvarat sina muslimer mot etnisk chauvinism. Därmed skulle det också ha fått kraft att försvara sina värden i mötet med en främmande intolerans. Istället blev Bosnien en orsak till rekrytering av islamister i Storbritannien och andra ställen. Man valde vanäran för att undvika kriget, och därmed fick man både vanära och krig.
tisdag 27 oktober 2009
Bosnien - ett monument över Europas svek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Balkans folk har svikit sig själva och får
också klara upp efterspelet på egen hand.
Aldrig skulle jag åka på semester till
nåt av dessa länder som många svenskar gör!
Hej,
Man ser hur 20 års propaganda/hets mot serberna i västerländsk media sätter sina spår. Rubriken skapar frustration hos mig som serb: "Bosnien - ett monument av Europas svek". Personen som har skrivit denna artikel har svalt allt som västerländsk media har matat honom/henne i 20 år rörande konflikten på Balkan. Jag skulle vilja be artikelförfattaren ställa sig följande frågor:
-Hur kommer det sig att serberna var den största etniska gruppen i Bosnien 1941 men var i minoritet 1992 när staten Bosnien bröts sig ur från Jugoslavien? Kan det ha att göra med att det dog en 5000000 Miljon serber, mestadels bosnienserber i Jasenovac. Bosnienmuslimerna stred på Nazitysklands sida medan serberna stred med de allierade mellan 1941-1945.
-Hur kommer det sig att 100 % av allt lidande handlar om 8000 oskyldiga bosnienmuslimers död i Srebrenica medan inget nämns om 500000 oskyldiga serbers död i Jasenovac?
Bosnien hade aldrig kunnat skapas 1992 om inte det bortglömda folkmordet på serberna hade tystas i västmedia under 20 år eftersom serberna hade varit i majoritet 1992. Det är lika tabu att skriva om Jasenovac i västmedia som det är i Turkiet att skriva om massmordet på armenier 1915.
Den rätta rubriken borde vara:
"Bosnien - en stat grundat på förintelseförnelse av serber 1941-1945"
Den agressiva tonen mot serber i västmedia i 20 år påminner mig om 30-talets hets i tysk media mot judar.
Hälsningar
Per
Tack för kommentaren Per, den behövdes verkligen för balansens skull. Men det ena brottet upphäver inte det andra.
Rustads poäng är att Europas feghet i Bosnien paradoxalt nog bäddat för islamisering av Europa.
Bosnierna var ett lovligt byte för vissa opportunistiska serber. Världen tittade på. Människor slaktades, många familjer fick lida.
Serber fick också lida, dock inte i samma omfattning som Bosnierna. Ändå så ikoniserar en stor del av outbildade serber de som dessa kallar sina nationalistiska hjältar.
Republika Sprska och serbernas övriga respektlöshet mot gränsdragningar och suveränitet talar sitt klara språk. Den serbiska politiska majoriteten som styrt och i viss mån fortsätter att styra saknar respekt för andras frihet och nyttjar främlingsfientlighet som anabol komponent i sin retorik som riktar sig till de som inte vet bättre.
Jonathan
Islamists Gain Ground in Sarajevo
Sarajevo's King Fahd Mosque was built with millions of Saudi dollars as the largest house of worship for Muslims in the Balkans. The mosque has a reputation as a magnet for Muslim fundamentalists in Bosnia-Herzegovina, and the imam is said to be the patron of the Wahhabites, although they call themselves Salafites, after an ultra-conservative movement in Sunni Islam.
Many Bosnians have despised "the West" since 1992, when the United Nations arms embargo seriously impeded the military resistance of the Muslims in their war against the Serb aggressors. It wasn't until four years later, and after 100,000 people had died, that the international community -- at the urging and under the leadership of the US -- finally put an end to the slaughter. Over 80 percent of the dead civilians in the Bosnian War were Muslims.
This traumatic experience left a deep mark on the traditionally cosmopolitan Muslim Bosnians -- and opened the door to the Islamists.
Blame the infidel!
