Skandinavien - fantasins halvö

En vanligt fantasi nuförtiden är att man inte behöver jobba, eller om man måste så är jobbet till för att må bra. Till exempel är jobb som fångvaktare uteslutet, det blir man deformerad av, ens hela personlighet kommer inte till uttryck. Möjligen kan man tänka sig att jobba bakom en dator i administrationen. Bättre att släppa fångarna loss, det ser snyggt ut i statistiken. Men vart tog kvinnofriden vägen? Det är bara i fantasin som våra våldtagna småstäder ligger i landet Idyllien.

Allt fler människor vaknar emellertid upp från de otroliga illusioner som politiker och media tutar i oss, mångfaldiga hallucinationer om att muslimsk invandring är bra för ekonomi och samhälle. Krisen i den offentliga sektorn är kronisk och blir inte avhjälpt av att Sverige importerar arbetslöshet.

Invandringen är både orsak och symptom. Utan generös välfärd ingen invandring. Men krisen skulle ha kommit ändå. Sjukvården får ständigt mer pengar men konstigt nog resulterar det inte i fler sjukhussängar utan i fler administratörer. Så har det varit ända sedan 1968 då universiteten svämmades över och en examen inte längre var en garanti för ett välbetalt jobb. Tursamt (?) nog exploderade den offentliga sektorn så det blev jobb ändå.

En lukrativ sektor är invandringsindustrin där många svenskar fått jobb. Efter en duvning i mångfaldstänkande på universitet och högskolor känner de sig beredda att omvända muhammedanerna till jämställdhet mellan kvinnor och män. Lycka till.


Broderlandet Norge är lika illa däran som Sverige, om det är någon tröst. Huvudstaden balanserar på avgrundens rand. Under de senaste två veckorna har 18 turistbussar i Oslo satts i brand. Utländska prostituerade, tiggare och gangsters behärskar centrum. Norge är ett rikt land och därför mål för allvärldens lycksökare.

Stockholm kanske verkar lugnare, men under ytan kokar liknande galenskaper. Nej, den Skandinaviska halvön är utom kontroll, makthavarnas liknöjdhet har spridit sig i hela samhällsapparaten.

För att inte tala om fantasins ö Storbritannien som utsatts för ett samhällsexperiment som det knappast lär återhämta sig ifrån. Under premiärminister Blairs regimente strömmade muslimska invandrare in samtidigt som det blev förbjudet att kritisera islam. Resultatet ett samhälle i upplösning och städer och stadsdelar där inte längre engelsk lag gäller. Den multikulturella fantasin är idiotisk, ett samhälle måste ha en gemensam kultur och gemensamma normer.


Den offentliga sektorn har spårat ut. Varför arbeta och betala skatt som bara försvinner till ingen nytta? Tyvärr är inte privatisering någon universalmedicin. Kanske blir sjukvården effektivare om den bedrivs privat. Men pengarna kommer förstås från skattebetalarna. Ett sjukhus kan inte gå i konkurs, så särskilt effektivt lär det inte bli. Går det att privatisera fångvården och utlokalisera den till Sibirien? Jag gissar att välfärdssystemet kommer att trampa på länge än, men sanna mina ord, en dag kommer vi att upptäcka att det inte längre håller.