Kartbild från Wikipedia
Några exempel på vad som sagts i domstolar i Libanon (främst i norra delarna) under åren -95 - 02 om handlingar för att "få bort skammen" då kvinnor "begått brott mot hedern".
En 16-årig pojke som dödat sin syster och mor med åtskilliga skott i huvudet, ... "jag medger att jag dödade min mor och min syster på grund av deras dåliga uppförande. Det gick rykten om dem, särskilt sedan min mor blev arresterad på grund av prostitution och min syster, efter förslag från min mor, också började gå på gatan."
En far som dödat sin skilda dotter: "Hennes ständiga frånvaro från mitt hem, och att hon inte lydde mig och på grund av det faktum att grannarna retade mig för hennes dåliga uppförande... Allt detta fick mig att döda henne för hederns skull, särskilt som hon var gravid med en annan man än den hon skilde sig ifrån."
En 21-årig man som dödade sin syster: "Jag ångrar det jag gjort men samtidigt anser jag att jag tvättade bort skammen för mig och min familj, så i slutänden är det rätt ändå."
En 18-årig man som dödade sin gifta syster: "Min syster var fördärvad, inte god, otrogen mot sin make och lurade honom."
En mor: "Jag bekräftar att det var jag som skar av min dotters hals utan hjälp av någon annan, för att tvätta bort den skam hennes utomäktenskapliga graviditet hade lagt på oss."
En make som dödade sin fru: "Jag hamnade i dilemmat att vara en bedragen make, då jag upptäckte att hon var otrogen emot mig med en av mina vänner ... Jag dödade henne för att tvätta bort skammen."
Även släktingar till förövare använder samma argument: tvätta bort skammen då kvinnor "begått brott mot hedern".
En mor till en minderårig: "Min dotter Nalja gav upphov till rykten då hon var gravid i en utomäktenskaplig förbindelse, och folk brukade retas med henne inför min make, som kom hem fullkomligt rasande ... det provocerade min son ..."
En mor vars son dödade en yngre syster som var ogift och gravid: "Min dotter har begått ett fult dåd som påverkar vår heder och värdighet."
( Min översättning av texterna.)
Danielle Hoyek, Rafif Rida Sidawi and Amira Abou Mrad, "Murders of women in Lebanon, Crimes of honour between reality and the law", sidorna 131-132, "Honour", Crimes, Paradigms, and Violence against women, edit: Lynn Welchmann and Sara Hossain, 2005, Zed Books, London and New York.
Hedersrelaterat våld
tisdag 30 september 2008
Försvarstal i domstolar i Libanon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag blev alldeles matt när jag läste om hedersmorden i Libanon; och Egypten du tidigare skrev om.
Hoppas sådana fakta når fram till dem som tror att dessa människor blir som förvandlade bara de får komma till Sverige.
Naiviteten hos makthavare och journalister påminner om barn som tror att alla i skolklassen är likadana. Åtminstone minns jag det så och att det först så småningom gick upp för mig att alla inte tänkte och kände på samma sätt som jag själv.
Mvh Knute
Dessutom anser våra politiker, de har tagits flera beslut att invandrargrupper ska få vara som de är, de ska inte bli svenskar. Det handlar inte om de ska få begå brott, men samtidigt handlar dessa brott just om att de tvättar bort skam, det sitter mycket djupt i dem, det handlar om deras uppväxt och värderingar, religion och kultur. Jag begriper mig inte på våra politiker som lägger ut dessa problem på enskilda, på skolor och inom vården, och samtidigt förföljer den som kritiserar invandringen med blåslampa. Inte ens då det gäller brotten som begås för att få bort skammen finns det lagutrymme för att fälla, sociala myndigheter har inte den beredskap de skulle behöva ha för att tackla detta problem. Det pågår ett forskningsarbete, där vissa forskare inte är sena att hacka på dem som påtalar problemen och vill ha en lösning; att lösningen är rasistisk om man "pekar ut" en grupp som har särskilda problem. Det kallas kulturrasism, man får inte döma en person efter en kultur, man måste se på personens mikrokultur, vad som händer. Men hur ska vi samtidigt kunna nå alla människor enskilt? Det kommer att krävas ett enormt arbete om vi ta varje familj för sig i skolorna, varje barn för sig för att de ska sluta misshandla och råna svenska barn. Folkhemmet, där vi fick lära oss viktiga saker i skolan, normer och värderingar, det får man inte tvinga dessa människor till idag. Men hur ska vi klara av hela detta tunga arbete? Hur många flickor och pojkar från hederskulturer ska råka illa ut innan man sätter in åtgärder, lyssnar en person som växt upp med dessa värderingar på en myndighet som plöstligt säger att det är olagligt det man gjort och lärt sig. Vissa människor kommer kanske att klara det, andra inte. Vi kan inte räkna med att de flesta kommer hit för att inrätta sig efter Sverige, det ska de inte heller, vi ska vara toleranta mot invandarna, inte som det fula och obehagliga svenska. Men vad händer då kulturen är kriminell och vad händer då med straffen? Det vill jag att politikerna ska svara på, för de ger sig bara på de som försöker få ordning på frågan politiskt. Vi kan inte tillåta forskning som sedan inte kan användas för att förbättra vår tillvaro, det är slöseri med resurer och blir en slags ständigt grundforskning som aldrig får någon nytta. Tyvärr måste många beslut gå genom våra politiker för att få ändringar till stånd, och där är det tvärstopp känns det som.
Jag är ledsen att förra inlägget blev så kompakt, men det gick inte att redigera det. Datorstrul!
Skicka en kommentar