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/2009/02/islamic-supremacists-in-sarajevo-are-taking-over.html
Del 1
Det är många, som i olika syften förväxlar den nationella problematiken i tidigare Jugoslavien med invandringsrelaterade problem i Västeuropa. Till skillnad från exempelvis Sverige, som är en mononationell (svensk nationalstat) och som börjar bli en multietnisk stat, så var Jugoslavien en multinationell och multietnisk stat. Jugoslavien var de sydslaviska folkens nationella stat. Religion hade endast en sekundär betydelse som en av identifikationsfaktorer mellan olika folkgrupper. När Jugoslavien splittrades uppstod konflikter där en nationell målsättning svårligen kunde förverkligas utan att en annan målsättning blev kränkt. Exempelvis handlade konflikten i delrepubliken Bosnien-Hercegovina huruvida den skulle förbli en del av Jugoslavien (vilket serberna i Bosnien-Hercegovina vill) eller bryta sig loss från Jugoslavien (i syfte att förstöra Jugoslavien - kroaterna i Bosnien-Hercegovina) eller bilda staten Bosnien-Hercegovina enligt principen en man - en röst (muslimerna, som var i relativt majoritet förstod att en sådan ordning skulle bäst tillfredsställa deras krav). Bosnien-Hercegovina var konstitutionellt definierad som en jugoslavisk delrepublik i vilken serber, kroater och muslimer - på kollektiv nivå - var likställda och hade vetorätt. Man försökte uppnå en kompromiss våren 1992 med dåvarande EG:s medling och de tre nationella ledarna underteckande en plan (den så kallade Lissabonöverenskommelsen eller Cutileiro-planen) som innebar att Bosnien-Hercegovina skulle bli en oberoende stat samtidigt som den skulle federaliseras enligt samma principer som gällde för tidigare Jugoslavien. Bosnienserberna fick då svälja en bitter karamell genom att frånsäga sig kravet på att kvarstanna i samma statsbildning med Restjugoslavien (Serbien och Montenegro). Kroaterna var ganska nöjda med uppgörelsen, utbrytningen innebar ännu ett slag mot Jugoslavien och de skulle dessutom få sin federala enhet i Bosnien-Hercegovina. Muslimerna var nöjda med att Bosnien-Hercegovina skull bli en stat, erkänd av alla relevanta inhemska aktörer (serber och kroater) och på det sättet skulle den få inre legitimitet. Man var dock missnöjd med federaliseringen eftersom den begränsade muslimernas ambition att omvandla Bosnien-Hercegovina till sin nationalstat. Allting såg ut som om den lilla delrepubliken skulle slippa återuppleva helvetet som utspelades där under andra världskriget, där t.o.m. nazistiska ss-officerare var äcklade över den grymhet som exempelvis ustasa-fascisterna uppvisade i koncentrationslägret Jasenovac (läs om detta i Björ Kumms bok "Tito- folkets diktator"). Men så inträffar ett möte mellan muslimledaren Izetbegovic och dåvarande amerikanske Belgradambassadören Warren Zimmerman som leder till att Izetbegovic drar tillbaka sin underskrift. Nu i efterhand är det ganska klart att Izetbegovic fått löften från Zimmerman om amerikanskt ingripande på muslimernas sida, om de skulle köra på mot självständigheten utan att bry sig om EG:s kompromissplan. Då ingick kroaterna en taktisk koalition med muslimerna och det anordnades en antikonstitutionell folkomröstning, vilken bojkottades av seber (cirka 33 % av befolkningen) men fick en majoritet av sammanslagna kroatisk-muslimska röster. När USA tillsammans med det undfallande EG (som tidigare gett vika för tyska krav på upplösning av Jugoslavien)bestämde sig för att erkänna denna statsbildning, som man visste inte kunde kontrollera mer en några procent av den nya "statens" yta, var bosnienserberna fullt bestämda att inte låta överköras och inledde en väpnad kamp för att säkra områden på vilka de kunde vara i majoritet och hävda vid framtida förhandlingar. Redan innan kriget varnade EG-observatörerna som fanns på plats i Bosnien vad som skulle hända om man erkände delrepublikens självständighet.
Boris
Del 2
Ändå bestämde sig Izetbegovic för att chansa. Han måste ha litat på Zimmermans löften och gav sig på äventyr (det påminner mycket om Sakashvillis beteende i Georgienkrisen från augusti 2008). Muslimerna, som alltså med utländsk hjälp ville förverkliga sina nationella strävanden, väntade förgäves ett militärt ingripande från USA. Under 1993 bytte de också namn till bosniaker vilket indikerade att Bosnien(-Hercegovina) var deras land där serber och kroater endast var minoriteter (vilket inte var/är sant varken konstitutionellt, demografiskt eller historiskt - serberna var i relativ majoritet fram till 1971 och i absolut majoritet före andra världskriget och folkmordet på dem). Det muslimska/bosniakiska huvudstrategin var att med hjälp av medierapportering framtvinga en (tidigare utlovad) militär intervention på deras sida. De fick vänta och lida länge. Väst - USA - utnyttjade (och utnyttjar)sin promuslimska politik på Balkan (man skapade också den oberoende staten Kosovo, i strid mot allt som heter folkrätt) för att legitimera sitt förtryck av muslimer i mellanöstern och andra världsdelarna. Bosnienmuslimerna och kosovoalbanerna är ett slags växel från USA till de miliontals muslimer som USA mördar och förtrycker.amtidigt märker man i Sverige tendensen att använda sig av konflikten i f.d. Jugoslavien för att "bygga vänskapsbroar" med den muslimska opinionen i förorten genom demonisering av serber. Man visar på det sättet : se vad de har gjort mot er, dessa hemska "våra" kristna (samtidigt som dessa sekulära krafter i Sverige för länge sedan begravt gud och bryr sig inte det mista om honom). Folkpartiet använder sig dessutom av favorisering av balkanmuslimer och demonisering av serber för att rättfärdiga sin framtida hårdare invandrings- och integrationspolitik och för att urskilja sig från det genomgående antimuslimska SD. Problemet med detta, allt mer genomskinliga spelet är att även ett etablerat politiskt parti på det sättet delar in människor på grund av religion och etnicitet och undergräver själva grunder för den svenska staten. Jag tror inte att de övervägt alla konsekvenser av sitt spel och vi får se vad som händer under valen 2010.
Boris
Jag glömde säga det viktigaste, som anknöt till artikeln. Muslimerna kände sig med rätta (pga. Zimmermans löften) svikna av väst då det inte ingrep för att bilda deras nationalstat (staten Bosnien-Hercegovina, utan den federalisering som ändå till slut kom att få stopp på kriget kommer ofrånkomligen att domineras helt av den taligaste gruppen muslimerna/bosniakerna, detta förstod alla redan då). Innan militär hjälp från väst kom till Bosnien kom det många frivilliga krigare som ville hjälpa sina muslimska bröder. På det viset förvandlades en i grund och botten nationell konflikt till en konflikt med religiösa inslag. Men detta är fel, vi i tidigare Jugoslavien, i synnerhet serber,kroater,bosnienmuslimer och montenegriner är rent objektivt samma folk (talar samma språk, har i grund och botten samma kultur), det är bara olika historiska omständigheter som har lett till att man uppfattar sig som olika folk. Det går således inte att jämföra relationen mellan exempelvis serber och muslimer i Bosnien (som ju varit varandras bröder, bödlar, vänner, gifte sig med varandra och mördade varandra i flera omgångar) med muslimer och befolkningen i Sverige. Här finns ingen riktig interaktion mellan infödingar och invandrade (i synnerhet utomeuropeiska) muslimer.
Boris
Boris
Jag själv är bosniak/muslim kommer från Bosnien,född i Banja Luka men sedan 1993 bor i Sverige har två pojkar och min fru är svenska. Skulle vilja kommentera lite av det som drabbar oss alla i vår gemensamma Europa. Kriget började inte i Bosnien vilket är väldigt viktigt, utan Kroatien där kroatiens serber utropade egna provinser. Och konflikten var ett faktum mellan serber och kroater sen att Bosnien ligger mellan de två nationerna gjorde inte saken bättre. "DET STORA EUROPEISKA SVEKET låg alltså redan där vid upplösningen av Jugoslavien. Europa var väldigt opartiskt i konflikten från själva början.Tyskland och Österrike Italien på ena sidan, Rysland Frankrike England på andra. Dem kom överens att inte komma överens och låta vapen tala sitt tydliga språk. Och att Bosnien sedan blev som grädde på mosen , var det inte svårt att räkna ut. Allt som Europa har stått för efter andra världskriget dog samma dag när den första skotten kom. Min mening är klart att politikerna där bär det största ansvaret men vi får inte glömma budskapet som ultranationalisterna fick från Europa. Nu undrar jag en sak.Det blir intreressant att följa hur vi kommer att tackla våra växande europeiska ultranationalistiska partierna. Och framförallt de Klantiga Etablerade Partierna som har som jag en gång sa skapat med sin dubbla otydliga frånvaron just de här problemen genom att blunda. Vi behöver alltså en lösning för vår gemensamma Europa så att inte blir ett annat Polen under andra världskriget eller Bosnien 1990. Lösning har jag inte men vet en bra förutsättning för ett lyckat liv tillsammans. Jag och min fru måste ha LIKA VÄRDE för att kunna leva tillsammans och det är vi beredda att kämpa varje dag för.
"Plavsics frigivning och förestående ankomst har inte uppmärksammats särskilt mycket i Serbien. På tisdagen hade de stora tidningarna här inte ett ord om henne."
Citat från 2009-10-27 Mats Carlbom/DN
mats.carlbom@dn.se
Här är ett typexempel på ett sätt som media kan beskriva saker för att misskreditera samt att provocera människor så att de bildar sig en uppfattning om ett annat land eller folk.
I detta fall : Serbien
Medierna i Serbien började skriva om Biljana Plavsics frigivning (14 oktober -09) och hur den skulle gå till, t ex att Milorad Dodik (Pres. i Republiken Serbiska!) skulle flyga och möta upp henne på Arlanda. En vecka efter så reagerar svensk press, de upplyser om att det förhandlas huruvida hon skall friges eller ej och att detta kommit till Reinfeldts bord för att den Svenska regeringen skulle ta ett beslut om frigivning överhuvudtaget skulle ske. En vecka tidigare så hade serbisk media skrivit detta!!
Visste inte Svenska regeringen att det ett plan skulle komma från Belgrad 27 okt, och som skulle flyga Plavsic till Serbien?
Har svårt att tro det, likaså svårt att tro att svensk media inget visste om frigivningen, som de började skriva om väldigt sent med tanke på vad Serbisk media redan publicerat.
Skulle bara vilja kommentera att de bosniska muslimerna stred under andra världskriget på Josip Broz Titos sida och hans Jugoslaviska Partizan-styrkor som ville befria hela Jugoslavien från Nazitysklands Ockupation.
Kroatiska och Serbiska ultranationalister stred på Nazitysklands sida i hopp om att få egna självständiga stater (StorKroatien och StorSerbien). PUNKT SLUT!
//Student i Statsvetenskap
Svar på Pers frågor
- Efter andra Världskriget fick muslimer i Bosninen inte kalla sig "Bosnjaker" utan under förtryck välja mellan att kalla sig Serber eller Kroater varför vi 1992 hade så mycket annorlunda fördelning.
- Att du vill rättfärdiga massmord med massmord tycker jag är sorgligt men Å andra sidan har ni ju gjort det ni har gjort i Vukovar/Serbrenica/Visegrad/Foca/Bijeljina/Zvornik etc.
Det hela toppas med att ni hjälteförklarar en dömd krigsförbrytare som har erkänt sina brott.
PINSAMT!
Jag skulle vilja ifrågasätta din verklighetsbeskrivning (vänder mig till mannen från Banja Luka) om att "Tyskland, Österrike och Italien" stått på ena sidan och "Ryssland, Frankrike och England" på andra sidan. Det är sant att Tyskland och Österrike var drivande när det gäller kampen mot Jugoslaviens existens. Det är också sant att det traditionellt (från första och andra världskriget) jugoslavienvänliga Frankrike inte gjorde ett skit för att motverka det tyska initiativet. Den franska likgiltigheten i Jugoslavien-frågan var en del av paketöverenskommelsen med anledning av Mastrichtfördraget. En annan faktor som spelade betydande roll var Vatikanen, vilket bekräftats av USA:s tidigare ambassadör i Vatikanen (på kroatisk television i intervju med den kände journalisten Goran Milic). Viktigast av allt för offrande av Jugoslavien var USA:s inställning - det var de som tillät det återförende Tyskland att spela detta roll (eller tror någon att Tyskland skulle vågat utmana USA på den tiden?). När det gäller "Ryssland" så fanns det inget sådant land när avgörande beslut om Jugoslaviens framtid fattades om landets framtid. Det som fanns var i stället det sönderfallande Sovjetunionen som hade alldeles för mycket egna problem för att kunna ägna sig åt Balkan. De har återvänt till regionen först för ett par år sedan, med gasledningen South stream.
Dina jämförelser mellan kriget i Jugoslavien (och Bosnien-Hercegovina) med invandrings- och integrationsrelaterade problematiken i västeuropa är fel. Problemet i Bosnien-Hercegovina var betingade av Jugoslaviens upplösning och av de olika folkens motstridiga (i och för sig legitima) krav. Att vissa serbiska kleronationalister ville skrämma Europa med de "farliga" muslimerna i Bosnien, eller att frivilliga från muslimska länderna krigade på muslimernas sida i Bosnien förändrar ingenting i grunden, att det rörde sig om en nationell konflikt (om försenat nationsbildande när den jugoslaviska staten sprängdes sönder).
Här i Sverige finns det ingen befolkning som kräver att de ska få bilda en territoriell enhet för att bryta sig ut. I stället handlar det om hur det svenska samhället ska se ut. Det är en vässentlig skillnad från situationen på Balkan.
Boris
Muslimer i Bosnien började kalla sig bosniaker först under det pågående kriget, 1993. Dessförinnan hette de Muslimani, med stor begynnelsebokstav på serbokroatiska vilket beteckande nationell grupp (religionstillhörighet som t.ex. pravoslavac, dvs. ortodox betecknas med liten begynnelsebokstav). Muslimerna blev en konstitutionell nationalitet efter det jugoslaviska kommunistiska centralkommitténs beslut från 1968. Dessförinnan deklarerade de sig vid folkräkningar som "jugoslaver", "serber", "kroater" och "icke-deklarerade". Den bosnienmuslimska gruppens identitet var historisk knuten till religion och egentligen länge var likgiltig för nationella frågor. Den hade framspungit ur det ottomanska milletsystemet, där olika religiösa samfund gavs autonomi. Religionen var viktigast för muslimernas identitetskänsla och man kallade sig länge "turkar" (där "turk" betecknade religionstillhörighet, alltså muslim). Det fanns också organisationer och rörelser som "Ungturkar" och "Ungmuslimer" (den senare en protysk organisation från andra världskriget i vilken bl.a. muslimernas krigsledare från 90-talet, Alija Izetbegovic, var medlem).
Enligt undersökningar genomförda av Uppsala universitetet på plats kallar sig fortfarande en stor andel av den bosnienmuslimska befolkningen för muslimer - "Muslimani". Jag var själv ögonvittne när en folkmassa bosnienmuslimer ville lyncha en kille som sade "jag är inte muslim - jag är bosniak".
Namnet bosniak är ingalunda oproblematiskt eftersom det på något sätt indikerar att Bosnien tillhör mer muslimer (bosniaker) än serber och kroater, vilket är, som jag påpekat tidigare, inte sant - varken demografiskt, konstitutionellt, eller historiskt. Återigen var serber i relativ majoritet fram till 1971 i Bosnien, och i absolut majoritet före andra världskriget. Så sent som under andra världskriget betecknas Bosnien i europeiska diplomatiska och underrättelsedokument som ett serbiskt land. Organisationen Ungbosnien - en proserbisk och projugoslavisk organisation från början av 1900-talet lockade till sig för det mesta serber och proserbiska muslimer och kroater (t.ex. nobelpristagaren i litteratur Ivo Andric). Österrike-Ungern försökte bekämpa dessa tendenser och igångsatte skapande av en bosniakisk identitet. Det komiska i Österike-Ungerns företag var att Benjamin Kalay, en av dessa guvernörer i Bosnien-Hercovina, som var framträdande i försöken att skapa den "bosniakiska" identiteten, förbjöd sin egen bok (när den politiken startade) i vilken han satte likhetstecken mellan termerna bosnier och serb.
Mycket vatten har förflutit sedan dess och muslimerna har under tiden verkligen konstituerats som en separat nationell grupp. De kan dock inte med en simpel namnändring hävda att Bosnien-Hercegovina är deras land och att kroater och serber i BiH är endast minoriteter.
Bosnien-problemet, som inte hade existerat om Jugoslavien hade behållits som stat, är ett mycket komplext problem, och kräver Serbiens och Kroatiens medverkan för att det ska lösas men framför allt en inre överenskommelse mellan de berörda parterna i själva Bosnien.
Boris
Det känns ganska beklämmande när en "Student i Statsvetenskap" inte känner till att muslimer i bosnien stred för nazi tyskland.
Angående blogposten vill jag bara tillägga att jag tycker det är riktigt dåligt att bägge sidors ledare inte sattes bakom lås och bom.
Skicka en kommentar